Tuesday, March 8, 2011

Mina tankar på internationella kvinnodagen

På radion pratar man om Rättviseförmedlingen som plockar fram förslag till folk som vill bjuda in eller arbeta med människor och behöver hjälp med att hitta personer som är underrepresenterade i sina yrken, kvinnliga ekonomer, manliga förskollärare och så vidare. I sydsvenskan idag skriver man om kvinnorna som gör uppror i Libyen, om kvinnorna som hånats för att de anmält Julian Assange för våldtäkt, om radikalfeminister, bitterfittor och rödstrumpor, om kvinnokampen då och nu.

Idag fyller internationella kvinnodagen alltså 100 år och det är dagens snackis. Den dummaste kommentaren i tidningen idag var Per Ströms: "För sjuttiofem år sedan hade den feministiska rörelsen verkligen något att bekämpa. När striden sedan var vunnen borde feminismen ha lagts ner" men många andra var bra, till exempel det Rakel Churi säger i sin artikel Krackelerat kollektiv: "Så var står vi idag? Det finns anledning att tro att Emmeline Pankhurst hade varit både stolt och bekymrad över dagens Sverige. Jämställdhetsarbetet är både en realitet och ett urvattnat begrepp som antyder att allt är bra idag och att kvinnor borde vara nöjda. Men fortfarande är drömmen om lika lön för lika arbete just en dröm"

Det finns en uppsjö av frågor om jämställdhet som bör fortsätta att diskuteras. Det som fångade mitt intresse just idag är debatten om betyg som pågått ett tag. Det har framkommit att killar oftare får lägre slutbetyg i förhållande till vad de presterar på de nationella proven, samtidigt som tjejer oftare får högre betyg i samma situation.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta frågan och kanske göra en granskning av bedömningen i olika skolor men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur det är på min egen arbetsplats. Det är möjligt* att det är så att även jag sätter högre betyg på några fler tjejer i förhållande till deras resultat på de nationella proven men här måste man ju faktiskt se det hela ur ett lite bredare perspektiv.

Om vi tittar på det ämne som jag undervisar i, det vill säga svenska, kan man säga att visst, de nationella proven ger en bra bild av hur en elev ligger till när det gäller läsförståelse, uppsatsskrivning och muntlig förmåga. En bra bild. Inte en komplett bild. När det gäller exempelvis uppsatsskrivning står det klart och tydligt i betygskriterierna att man ska kunna skriva olika sorters texter. På nationella skriver man en sorts text. De nationella proven omfattar tre halvdagar av tre års studier. Naturligtvis kan man inte bedöma allt en elev har lärt sig på tre år genom tre korta prov, även om dessa rättas betydligt mer omfattande än övriga prov och inlämningsuppgifter.

Vad jag vill komma fram till är att man som lärare är skyldig att bedöma allt det som eleverna presterar under de år man har dem, i mitt fall tre. Kanske är det det här man behöver titta närmare på. Jag tror att det helt enkelt kan vara så att de tjejer som får högre slutbetyg generellt presterar bättre under den samlade skoltiden och därför har fler resultat som stödjer ett högre betygg. För om vi endast skulle gå på NP-resultaten så skulle ju vi lärare inte behöva ha några andra inlämningsuppgifter, redovisningar, prov eller andra bedömningar.

Det är i sådana här snår diskussionen om jämställdhet ofta fastnar. Istället för att komma fram till kärnan försöker vi febrilt att hitta orättvisor som förfördelar det ena eller det andra könet. Om vi ska diskutera något så är det väl i så fall varför skolan passar tjejer bättre än killar och varför killar trots lägre betyg fortfarande får de mest välbetalda jobben. Eller vad säger ni?

* Alltså, det är möjligt. Jag vet inte, jag har inte gjort en inventering i mina egna betyg. Det känns ju också ganska meningslöst eftersom jag bara är en person.

1 comment:

  1. Jag håller med dig, och vilken bra och tänkvärd text du skrivit.

    Puss och kram fina!

    ReplyDelete