Wednesday, March 23, 2011

Besviken

Jag känner mig så fruktansvärt frustrerad. Finns det något värre än när man ställer upp för någon och hjälper till trots att de egentligen inte förtjänar det och sedan ändå får en kniv i ryggen? Jag trodde jag kunde avleda katastrof genom att vara mänsklig, empatisk och tillmötesgående men jag antar att det är kvaliteter som inte passar den som strävar uppåt.

6 comments:

  1. En del människor förstår inte vilken godhet det kan finnas hos andra. Kramar

    ReplyDelete
  2. Mitt i allt så kan du i alla fall vara glad över att DU är människan med de vackra egenskaperna empati och medmänsklighet.Det verkar den hjälpta inte inneha.
    Kram till dig.

    ReplyDelete
  3. Jag får lov att hålla med Sandra; var glad och STOLT över allt du gjort. När det kommer till den andra personen kan man inte annat än att tycka synd om han/henne. Är man beredd att gå över lik för att nå dit man vill i livet kan man förvisso lyckas, men vad har man för glädje av framgången om man inte kan dela den med någon? När målet väl är uppnått står dessa personer ofta helt ensamma och då är det redan försent.

    Stor kram till dig

    ReplyDelete
  4. Tyvärr finns det människor som inte har empati och inte kan se en framsträckt hand. Det är den personen som blir den stora förloraren i längden.
    Kramar
    mamma

    ReplyDelete
  5. Jess: Nej men det är ju så tråkigt att upptäcka att man inte kan ställa upp för varandra.

    Sandra: Nja, jag vill ju inte precis se mig själv som ett helgon men jag vet att jag i alla fall försöker se till andras intressen också.

    Mäster Henrik: Jag säger till om det blir aktuellt ;)

    Ellinor: Klokt och sant, man får hoppas på att man blir lyckligare och mer tillfreds med sig själv åtminstone även om man inte får vissa saker.

    Mamma: Ja jag hoppas att du har rätt.

    Kramar Emelie

    ReplyDelete