Jag läser och hör från några av er andra nyblivna mammor om det här med amning och hur det inte alls är särskilt lätt. Jag känner att det är på sin plats att skriva några rader om detta, för nyblivna mammor, högst påtagliga dilemma.
I Sverige heter det att det är otroligt viktigt med amning,
alla kan amma och helst ska man amma åtminstone på deltid tills barnet är ett år eller helst äldre. Men.
Om man inte kan amma, så är går det
absolut lika bra med ersättning. Eller?
Jag kämpade med amningen de första veckorna. Carla blev aldrig nöjd och jag satt gråtande på nätterna med såriga bröstvårtor och en ilsken bebis som inte var mätt. Jag ammade konstant men det verkade inte hjälpa. Inte gick hon upp i vikt heller. På BVC sa de att vi skulle avvakta, att amningen säkert skulle komma igång. Jag stod ut i 19 dagar innan en vän som är barnmorska kom hem till oss en kväll och pratade med mig. Det fungerar inte för alla att amma heltid, menade hon, och det viktigaste är inte att amma konstant utan att bebis och mamma mår bra. Jag ringde BVC och sa att jag tänkte börja med ersättning. "Ja, det är ju inte alla som orkar amma så mycket" fick jag till svar. Skuldbeläggning. Är jag en dålig mamma som inte orkar amma mitt barn? Men vid det här laget brydde jag mig inte längre.
Så vi började att mata till med ersättning, som en efterrätt de gånger hon inte blev mätt på bröstmjölken. Den lilla högg efter flaskan direkt och sedan dess har vi en glad och nöjd bebis som går upp i vikt, sover om nätterna och ammar varannan, var tredje timme istället för var tjugonde minut. Dessutom kan även pappa mata, vilket gör mig betydligt mer mobil. Det finns få nackdelar helt enkelt. Det skulle vara att det inte är helt gratis med ersättning då. Det är det enda.
Visst finns det kvinnor som inte har problem med amningen. Jag har en väninna som helammar sin son och tycker att det är supermysigt. Märkte ni att jag skrev
en väninna. I singualar? För just så är det. Det är märkligt, innan jag fick barn verkade det som att amning, det fungerar för alla. Det var dessutom vad de sa på föräldrarutbildningen på MVC. Alla kan amma! Det är inte den bilden jag har fått. Så fort jag nämner att jag har problem med amningen öppnar folk upp sig, nyblivna mammor, eller mammor som fick barn för 30 år sedan. Det spelar ingen roll, nästan alla jag har pratat med har haft för lite mjölk, för mycket mjölk, mjölkstockning, blödande bröstvårtor, bebisar som fått ont i magen, bebisar som inte vill amma och så vidare i all oändlighet.
Det är klart att det är skönt och smidigt om det fungerar med amningen men hur långt ska man gå? Jag vill amma. Jag kämpar på, men har haft fruktansvärt ont sedan dag ett. På lördag blir Carla sex veckor. Jag har fortfarande ont och nej, det handlar inte om fel amningsteknik. Idag ska jag återigen till amningsmottagningen för undersökning och provtagning. To be continued...