Tuesday, April 10, 2012

Att äta djur

När jag var 15 år bestämde jag mig för att sluta äta djur, det vill säga allt kött. Jag blev vegetarian. Efter ett par år slutade jag även med ägg och mjölk men det blev för svårt så jag återgick till det vegetariska. Några år senare började äta lite fisk och skaldjur och sedan dess har jag från och till fortsatt med denna medielaktoovovegetariska kost. För något år sedan försökte jag sluta äta fisk men möttes av ett motstånd som jag nog mest själv kände av. Jag kände mig krånglig och besvärlig. Familj och vänner hade vant sig vid att jag åt fisk och skaldjur och glömde ofta att jag slutat. Jag började göra undantag och slutligen var jag tillbaka i samma kostvanor.

Hemma äter vi nästan uteslutande vegetariskt men jag har då och då köpt ekologisk fisk och ekologiska skaldjur. Maken har i sin tur tagit kött lite då och då på restaurang eller när vi varit hembjudna till folk. Nu har jag bestämt mig för att bli vegetarian igen. Konstigt nog är det tack vare min köttätande make som detta beslut växt fram. Han läser nämligen Jonathan Safran Foers bok Eating Animals just nu. Safran Foer har lyckats med det som jag på fyra år inte har lyckats med. Han har matat mannen med de rätta argumenten för varför det är oftast är oetiskt att äta kött, fisk och fågel.

När jag blev vegetarian blev jag det mycket av etiska skäl men med åren har mina motiv blivit allt mer miljörelaterade. Jag har försökt att påverka maken mestadels med hjälp av dessa argument och han har delvis köpt dem och skurit ner sin köttkonsumtion rejält. Det märkliga nu är att the tipping point, det som fick honom att helt övergå till vegetariskt (åtminstone tills vi hittar ett bra köttalternativ) är de etiska aspekter man möter i Safran Foers bok.

Jag tänker inte gå på om djurs lidande här. Jag tror på er intelligens och vet att ni är tänkande människor som tar reda på det ni tycker är värt att ta reda på. Jag vill inte tvinga på någon mina åsikter men om ni är intresserade så läs boken! Jag vill påpeka att mina och Eriks åsikter alltid har skiljt sig väldigt åt när det gäller djur och djurs känslor. Erik är rationell och logisk där jag är känslostyrd, om en bok påverkar honom på det här viset handlar det inte om en djurrättsaktivist som kommer med skrämselpropaganda utan om fakta och statistik från någon som kunde vara vem som helst av oss.

6 comments:

  1. Tycker att det är så bra att du skriver om detta. Jag åt själv inte kött på många år, men började äta igen och äter nu antingen ekologiskt eller närproducert kött.

    ReplyDelete
  2. Intressant att läsa om dina tankar och funderingar kring detta ämne. Jag känner så väl igen mig i det du skriver om att man ofta, som bortbjuden, känner sig omständig och krånglig som vegetarian. För mig är det helt naturligt då jag inte ätit kött på över tio år och inte fisk på närmare 20...För någon som dock har detta som sin dagliga kost är det svårt att se alternativ.
    Jag valde inte vegetarisk kost så mycket av etiska skäl som av personliga, smakrelaterade sådana. Att det sedan har en positiv effekt även på miljön och omvärlden ser jag bara som en bonus. Jag tvingar dock inte på någon annan denna kost, men förespråkar den absolut. Blev också väldigt nyfiken på boken du skrev om och skall absolut titta närmare på den.
    Kram

    ReplyDelete
  3. Jag har en förf.kompis (Moa Eriksson Sandberg) som läste den här boken och blev vegetarian innan hon ens läst ut den. Så både hon och hennes man försöker nu lära sig om kost och vad de måste äta för att få i sig alla nyttigheter utan att äta kött och fisk. Jag är ganska imponerad av det engagemanget.
    Och av samma skäl vågar jag inte riktigt läsa den här boken för då lär jag se en sanning jag inte kan blunda för. Kanske en dag men jag är liksom inte redo än. Förstår du vad jag menar? Är det fruktansvärt hemskt av mig att säga?

    Jag har dock, bl.a. av dig blivit mycket mer medveten om miljöaspekterna. Jag kommer ju från en lantisfamilj med en massa jägare i släkten och det anses "naturligt" att man jagar och äter kött så har jag aldrig påverkats av de etiska aspekterna för de har aldrig funnits i min värld men vad en hög köttkonsumtion gör mot miljön har faktiskt hela min familj chockats över när det började rapporteras om.
    Nu när jag som vuxen lagar min egen mat har jag också börjat fråga mig själv vilken typ av mat jag tycker om och kött är inte så jäkla viktigt för mina smaklökar. Kyckling älskar jag och påläggskinka till morgonsmörgåsen men annars klarar jag mig. Jag gör som du och försöker köpa närproducerat och ekologiskt, och i skrivande stund äter jag kött 1-2 gånger i veckan. Och då växte jag upp i ett hem där "kött är riktig mat" och vi åt det nästan alla veckans dagar.
    Så jag håller det inte för otroligt att jag en dag faktiskt kan ge upp det helt.

    ReplyDelete
  4. Jag var vegetarian i 13 år, men bestämde mig till sist för att börja äta kött igen eftersom jag hela tiden fick järnbrist. Jag tycker egentligen att det är fel (såsom köttkonsumtionen ser ut idag) men jag orkar inte längre "kämpa mot väderkvarnar". Hela samhället är inrättat efter att man ska äta kött, så det kräver en hel del tid och energi att äta vegetariskt, och undvika att få näringsbrist! Den energin känner jag nu att jag behöver lägga på annat, som inte är mindre viktigt.

    ReplyDelete
  5. Jätteintressant. Och så sent som igår förde jag en liten diskussion hemma med dig, din blogg och dina "riktlinjer" som grund :) Roligt att du då just idag blir vegetarian igen. Men det finns någon som tror att jag inte kan sluta äta kött - eftersom jag älskar det. Och det kanske är sant men om jag bara skulle komma ett steg närmare dig så vore jag nöjd och kanske bara stryka charkvarorna och kycklingen. Och lära mig laga mer vegetarisk (god!) mat. Fortsätt skriva om detta. Så småningom så tar vi oss till det även om det sitter hårt åt... :)

    ReplyDelete
  6. SandrapÖ: Att veta vad man stoppar i sig tycker jag är A och O, så länge man är en medveten konsument tror jag att man får i sig betydligt bättre och bidrar till en bättre värld än om man inte bryr sig alls.

    Ellinor: Jag avundas dig som valt bort kött och fisk för att du inte gillar det. Jag har alltid älskat kött och fisk och det senare har därför varit fruktansvärt svårt att avstå. Som du säger får du ju alla de positiva aspekterna på köpet, både när det gäller hälsa, humanitet och miljö. Det är aldrig fel att vara vegetarian, eller hur?

    Mia: Haha, jag förstår din ängslan, lite samma sak som folk som vill sluta röka men inte vågar läsa "Äntligen icke-rökare". Jag hör dig, jag älskar fisk och det är så jävla tråkigt att inte kunna äta det, men jag blir bara mer och mer övertygad om att det inte är hållbart det som vi håller på med nu, oavsett vi pratar om kött-, fisk-, mejeri- eller äggproduktion och framförallt, ledsen att säga det, kycklingproduktion. Som jag har förstått det är det sämsta man kan äta fisk och kyckling. Vill du äta kött rekommenderar jag KRAV-märkt naturbeteskött eller gris, det är bäst förutsättningar för de djuren, ur miljöaspekt är det sedan bättre att välja gris av de två alternativen. Men jag tycker att du är grym som tänker på det och som har gett upp en stor del av din köttkonsumtion, herregud, jag vet vad du snackar om, kött på bordet varje dag när jag växte upp med. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, eller hur? Alla som bidrar är hjältar tycker jag.

    Etincelles: Jag förstår att det är svårt att vara vegetarian i Frankrike särskilt och naturligtvis finns det massor av annat som är viktigt i livet. Vi har alla olika saker vi måste eller vill prioritera. Jag råkar vara väldigt intresserad av mat, ekologi, hållbarhet, miljö och näringslära. Jag tycker att det är superintressant, speciellt nu när jag har fått barn. Jag har haft turen att på 15 år som vegetarian bara råkat ut för järnbrist en gång och det var när jag var gravid. Järnbrist under graviditeten är ju vanligt även hos allätare! När jag har kännt mig trött och hängig har kört med blutsaft men när jag testat mina värde har de alltid varit okej och jag känner mig frisk och stark. Tråkigt att du mötte så mycket motstånd och tråkigt med järnbristen. Det är bland annat brist på Fe, B12 och Omega6 som vi ska kämpa med nu med vår lilla tjej också så räkna med mer debatt, tips och förslag om vegetariskt och andra hållbara alternativ.

    Annika: Vad glad jag blir att jag inspirerar dig. Jag vill inte förvandla bloggen till någon slags moralkärring med veganidéer men jag kommer definitivt att skriva mer om detta. Jag blir bara mer och mer intresserad av näringslära, ekologi, hållbarhet och miljö ju mer jag tar reda på. Jag återkommer!

    ReplyDelete