Wednesday, March 30, 2011

Gravöl

Idag gick ett projekt i graven. Vi i min lilla teatergrupp som haft ett uppehåll på ett och ett halvt år bestämde oss i början av året för att nu ska det minsann bli en föreställning till våren. Efter sex veckor var vi nu tvungna att se oss besegrade. Av tiden, av pressen, av stressen att hinna med arbete, träning, förhållande, andra projekt. Den här gången var det inte jag som inte hann med. Faktiskt. Det var vår kära regissör som insåg att man inte kan ha hur många järn i elden som helst, hur gärna man än vill.

Ändå kan jag inte låta bli att undra. Hur gör alla andra? Vi är fyra vuxna människor som inte har barn. Alla har vi förhållanden, som naturligtvis kräver vård, men det är ju inte tillnärmelsevis jämförbart med att ha barn. Vi har heltidsjobb och några av oss har även extrajobb eller extraprojekt på kvällstid. Förutom det vill man ju gärna hinna med träning, vänner och familj och så har man ju det där hemmet som ska skötas om. Ska det vara så här? Ska man behöva välja en sak att satsa på, antingen träning, eller en hobby, eller egentid. Och hur ska det bli den dagen man har en familj? Hur gör ni?

Ikväll drack vi i alla fall en graväl för teateriet och lovade varandra att försöka nästa vår igen.

5 comments:

  1. Stressar ihjäl mig och hinner ändå inte hälften..
    Passar på att uppskatta det jag hinner med dock!

    ReplyDelete
  2. Tråkigt att höra.
    Jag förstår inte heller hur det ska gå den dagen man får barn, men jag antar att allting bara handlar om prioriteringar.
    Hoppas du finner någon annan trevlig sysselsättning att ersätta teatern med!
    Kram

    ReplyDelete
  3. Trist när någonting inte blir av pga tid, det svider alltid lite extra tycker jag. Viljan finns liksom.

    Lycka till nästa vår då!

    Kram Jenny

    ReplyDelete
  4. Ja, tid är alltid en bristvara. Synd att den inte gick ihop för er. Jo, prioritering är det enda som funkar. Och som Jess sa, var glad för det som hinns med.
    Kram mamma

    ReplyDelete
  5. Jess: Nej det är väl bara att gilla läget helt enkelt...

    Ellinor: Ja det är väl så men det är så förbaskat svårt att prioritera...

    Jenny: Eller hur? Dessutom är det verkligen inte alltid som viljan finns där, det ska kännas rätt liksom.

    Mamma: Ja du har rätt!

    ReplyDelete