Som i en film

Igår var vi bjudna på middag hemma hos våra väldigt vuxna vänner som har hus (Ja i vår vänskapskrets är det fortfarande bara typ två par som har hus, alla andra lever lite wannabe-young-and-hip-och-bo-mitt-i-smeten-fast-vi-inte-utnyttjar-något-annat-än-det-lite-för-dyra-coop-runt-hörnet i lite för små lägenheter med ett, två eller alternativt kommande barn). Så det känns alltid sjukt lyxigt med de där stora husen. Värdinnan är i sjätte månaden och jag i åttonde men trots detta lyckades vi hålla igång festen till 3 på morgonen. Det var så förbaskat trevligt, med underbar mat, massor av prat, dans, sång och skratt. Vid ett tillfälle under kvällen tittade jag ut i köket på mina vänner och kände det som att jag tittade på en bra film (Ni vet en sådan där film med något härligt vänskapsgäng i vilken man önskar att man fick hoppa in) och så insåg jag att jag det var min film det här. Fint.