Wednesday, October 26, 2011

Förlossningen

Okej, ska vi prata om det här med förlossningen? Ja, jag ska inte gå in på några detaljer som jag själv skulle ha velat bli besparad innan en eventuell egen förlossning men lite i stora drag såg det ut så här. 

Jag hade förvärkar ett par veckor innan Carlas ankomst men på onsdagen den 5 oktober började det att ta i så rejält att jag för en stund trodde att hon skulle komma på utsatt datum. Så blev dock inte fallet men två dagar senare efter att jag på kvällen hade stekt ungefär en miljon pannkakor (precis som du Sandra), började värkarna tillta i styrka och bli mer och mer regelbundna. Från halv åtta på kvällen till halv nio på morgonen kom de sedan med tre till sex minuters mellanrum och jag andades och duschade mig igenom dem utan att kunna göra mycket annat. Framåt nio på morgonen orkade jag inte mer och fastän värkarna inte var regelbundna åkte vi in till KK i Lund.

Väl framme blev jag undersökt bara för att konstatera att förlossningen inte var igång, jag hade tydligen drabbats av så kallade pinvärkar och var förmodligen fortfarande i latensfasen. Jag fick ändå stanna eftersom jag hade så pass ont och personalen på plats gjorde vad de kunde för att lindra smärtan. Först fick jag ett varmt bad, rena skämtet och efter en halvtimme stod jag inte längre ut utan stapplade upp på jakt efter starkare grejor. Då föreslog barmorskan en dos petidin som antingen skulle påvisa att det var falskt alarm, eller låta mig slappna av så mycket så att förlossningen kunde påbörjas. Lyckligtvis blev det det senare och hög av petidinet lyckades jag till och med få i mig två mackor som underbara barnmorskan Sara, andra för dagen och den som skulle följa mig igenom hela förloppet, insisterade på att jag skulle äta. 

Klockan två startade så äntligen själva förlossningen och jag var då fyra centimeter öppen. Efter det följde fem timmars ångest då jag fick prova värmekuddar, pilatesboll, massage, lustgas och slutligen värkstimulerande dropp. Klockan sju fick jag sen krystvärkar och efter vad som kändes som 100 men som enligt maken var cirka 15 krystvärkar fick jag till slut upp vårt lilla mirakel på bröstet. 

Det ögonblicket. Ofattbart. Ofantligt. Magiskt. 

Jag är så glad att vi bestämde oss för att föda i Lund. Det var otroligt fint både på förlossningen och på patienthotellet där vi stannade tre nätter och blev fantastiskt väl behandlade. Min barnmorska och undersköterskan var riktiga hjältinnor som gjorde en tuff förlossning uthärdlig och stöttade och guidade mig och Erik genom hela förloppet. 

Men det dröjer nog innan jag känner att jag kan göra det här igen, haha!

Sista fotot maken tog innan han på heltid fick ägna sig åt att hålla fast mig i sängen.

Första fotot på nya Skryllet

Lycklig mamma

21 comments:

  1. åh så fint! och vacker är du även i de jobbigaste situationerna. De låter fantastiskt och kämpigt.

    ReplyDelete
  2. Fantastiskt! Tänk att du fött fram ett litet liv. Otroligt bra kämpat och det går ju inte att förstå vilken prestation det är. Jag blir röd. Tack för att du delar med dig!

    ReplyDelete
  3. Du ska veta att du är fantastisk som tagit dig igenom den fantastiska händelse som en förlossning ändå är. Hjältinna. Och så himla fina bilder ! Hon är bedårande.
    Och ang din kommentar - ja, hon har verkligen ändrat sig sen hon föddes, då var hon jättelik Peter. Nu börjar hon nog gå ut på oss båda.
    Hoppas ni har en fin onsdag.
    Stor kram

    ReplyDelete
  4. Wow, bra gjort vannen! Later tufft.. Men det maste vara en san otrolig upplevelse nar underverket antligen kommer ut. Jag snittades ju och kan inte jamfora.

    Och du, sa otroligt sot hon ar! Och sa vaken pa forsta bilden!

    Stor kram!

    ReplyDelete
  5. Så roligt att du vill dela med dig av denna fantastiska upplevelse. Kan just tänka mig att det var något alldeles extra och jag kan själv inte föreställa mig hur det faktiskt skulle kännas att ligga där!
    Kram

    ReplyDelete
  6. Hon är så bedårande och du är lika vacker du. Och så är du grym också...det där med att föda barn är minsann ingen barnlek även om det involverar barn:)
    Själv hoppas jag på att få en lite mer "normal" förlossning den här gången...jag vill på nåt sätt också känna förvärkar, ta en dusch och allt så¨nt som jag hittills bara har läst om:)

    Och tack supersöta du för alla kommentarer du plitat ned på sistone...och för kampen på WF:)

    Jättemånga kramar från mig!!!

    ReplyDelete
  7. Magiskt! ALltså, det är så... stort.
    xxx

    ReplyDelete
  8. Vilken underbar bild på nyfödda Carla!! Får man fråga varför ni valde Lund framför Malmö, för visst bor ni i Malmö? Skulle själv vilja föda i Lund, vet egentligen inte varför, tror det är något gammalt som sitter i att Lund är bättre...

    Jag mailade dig förresten men skrev nog in fel mailadress först så vet inte om du fick det.

    Kram Pernilla T

    ReplyDelete
  9. Och förresten...vad är det med de där pannkakorna? Har inte ätit en pannkaka sen dess ;) Men kanske skulle slå till snart.

    ReplyDelete
  10. Om några veckor vill du ha en till! kram

    ReplyDelete
  11. Små underverk vill man ha fler av!
    kramar mamma

    ReplyDelete
  12. Carla så fin hon e, vilken fantastis bild på henne!!!!. Stort grattis till er igen och jag måste säga att även du lyser och är lika fin trots att du nyss genomgått en förlossning, love LOVE den sista bilden me, underbart ansiktsuttryck!!! KRAMIZAR, ser fram emot att se dig på stan ;)

    ReplyDelete
  13. Tack för att du delar med dig, underbar läsning! Den första bilden på henne är alldeles fantastisk, så fin liten tjej!

    ReplyDelete
  14. Det ögonblicket. Ofattbart. Ofantligt. Magiskt.

    Jag kör copy-paste för du säger det så bra själv...

    Får vi höra varför det blev en liten Carla?

    ReplyDelete
  15. :) nawwww vilken sötis!!! :) Underbara bilder! XO

    ReplyDelete
  16. Agnes: Tack söta du, men det här var ganska tidigt i förlossningsskedet, haha ;)

    Annika: Ja det är galet när man tänker på det. Men coolt.

    Sandra: Jag har hört att det är uttänkt det där att de ska likna papporna när de kommer ut så att de ska fatta att det är rätt avkomma ;)

    Lisa: Oavsett hur man har fått ut den där guldklimpen så är det ju en fantastisk upplevelse på sitt sätt!

    Ellinor: Hoppas verkligen att du får uppleva det en dag!

    Maja: Jag hoppas verkligen att du får en riktigt bra förlossning den här gången och lagom smärtsam!

    Sara: Ja, det finns liksom inga ord som räcker till.

    Pernilla: Vi valde Lund för att vi hade hört så mycket bra om det och för att patienthotellet där är så fint och vi ångrar oss inte en sekund. Det var så bra! Nej jag har inte fått något mail...Vill du prova att skicka igen?

    Sandra: Ja, haha, de där pannkakorna var kanske förlösande på något vis ;)

    Jess: Vi får väl se, haha, men naturen lär ju ha fixat det så.

    Mormor: Se ovan!

    Anna: Tack fina du!

    Milla: Ja jag tycker själv att det är så kul att läsa andras berättelser.

    Bella: Ja det finns liksom inte så mycket mer att säga än så, eller hur? Carla efter min stora idol Carla Bruni och för att vi tycker att det är ett så vackert namn.

    Nicky: Tack och välkommen hit!

    ReplyDelete
  17. Väldigt roligt att läsa, alla förlossningar är så olika och man kan inte ens föreställa sig hur det är. Väldigt fint, på något konstigt sätt. Hon är så fin er Carla. Kram

    ReplyDelete
  18. Emelie, det där du vill bespara oss från i början är det som gör mig rädd. :) Du vet att jag har kontrollbehov - vad händer? Give it to me. Sanningen, kom igen.

    Och vad är pinvärkar och latensfas? Gosh, jag behöver en ordbok för att klara den här texten.

    Jag vet inte vad som är normalt eller inte, men jösses vad lång tid du var vaken och kämpade från värkar hemma till slutet (eller början egentligen) med Carla på magen.

    ReplyDelete
  19. Men! Vilken fantastisk söt liten plutt!! Åhh, man kan ju inte bli annat än bebissugen!!

    /Malin

    ReplyDelete
  20. Sandra: ja och det är så spännande att höra om alla tycker jag!

    Mia: Vi tar det när vi träffas, the uncut version ;)

    Malin: Välkommen hit och tack å Carlas vägar.

    ReplyDelete