Monday, March 19, 2012

Niceville

Jag, liksom Ellinor lade märke till att många läser snackisen Niceville just nu. Jag lyssnade på boken på Storyel och måste erkänna att jag fastnade redan på första sidan. Efter några dagar hann jag med knapphet  ut på de dagliga vagnpromenaderna förrän jag blixtsnabbt tryckte igång musikspelaren för att få reda på vad som hände med Miss Skeeter, Aibileen,  Minny och de andra. Karaktärerna som etsade sig fast någonstans mellan nyfikenheten och hjärtat.

Jag gillar sällan de böcker som det talas mest om och som appellerar flest personer men det här var en historia som slog an på mina strängar. Jag gick och log och grät om vartannat och personer som inte såg storleken på mitt pyre i liggvagnen kunde nog lätt få för sig att jag släntrade runt i en riktig babyblues.

Medan vinden ännu blåste kall och de första strålarna från vårsolen nu letade sig fram till vårt lilla ekipage kände jag istället den olodliga hettan i Jackson, Mississippi en riktigt het sommardag i början av 60-talet. Jag led med hemhjälparna som var tvungna att tråkla sig i sina vita uniformer men också med de vita kvinnorna, instängda i sitt eget fängelse av bridgespel, oförmåga till kärlek och en ständig rädsla av att någon skulle förstå att allt inte var perfekt bakom den blanka fasaden.

Det var med med en känsla av saknad jag klickade mig bort från boken efter Kathryn Stocketts sista ord häromdagen och jag rekommenderar den, som ni kanske har förstått, varmt.

3 comments:

  1. Roligt att få läsa dina tankar om boken. Kanske gör den sig bättre som ljudbok (eller som film). Jag är fortfarande inte övertygad även om historien är vacker!
    Önskar dig en fin dag.
    Kram

    ReplyDelete
  2. Ellinor: Tur att vi tycker olika, så tråkigt det skulle vara annars!

    ReplyDelete
  3. Ellinor: Tur att vi tycker olika, så tråkigt det skulle vara annars!

    ReplyDelete