Wednesday, November 28, 2012

Ännu en anledning

Vi pratade om det där med att blogga för sin egen skull och inte för någon annans, om att bli vuxen på riktigt och kunna välja bort dåligt samvete för struntsaker. Vi pratade om det fina i att å ena sidan bo lite för litet för att å andra sidan kunna göra ännu en resa eller njuta av en sådan här kväll, på en liten karibisk restaurang på en bakgata i Malmö en gång mer än vad man hade kunnat om man bott i det där huset utanför stan som ingen av oss köpt. Vi pratade om bloggarna en stund, om bloggtips, boktips, filmtips och resetips och sedan pratade vi långt mycket längre om saker som kanske aldrig når bloggen. Vi pratade om de som förvånat frågar om vi ska gå ut och äta middag med några vi inte känner. Vi förstod inte vad de menar. Vi har ju känt varandra i över fyra år.

Saturday, November 24, 2012

Provokativ kosthållning?

Som vegetarian sedan 15 år tillbaka har jag deltagit i idel diskussioner om köttets vara eller icke vara i kostcirkeln. Dock har jag oftast i livet befunnit mig i kretsar där det är närmast legio att vara antingen vegetarian eller selektiv omnivor. Sedan jag började jobba har jag dock hamnat i en del märkliga situationer igen.

Jag är, som ni som känner mig eller som har läst här ett tag, ingen idealist av rang. Jag tycker egentligen inte att det är fel att äta djur i sig men jag anser att det i det samhälle vi lever i nu, är ytterst svårt att äta kött på ett ansvarsfullt sätt, åtminstone om man är en vän av djur och miljö.

Jag kan förstå att man inte delar min åsikt. Jag kan förstå att man väljer att äta ekologiskt kött då och då, att man jagar och äter vilt eller fiskar själv. Jag kan förstå att man tycker att det är svårt och krångligt att sätta sig in i en ny kosthållning och jag kan till och med förstå att man ger blanka fan i djur och natur. Vad jag däremot INTE kan förstå är varför man har ett behov av att:

1. försöka provocera mig genom att berätta om någon helstekt gris eller blodig biff man har ätit
2. ifrågasätta varför jag har skinnskor (när man själv har både skinnskor och äter kött)
3. berätta för mig att man MÅSTE äta kött när man växer (åsyftandes mitt barn)
4. skoja om min vegetarianism som om jag skulle bli jättearg om någon åt kött bredvid mig i lunchrummet.
5. hävda sin egen "vegetarianism" ("Ja, hemma äter vi i princip ALDRIG kött, bara köttfärs och kyckling ibland och mycket fisk")

Jag nickar och ler artigt och säger "Jaha, vad bra" och "jo det förstås" men egentligen vill jag bara svara att jag skiter i vilka anledningar de tycker att de har för att äta kött. Som jag ser det finns det ingen anledning annat än att man är lat. Precis lika lat som jag är när jag väljer att, mot bättre vetande, äta mejeriprodukter och ägg, köpa skinn, köpa billiga kläder på stora kedjor eller ibland ta bilen när jag skulle kunna ta tåget. Ja, jag har ju svarat så ibland men genast fått krypa till korset och be om ursäkt. Frågan är, när ska jag sluta be om ursäkt för att jag är vegetarian. Det borde väl för fan vara tvärtom?

Friday, November 23, 2012

Mat och möten

En vecka sedan helg redan och det känns som igår det knackade på dörren och fina Mia stod utanför för att eskortera mig och Carla bort till mysiga, ekologiska och vegetariska Chez Madame på Ronnebygatan, beläget ungefär mitt emellan min och Mias lya.

Det blev en lite udda frukost med äggröre- och tångkaviarmacka, surdegsvåfflor med äpple, valnötter och kanel, yogurt med diverse fröer och spirulinajuice (som jag bytte ut mot apelsiner. Någon måtta får det vara), . Som tur var gick det att få både hederlig caffe latte och varm choklad att dricka. Nej men faktum är att jag älskar att det finns ett sådant pretentiöst veggoställe så nära mig även om jag kan se det komiska i dessa invecklade matsedlar.

Nåväl, en ny helg står för dörren. Barnet sover, de vuxna har avnjutit en västerbottenomelett med tomatsalsa och nu står kaffet och chokladskålen och väntar på att förtäras till en bra film. Imorgon blir det festligheter och på söndag en tur till djungeln med systerdöttrarna och snipp snapp så kommer även denna helg att ta slut men det är inte illa det för då är det måndag och tisdag och fler vänner och mer mat. Tisdagen känns lite extra festlig eftersom jag ska träffa, inte bara en, utan två bloggvänner. Ellinor kommer och gästar mig och Mia i Malmö, åh så kul. Då blir det förresten mer vegetariskt. Återkommer om det!

Monday, November 19, 2012

Anledningen

I helgen bestämde jag mig för att inte ha dåligt samvete för att jag
just nu inte har tid för bloggen. När jag på ålderns höst går igenom
mitt bloggarkiv kommer jag säkert att uppmärksamma pausen och dra mig
till minnes de där stunderna som gjorde att bloggen ständigt hamnade i
andra rummet.

En sådan stund inträffade till exempel i lördags när jag och pyret
skulle på soppkalas hos bästa farbröderna M och R. En reflexförsedd
liten Barba Stark snubblade fram i högar av gult, rött och orange och
det tog 45 minuter att gå sträckan på 500 meter.

Tuesday, November 6, 2012

Ett bryskt uppvaknande

Efter vad som kan ha varit en av de bästa veckorna i mitt liv (fast så
säger jag nog efter varje ledighet) är jag tillbaka i vardagen och det
numer riktigt kalla morgonmörkret på väg till jobbet. Det var tungt,
kan jag säga, att lämna två vackra sovande i sängvärmen, kanske
speciellt den minsta som gnyende klamrade sig fast, van efter en vecka
att ha mig hemma. Men nu tar vi nya tag. Det är tisdag och dags att på
riktigt sparka igång den här veckan.

Saturday, November 3, 2012

Födelsedagsfirande it is

Idag fyller jag 30 en gång till. Eller ja, det är ju inte alls sant men eftersom jag var nyförlöst när det begav sig sparade vi det lite större firandet till i år. Idag lämnar vi barnet till lyckliga kusiner och snäll moster och morbror och styr kosan mot Österlen. Sanningen att säga kändes det som att jag var mer värd detta förra fredagen då jag satt kvar på jobbet långt efter mörkrets inbrott och arbetade undan det sista inför min lediga vecka, men det är ju aldrig fel med lite lyx i överkant, inte ens om man precis har haft en alldeles underbar ledighetsvecka med familjen. Nåväl, maken gav mig i 30-årspresent ett presentkort på en komma-iväg-helg som skulle utnyttjas så fort pyret var stort nog för att klara sig utan oss ett dygn eller så och det har hon ju faktiskt gjort ett tag nu. Så vad passar väl bättre än att åka iväg på sin födelsedag för att bara vara, sova på hotell, äta gott, bada, rida islandshäst och ha all tid i världen bara för varandra? Det ska bli flott det. Så grattis till mig.
Nej vi är inte syskon, bara exakt lika kalla och rosiga om kinderna och med samma fånleende som kommer sig av att vi fotograferar oss själva mitt i stan.

Thursday, November 1, 2012

Baby-bullimi?

Man kan ju lätt bli lite neurotisk av att vara mamma till en liten flicka som kanske måste växa upp och gå igenom allt det där ytliga och självkritiska som de flesta unga kvinnor går igenom, men inte behöver jag oroa mig för att min dotter just nu verkar tycka att det roligaste som finns är att springa runt och stoppa fingrarna i halsen tills hon klös? Helt otroligt, "nej Carla, gör inte så", asgarv och sedan på det igen. Ibland kräks hon upp lite välling eller dylikt. Fräscht.