Thursday, January 12, 2012

Stress

Jag känner mig ofta lite stressad så här i början av ett nytt år. Nu idag känner jag mig extra stressad, jag kan inte slappna av. Skryllet är gullig men hon är lite smågnällig och jag blir så jäkla orolig av det. Även när Erik har henne på kvällen stressar hennes småskrikighet mig. Jag kan inte slappna av i det jag gör, vare sig jag äter, bloggar eller pratar med någon sitter jag hela tiden på helspänn. När hon somnar försöker jag springa runt och fixa med så mycket som möjligt innan hon hinner vakna. Jag vet inte hur jag ska bli av med en här stressen i kroppen. Jag gör roliga saker, träffar vänner, tränar, promenerar, bakar, men hela tiden med en liten gnagande känsla av otillräcklighet. Ja just det, var det någon som förresten röstade på att jag skulle ta mig an ännu ett projekt?

3 comments:

  1. Jag har samma Emelie. Som ett konstant påslag av något. Jobbigt, men det blir bättre och bättre. Kanske framförallt om vi pratar om det ;)

    ReplyDelete
  2. Usch det låter inte bra.

    Negativ stress under lång tid är inte nyttigt och du borde försöka förändra något. Jag har ju ingen erfarenhet av att ha barn och vad det innebär men jag tänker ändå att du borde försöka vara trygg i att det är ditt barn och att om du gör ditt bästa så räcker det. Du är klok och bra på alla sätt och jag tvivlar inte alls på din (eller Eriks) förmåga att ta hand om din flicka.

    Avslappningsövningar och att försöka lära sig att acceptera oron och ändå leva fridfullt kanske också är ett steg på vägen?

    För mig var det nyttigt att skala av hela livet ner till de mest mest grundläggande sakerna. Vad måste jag faktiskt göra. Jo, äta, sova och röra på mig i någon form. Allt annat klarar man sig utan.

    Har du klarat av omställningen till att inse att det är mer eller mindre ett heltidsjobb att vara mamma eller vill du göra lika mycket som förut? Jag har listor i huvudet som jag aldrig lyckas pricka av och tänker alltid att jag inte gjort tillräckligt - det går alltid att bli bättre och göra mer. Nu försöker jag tänka att jag är bra om jag inte gör något. Att det är det som är utmaningen. Jag är redan bra på att göra massor. Duktig försöker jag stryka helt (men det är jättesvårt) och enbart försöka tänka att jag är bra som jag är.

    Oj, mycket tankar här från mig nu men det är så intressant och jag känner mig nyfrälst efter att fått hjälp med egen personlig utveckling.

    ReplyDelete
  3. Sandra: Exakt, visar att vi inte tänker vara de där på ytan perfekta mammorna.

    Annika: Tack för att du tog dig tid att skriva. Jag har tänkt mycket på det du skriver och jag tycker att det är så mycket bra. Jag har till och med funderat på om jag kan utmana mig själv här på bloggen att ha dagar, typ en i veckan när jag inte får lov att göra något. Jag tror inte att min stress handlar så mycket om att jag tror att jag är en dålig mamma. Jag känner mig relativt avslappnad i föräldrarrollen eftersom jag har mycket barn runtomkring mig. Istället handlar det om att jag vill göra för mycket utöver att vara mamma, städa, baka, plugga, träffa vänner, lära mig spela gitarr osv, osv i all oändlighet. Det är där jag ska lägga krutet. Jag måste begränsa mig. Viktigast är att hinna tillbringa kvalitetstid med mina nära, att äta bra och gott, sova och träna, allt annat får komma som bonus när man har tid. Först och främst roliga saker som utflykter, resor, teater och sådant, sedan städning, tvätt och annat trist.

    ReplyDelete