Sunday, June 23, 2013

Ode till sommarlovet

Så har jag då landat, efter den, för alla lärare, mest stressiga perioden på året, i mitt sommarlov. Jag tycker om att kalla det sommarlov även om det så klart egentligen är semester. Sommarlov låter så mycket mer oändligt, så fyllt av möjligheter, så sanslöst lovande. 

Idag lämnade de sista gästerna skeppet och kvar är vår lilla familj. Den minsta har fått feber och en rejäl förkylning och jag är livrädd fast jag vet att feber inte är någon fara men de där kramperna satte sina spår och vi är bra mycket längre från ett sjukhus än vad vi vanligtvis är. Men jag antar att även den stressen kommer att blekna i solen så småningom. 

Denna vecka stannar vi här, sen vänder vi inom stan, Erik far vidare till Barcelona och redan på måndag packar vi än en gång om väskorna för att återse vårt älskade Italien. 

Jag har varit på fler ställen i Italien än i något annat land men aldrig i Sorrento. Jag vet ju att även det kommer att vara lika gelatounderbart, pastastiskt och vinljuvligt som Italien alltid är och jag ser fram emot att få se Carla njuta av det bästa hon vet, vatten, pasta och släkten. 

Idag känner jag i alla fall sommarlovet värma minavinterbleka ben och känslan av att det är okej att göra ingenting infinner sig mer och mer. Mitt sommarlov. M

2 comments:

  1. ...och i detta inlägg fick jag svar på den fråga jag ställde i föregående. Så underbart med Italien! Det är ett land jag ännu inte kommit mig för att besöka. Detta trots att det finns så många platser jag skulle vilja åka till. Men var sak har sin tid och en vacker dag är det även min tur.
    Bon voyage!

    ReplyDelete
  2. pastatastiskt - underbart ord! Det måste vi använda mer. Jag tänkte vi skulle fika i veckan men då är du inte i krokarna?

    ReplyDelete