Tuesday, November 15, 2011

När man behöver det som mest



Den allra första dagen jag var mammaledig utan Erik var inte rolig alls. Jag var en sådan där kliché som gick runt och vaggade en konstant missnöjd bebis och varken hann äta lunch, gå på toa eller göra något annat än att sitta i soffan och amma. Förtvivlan växte och bredde ut sig som en trist och fuktig filt över den rosaskimrande tillvaro som varit vår sedan dagen Skryllet kom. När så mammalediga J ringde och frågade om hon fick komma förbi blev jag otroligt lättad. Jag hann bara öppna dörren innan tårarna började rinna. J kom in, pratade, tröstade och berättade precis det där jag behövde höra, att allt det jag kände var helt normalt. Vi fick på oss ytterkläderna och kom ut på en promenad och fick dessutom hjälp att handla. Dessutom hade hon med sig en liten bebis-goodiebag vars innehåll syns på bilden. Det var precis vad jag behövde just då.

Nästa dag bakade jag och maken sju pajer och frös in portionsförpackningar till mig, dessutom gör han sedan dess en stor termos kaffe på morgonen och ställer fram vatten, nötter och clementiner på min amningsplats. Det där känns längesedan redan och nu efter snart fem veckor känner jag mig betydligt mer varm i kläderna. Men oj vad lite omtanke kan betyda de där första veckorna när allt är upp och ner och bak och fram.

3 comments:

  1. Vad fint att läsa hur bra det löste sig! Och säkert skönt för andra i samma situation att läsa om verklighetens baksida ibland också... Stor kram till dig! Förstår att det är omvälvande, annorlunda, ibland påfrestande fastän allt säkert är underbart i botten med. (Älskar förresten presenten från dina vänner med barnpassning, shopping och caféhäng :)

    ReplyDelete
  2. That's what friends are for!
    Underbart med sådana fina människor i ens närhet som alltid ställer upp för en.
    Kram

    ReplyDelete
  3. Förstår dig verkligen. Man kastas in i en helt ny värld och dagarna kan bli långa när man knappt hinner äta, duscha eller gå på toa. Men man kommer mer och mer in i deras flöde och man får lära sig att acceptera att dagarna inte alltid blir som man har tänkt sig :)

    ReplyDelete