Monday, November 19, 2012

Anledningen

I helgen bestämde jag mig för att inte ha dåligt samvete för att jag
just nu inte har tid för bloggen. När jag på ålderns höst går igenom
mitt bloggarkiv kommer jag säkert att uppmärksamma pausen och dra mig
till minnes de där stunderna som gjorde att bloggen ständigt hamnade i
andra rummet.

En sådan stund inträffade till exempel i lördags när jag och pyret
skulle på soppkalas hos bästa farbröderna M och R. En reflexförsedd
liten Barba Stark snubblade fram i högar av gult, rött och orange och
det tog 45 minuter att gå sträckan på 500 meter.

2 comments:

  1. Ja livet är ju så. Ibland har man fullt upp med att bara leva :) . kram

    ReplyDelete
  2. Vilken härlig promenad! Livet går före allt. Hälsa dina nära, puss!

    ReplyDelete