Saturday, November 24, 2012

Provokativ kosthållning?

Som vegetarian sedan 15 år tillbaka har jag deltagit i idel diskussioner om köttets vara eller icke vara i kostcirkeln. Dock har jag oftast i livet befunnit mig i kretsar där det är närmast legio att vara antingen vegetarian eller selektiv omnivor. Sedan jag började jobba har jag dock hamnat i en del märkliga situationer igen.

Jag är, som ni som känner mig eller som har läst här ett tag, ingen idealist av rang. Jag tycker egentligen inte att det är fel att äta djur i sig men jag anser att det i det samhälle vi lever i nu, är ytterst svårt att äta kött på ett ansvarsfullt sätt, åtminstone om man är en vän av djur och miljö.

Jag kan förstå att man inte delar min åsikt. Jag kan förstå att man väljer att äta ekologiskt kött då och då, att man jagar och äter vilt eller fiskar själv. Jag kan förstå att man tycker att det är svårt och krångligt att sätta sig in i en ny kosthållning och jag kan till och med förstå att man ger blanka fan i djur och natur. Vad jag däremot INTE kan förstå är varför man har ett behov av att:

1. försöka provocera mig genom att berätta om någon helstekt gris eller blodig biff man har ätit
2. ifrågasätta varför jag har skinnskor (när man själv har både skinnskor och äter kött)
3. berätta för mig att man MÅSTE äta kött när man växer (åsyftandes mitt barn)
4. skoja om min vegetarianism som om jag skulle bli jättearg om någon åt kött bredvid mig i lunchrummet.
5. hävda sin egen "vegetarianism" ("Ja, hemma äter vi i princip ALDRIG kött, bara köttfärs och kyckling ibland och mycket fisk")

Jag nickar och ler artigt och säger "Jaha, vad bra" och "jo det förstås" men egentligen vill jag bara svara att jag skiter i vilka anledningar de tycker att de har för att äta kött. Som jag ser det finns det ingen anledning annat än att man är lat. Precis lika lat som jag är när jag väljer att, mot bättre vetande, äta mejeriprodukter och ägg, köpa skinn, köpa billiga kläder på stora kedjor eller ibland ta bilen när jag skulle kunna ta tåget. Ja, jag har ju svarat så ibland men genast fått krypa till korset och be om ursäkt. Frågan är, när ska jag sluta be om ursäkt för att jag är vegetarian. Det borde väl för fan vara tvärtom?

9 comments:

  1. Jag har i princip aldrig ätit mycket kött men gillade att äta kyckling och köttfärs tills för ett tag sedan. Jag blev illamående av fryst köttfärs för ett tag sedan.

    Jag har tänkt mycket på vegetarianism ur en etisk och ekologisk synvinkel och började läsa Jonathan Safran Foers bok efter att du hade tipsat om den på din blogg...

    Jag har länge tänkt att ta steget ut och sluta äta kött under ett tag om endast för att se hur jag mår...
    Det är lite knepigt i början, särskilt som jag försöker att undvika mjölkprodukter samtidigt, men ju längre i boken jag kommer dessto mer bestämd blir jag. Jag kan inte äta kött utan att tänka på konsekvenserna, däremot vill jag inte bli någon predikande vegetarianpastor.

    Under de här korta veckorna har jag mött ganska mycket ignorans, dåliga skämt och allmänt oförstånd...

    Det är inte särskilt lätt att leta vegetariska alternativ i Paris tycker jag dessutom saknar jag verkligen inspiration till matlagning. Överlever på soppor och kokta grönsaker för närvarande.
    Men jag mår fan så mycket bättre!

    Och ja det borde vara tvärtom, man ska veta vad som händer när man väljer kött och snarare be om ursäkt då!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag är helt med dig, tycker inte att det är försvarbart att äta massproducerat kött men vill inte heller predika. Men att däremot ge svar på tal när andra lägger sig i vad jag äter är en annan sak. Då har ju personen i fråga öppnat för, eller i princip bett om en diskussion. Efter att jag läst Earing Animals har jag dessutom blivit mindre rädd för att faktiskt framhålla min kosthållning som något positivt.

      Apropå att leva som vegetarian i Paris vet jag vad du pratar om. Även om det är 10 år sedan jag flyttade hem nu. Om möjligt var det kanske ännu svårare då, åtminstone om man ska äta ute. Min lösning var att välja tex italienskt, israeliskt eller marockanskt ute och i butikerna går det faktiskt att hitta alla möjliga baljväxter och linser, även tofu i de mer välsorterade. Det kommer man långt på!

      Delete
  2. Även om det emellanåt kommer en del gliringar gällande min kost och mina val, känns det ändå som om både acceptansen och förståelsen för en vegetarisk livsstil (eller "alternativ" kost över lag) bara växer. Jag känner mig sällan till besvär längre och uppskattar faktiskt det genuina intresset som ofta följer. Många skulle nog vilja äta mer vegetariskt men saknar kunskapen och av bekvämlighet (i vissa fall även lathet) fortsätter man då i samma mönster.
    Med alla olika koster och dieter som idag är på tapeten, känns den vegetariska som en av de minst avancerade., även för de som äter kött...

    En reaktion som jag dock ofta möts av när jag säger att jag är vegetarian är "det kunde jag nästan tänka mig" eller "det var precis vad jag trodde"...Min följdfråga blir då givetvis "hur då, hur kunde du veta/tro?" Ofta är det bara en känsla som den andra personen fått, men det hade ändå varit intressant att veta vad för slags signaler jag sänder ut, utan att ha sagt vare sig bu eller bä om köttes vara eller icke vara. Något som du också upplevt?

    Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men det är ju precis det som för mig så förvånad, att folk vid det här laget borde vara så vana vid vegetarianer men jag ska säga dig att ignoransen och okunnigheten på till exempel min arbetsplats gör mig mörkrädd. Jag har till och med pratat med Skolsköterskan och hon har ingen aning om hur man lever gott med en vegetarisk kosthållning.

      Jag brukar faktiskt inte få kommentarer som du att folk kan tänka sig det. Undrar vad det beror på? Jag skulle nog inte gissa det direkt när jag träffade dig.

      Delete
  3. Om du inte vill be om ursäkt vill nog de inte heller det. Visst vore det skönt om vi i Sverige var bättre pâ att "Agree to disagree". Lite svenska mentaliteten att alla ska vara likadana, tänka lika, tycka lika, konsumera lika o s v. Som att ett annorlunda livsval är öppen kritik mot ens egna livsval.
    Jag tycker att du ska ignorera ämnet med dina kollegor. Lite som om det handlade om politik. Jag vet att du är lärare, trots det är det väl tyvärr inte lätt att "utbilda" andra vuxna.
    Att du väljer vegetariskt är ju mucket viktigt för dig. Det lyser kanske igenom i saker du sagt eller gjort. Klart att folk dâ vill skämta lite med dig eller nyfiket reagerar pâ att du handlar annorlunda. Om du upplever det som jobbigt skulle jag tona ner att du är "annorlunda". De kommer i alla fall snart att vänja sig. Jag tror oftast bara att folk är lite klumpiga, inte har tänkt till riktigt eftersom ämnet inte engagerar de pâ samma sätt. Man fâr liksom leva med dumma kommentarer angâende nästan alla val man gör i livet. Jag tror sällan att folk vill vara just elaka. De är bara klumpiga?
    Klart att jag hoppas att vegetarianer snart är i majoritet istället :o) sâ kan ni driva med köttätare istâllet.
    Jag har tidigare varit rökare. Det tycker du säkert är en felaktig parallell men oj oj oj hur mânga ansâg sig inte ha rätten att tala om för mig hur fel det var att röka. Jag höll ju med att det är skadligt, men det var lite tröttsamt att höra hur "äcklig" jag var o s v.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag menar nog inte heller att de ska be om ursäkt utan att de ska stå för sina val. Jag är övertygad om att deras påhopp handlar mer om ett dåligt samvete (eller i värsta fall om avsaknad av ett sådant) än om mig. Jag vill absolut inte tona ner mina åsikter. Jag tycker att det är livsviktigt att diskutera, att vara oense och att genom diskussionen få komma till nya insikter och på det sättet utvecklas. Jag skulle tycka att livet var oändligt platt om man inte tyckte olika, men man måste kunna diskutera på ett reellt sätt, inte bara skämta bort det. När set kommer till politik fattar jag inte varför man inte kan diskutera det. Jag diskuterar gärna politik, inte minst med mina vänner som i princip kan sägas representera vars ett parti, fantastiskt intressant.

      Att däremot tala om för någon vad de ska göra, det är bara dumt, som i ditt fall med rökningen. Klart att man inte slutar för att någon annan tycker det.

      Delete
  4. är inte det där bara för att man är tveksam till sina egna val, som man känner att man mâste ifrâgasätta dig?
    Jag tycker att det är sâ där med alla grejer; Om man vill undvika transfetter sâ vill folk trycka i en industrikakor pâ löpande band? Läser mycket om vego-hâllning just nu, skamset ska jag erkänna att det är mer av hälsoskäl än etiska sâdana. Vegetarianer lever längre, och drabbas av 50% färre cancersjukdomar. Är vi egentligen gjorda för kött? Och det där med barn och kött än skitsnack. Barn fâr ganska lätt i sig de proteiner de behöver genom mjölk och baljväxter.
    Sorry för lâng kommentar...

    bisous,
    Sara

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo du har helt rätt, jag är övertygad om att det ör människors dåliga samvete som talar mer än något annat.

      Jag blir överlycklig varje gång någon väljer vegetariskt, oavsett anledning. Medlen helgar ändamålet kanske?

      Delete