Sunday, March 28, 2010

Ma vie en rose


Mer bröllopsinspiration från Green wedding shoes.

Friday, March 26, 2010

Une pâques dans les Alpes

Men hallå, stopp, stanna! Jag hinner inte med. Tiden går så fort, så fort och idag åker vi till Alperna och då inser jag att jag inte ens har hunnit berätta här att vi ska åka iväg! Väskorna är packade, matsäck är tillredd för den långa bussresan och passen är framtagna så att vi kommer in i la France. Det känns lite att behöva lämna ett soligt och 15-gradigt vårMalmö men det blir en välbehövlig paus från den senaste veckans stress. Dessutom verkar det som att vi kommer att anlända till Val d'Isère vid samma tidpunkt som ett rejält snöfall. Det blir nog fint det med.

Så här fina påskägg väntade i våra fack på jobbet igår. Lyx!

Förmodligen blir vi utan internet i en vecka och jag kommer att sakna att läsa era bloggar men jag lämnar säkert en och annan rapport via mobilen under veckans gång. Jag har massor av inlägg på lager och inspiration så när jag kommer hem så hoppas jag kunna piffa upp bloggen lite. Tills dess får ni gärna ta hand om den. Jag har svarat på alla era fina kommentarer under respektive inlägg så vill man så får man gärna läsa dem.

Thursday, March 25, 2010

Utvärdering av en lyckad weekend

Det var ju ett tag sedan nu men idag minns jag känslan igen av vår härliga helg i Stockholm. Solen lyser därute, våren är på intågande och jag jobbar min sista dag innan påsklov!


Mottagande i Stockholm - underbart
Brunch av Malin - outstandning
Kallbadhuset - mysigt +bonus till oss som badade nakna trots idel längdskidåkare
Singing in the rain - träffsäker plus hysteriskt rolig Magnus i bonus
Förrätt på Vapiano - utsökt
Pizza på Vapiano - utan konkurrens makalös
Vin på Grand Hotel 139.- - hutlöst
Musik på Grand Hotel - smäktande
Utgång på East - halvkul (mest på grund av trötthet)
Nattamat - kaotisk
Taxichaufför - klockren
Bilkörning upp och hem - mer än uthärdlig
(miljövänlig hybrid-Prius gjorde resan bekväm och billig)

Slutsats: En styck oförglömlig helg med finaste vännerna

Monday, March 22, 2010

Somliga dagar ska man minnas det bra


I fredags fick jag beskedet att jag får stanna på min arbetsplats till hösten om jag vill. Det är ju egentligen ett besked som är helt underbart. Men istället för att glädjas åt det som var positivt hängde jag upp mig på de lite mindre roliga bitarna med detta nya vikariat, vilket har lett till att jag har känt mig nere och väldigt dyster ett par dagar.

Idag fick jag mig dock en tankeställare av en kollega och jag bestämde mig för att börja se saker och ting från den ljusa sidan. Så som jag faktiskt har börjat göra inte bara ibland, utan för det mesta. För ett par år sedan hade jag fullständigt gottat ner mig i att vara missnöjd och problemfokuserad och en liten stund stod jag nu och balanserade på kanten till min gamla grop igen. Men så minns jag att jag inte längre ser allt i svart och genast börjar mina moln skingra sig.

Vad vore livet utan nya utmaningar och min nya tjänst lär bli en ordentlig sådan. Snart har jag klarat av mitt första år som lärare och vad vore det för skoj om allt bara flöt på. Om ett år kommer jag att kunna se tillbaka på en tuff tid och känna mig stolt över att jag klarade även detta.

Dagar som denna ska jag minnas vad som hände för en vecka sedan innan mina elever i skolan gav sig ut på prao. Fnittrande kom två av tjejerna och knackade på lärarrummet och frågade efter mig. Eftersom det egentligen var meningen att jag skulle ha slutat efter påsk redan hade de förberett en avskedspresent. De visste vid det här laget att jag stannar till sommaren men de hade redan fixat och nu stod de där med blommor, choklad och världens finaste fotokollage av oss med texten "Tack för en rolig tid, du är en super bra (sic!) lärare. Vi kommer att sakna dig!" Världens finaste. Kan man annat än le? Med sådana elever är det

Sunday, March 21, 2010

Green wedding shoes

Jag har hittat världens mest inspirerande bröllopsblogg. Jen som driver Green wedding shoes bor i Los Angeles och arbetar som creative director, graphic designer, och stylist. Jag fullständigt frossar i vackra bilder, miljöer, färger och idéer.

Ikväll har mamma och hennes man varit över på kvällsfika och vi har tittat på inbjudningskort, funderat på sånghäften, vigselprogram och placeringslistor. Vi har diskuterat innehåll, typsnitt, färger och layout och just nu är jag mer förvirrad än någonsin. Det finns så mycket att ta ställning till och hur man än gör kan det alltid bli finare. Kika på bilderna här ovan till exempel. Vem hade inte velat ha det konceptet rakt av?


Jag är för tillfället helt insnöad på grönt, kanske kan det vara den analkande våren? I vilket fall är just gröna brudsskor precis vad jag vill ha. Så var hittar jag ett par skor som ser ut ungefär så här? Hojta till om ni ramlar över dem!

Tuesday, March 16, 2010

L'art de la cuisine

...får man hemma hos min fina väninna mademoiselle M. Sedan vi bodde ihop för en och en halv evighet sedan har hennes kokonster förädlats upphöjt till 10. Visst var de bakade potatisarna fasligt mysiga men det här. Je suis sans mots.

Förrätt

Lax tartare med avocado (serverat med ett glas utsökt italienskt vitt)

Huvudrätt

Linguine alla vongole (så gott och så vackert)

Efterrätt

Crème brûlée (men en rejäl sådan)


Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Jag avskyr att bjuda denna matgudinna på middag. Hur ska man någonsin kunna överträffa? Förresten, jag fick en idé, lät det inte som en underbar bröllopsmeny?

Monday, March 15, 2010

A dream coming true


I många år har jag avundats min systers och svågers underbara hörnsoffa, en Hockney i mörgrått ulltyg från David design. Alltför dyr för min plånbok har den aldrig kommit på fråga som ett verkligt alternativ. Men så hände det något, systern bestämde sig för att byta ut och jag stod först i kön för att köpa den gamla. Sagt och gjort, för ett mycket fördelaktigt pris på avbetalning utan ränta blev drömsoffan min. Återigen bannar jag mina undermåliga objektiv och ni får skapelsen uppdelad i bitar.

Sunday, March 14, 2010

Varför jag var i Helsingborg

Herregud, min blogg är på väg mot fullständig katastrof. Två ynka inlägg varav det ena är en sorglig och felstavad ursäkt till inlägg angående en macka...Hur som helst tänkte jag följa upp det där katastrofala med en förklaring.

Jag befann mig alltså ett strålande soligt Helsingborg igår av en enda anledning. Fästmannen min ägnade nämligen eftermiddagen till att banka skiten ur en rakad och tatuerad kille från Göteborg. Ja, alltså, under väldigt ordnade former förstås.

Sporten kallas shootfighting och är en blanding av grappling, brasiliansk jiu-jutsu och thaiboxning. Tävlingen var Kaisho Battle och är en av en oändlig massa deltävlingar i rikets alla hörn. Ett samlingsnamn man ofta hör är MMA.

Många frågar mig om jag inte tycker att det är läskigt eller obehagligt att min kille tränar en sådan otrevlig och kanske till och med farlig sport. Det kan väl inte vara sunt att stå och slå en annan människa på käften? Hur ordnade formerna än må vara. Inte kan det vara normala hjärnor som får en kick av att knäcka näsor och låsa kroppsdelar tills motståndaren tuppar av? Räcker det inte med att kidsen spelar fruktansvärda krigsspel och kollar på filmer där människor slår och skjuter ihjäl varandra så det står härliga till?

Jag brukar opponera mig mot samtliga ovan nämnda fördomar. För det första, nej, jag tycker inte att det är läskigt. Det är i få sporter som tränare/domare har en sådan enormt stor koll på att allt sa gå rätt till. Minsta lilla tillstymmelse till att något kan vara farligt så bryts matchen. Dessutom är stämningen de tävlande emellan alltid väldigt skön och vänskaplig. Efter matcherna kramas motståndarna och ofta hör man uppskattande ord om den andras teknik eller beslutsamhet.

För det andra, att spela datorspel och se våldsfilmer kan nog vara obehagligt men det sjuka i de scenerna är att karaktärerna kan puckla på varandra hur mycket som helst utan nämnvärda konsekvenser. När du tränar MMA är du tvungen att ta reda på exakt hur mycket du tål, du lär känna din kropp utan och innan och du måste vara stark, såväl fysikst som psykiskt. Ingen kommer någonvart om han eller hon bara är ute efter att slåss. Det är en tekniksport, rakt igenom.

För det tredje, är det verkligen bra för unga killar och tjejer att hålla på med en sådan våldsam sport då? Jag hävdar att det är det. Erik tränar i Rosengård tillsammans med killar och tjejer från alla olika delar i stan, men mestadels från trakten. På klubben har de unga en tillhörighet, en samhörighet och bra vuxna förebilder. De har en mening och ett mål som de kanske hade sökt i betydligt värre sammanhang om de inte haft klubben.

För det fjärde och sista. Den här typen av fighting är långt ifrån en ny företeelse. Den första formen man känner till är pankration som utövades av de gamla grekerna. Jag törs säga att det på den tiden var sju resor värre än vad det är idag!


Erik ser farlig ut när domaren har gett klartecken till att börja fightas.

Erik i överläge nästan hela matchen igenom. Här i en något märklig pose.

Sekunden innan motståndaren klappar ut sig och Erik går segrande ur matchen efter drygt en minut!

So, hit me, vad tycker ni om kampsporter och speciellt MMA?

Saturday, March 13, 2010

Dansk smörgås i Helsingborg

Otippat att jag sitter ensam på ett smörrebrödställe på en gata någonstans i Helsingborg och äter lunch så här en lördageftermiddag. Men gott var det.

Wednesday, March 10, 2010

Att sjunga i regnet


Vi var som sagt på musikal i lördags och självklart ska jag berätta om hur det var.

Personligen har jag lite svårt för när buskis och musikal blandas. Jag föredrar musikal där det är sång och dans och dans och sång och inte för många putslustigheter, dörrar som smäller och yviga karaktärer med för stora ansiktsdrag. Överlag tycker jag att teatern på sistone präglats lite väl mycket av det senare på de stora scenerna. Humor är ju en väl beprövad metod för att höja publiksiffror och att man vill dra fler människor till teatern har jag full förståelse för. Dessutom, vem kan hålla sig för skratt när Johan Rheborg och Maria Lundqvist spelar ut hela registret på scen!

Första akten var kanske några skämt för många för min smak, men oj vad sången och dansen överglänste det. Jag fullkomligt älskade steppnumren och artisterna glänste både vokalt och dansmässigt. Dessutom var scenografin vacker och sista scenen i första akten magisk då riktigt regn fullkomligt sköljde över scenen. Andra akten var en njutning hela vägen och i slutet log jag från ett öra till det andra. Jag kan bara säga, har du vägarna förbi Stockholm innan mars är slut så köp din biljett här!

De grymma huvudrollsinnehavarna Karl Dyall, Hanna Lindblad och Rennie Mirro.

Men bäst av allt var förstås att se min underbara vän på scen. Jag har sett honom i flertalet uppsättningar genom åren, My fair lady, Mary Poppins, Cats...Varje gång blir jag stum av förundran över hans talang, hans otroliga förmåga, hans sätt att röra sig över scen som om det är den mest naturliga sak i världen och framförallt, hans utstrålning. Min vän har en kropp, en blick och ett djup som inte är av denna värld. Han är lätt att hitta på scen även när han utgör en del av en ensemble.

Dessutom är han en fantastisk vän, en person som betyder otroligt mycket, som jag delar så många minnen med. Ingen får mig att skratta som honom. Tack för ännu en kväll full av kärlek vännen.

Saturday, March 6, 2010

Stockholmshelg

Jag, Kristina och Charlotte packade in oss i bilen efter jobbet igår och styrde kosan mot Stockholm för att hälsa på Malin och gå på Singing in the rain som en annan fin vän medverkar i. Imorse när vi vaknade hade underbara Malin ställt iordning en brunch utan dess like, fantastiskt lyxigt. Efter det åkte vi till Hellasgården och bastade och kallbadade nakna till alla sjöns skridskoråkares och längdskidåkares förskräckelse eller förtjusning. Nu är vi på väg in till stan för att käka middag på Vapiano som jag är så nyfiken på efter att Miss Agda pratat varmt om stället. Jag lovar att berätta mer om helgen när jag kommer hem!

Friday, March 5, 2010

Svar dröjer

Tänkte bara säga att jag (nästan) alltid svarar på era kommentarer i kommentarsfälten, även om det dröjer ett tag. Anledningen till att jag inte svarat på "Det där med jämställdhet" är att ni skrev så intressanta kommentarer så jag ville tänka igenom och svara ordentligt, eventuellt med ett nytt inlägg.

Moto Boy


Min vän Mäster Henrik skrev om underbara Oskar Humlebo aka Moto boy som släppte ett nytt album i veckan och jag vill också skriva om Oskar som gör musik av drömmar och magi.

Moto Boys musik sipprar längtan och ungdomlig hopplöshet. Den är drömmarna som bara männsikor som någon gång känt längtan efter en annan verklighet kan drömma, den är ljudet av en själ och det som gör ont när ett hjärta krossas. Den är känslan av odödlighet, en rödvinsberusning och en vaggande tro om att allt blir bra.


Jag minns kvällarna på kafét där jag och Oskar arbetade tillsammans för några år sedan, vi spelade den här på högsta volym och drömde oss bort till andra verkligheter. Det här blev hans.

Den 24 mars spelar han på Babel i Malmö, och om man inte har möjlighet att se honom där, spelar han på fler ställen, på hemsidan hittar du spelprogrammet.

Jag kommer att vara där. Kommer du?

Wednesday, March 3, 2010

Work it baby!


Fram till för ett par veckor sedan var jag helt uppgiven när det kom till träning. Jag har levt på sparlåga hela vintern kan man säga. Efter att ha klarat av den här utmaningen i september gick luften ur mig och ungefär samtidigt gick mitt träningskort ut. Jag hade varken ork eller lust att förnya så istället blev det lite halvhjärtad löpning ett par månader och när det blev för kallt blev det bara lite simning. Men så en dag i mitten av februari kände jag att nej, nu får det vara nog, jag vill komma igång igen.

Så jag skrev ett långt meddelande till min träningsguru, en tjej som verkligen inspirerar mig. I somras fick jag fick möjligheten att träffa henne och efter många timmar av prat och skratt insåg jag att den här underbart inspirerande och fysiskt kompetenta tjejen faktiskt är rätt lik mig. Till min stora förtjusning. Hon berättade att hon för inte alls längesedan hade varit precis som jag, ingen hurtig och självklar träningstjej, men nu däremot, åker hon Vasalopp som vore det ingenting.

Min stora inspirationskälla hade så klart svar så det räckte och sedan dess har jag köpt nytt årskort, börjat på balett och body balance, sprungit tre löprundor, simmat och gjort en massa andra hurtiga och friskuslika saker som jag är stolt äver. Våren är snart här och jag känner på mig att det kommer att bli en bra sådan!

Tuesday, March 2, 2010

Är jag trött?

Är jag intill döden trött
ganska trött
mycket trött
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen som jag nött
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött, ganska trött
sjuk och trött och ledsen.

Jag är så ofantligt trött och Hariett Löwenhielms dikt snurrar i huvudet på mig... Naturligtvis är jag inte trött och varken sjuk eller ledsen men ganska trött trött och matt, sova-trött. Vill ha vår-trött. Trött, trött, trött. Gå hem från jobbet-trött. Jag har ju precis haft lov. Vadan detta? Idag skiner solen, våren ligger i luften och det borde göra mig pigg, men omvartannat faller flingor ner och jag blir åter trött. Ganska trött. Mycket trött.

Nu behöver jag våren.

Monday, March 1, 2010

Adolf Hitler


Jag har just avslutat en fantastiskt kompetent skildring av Hitlers liv och leverne. Bengt Liljegren som har skrivit ett antal historiska romaner är förutom adjunkt och undervisande lärare på högstadiet även historiker, författare, skribent på Sydsvenskan och medverkande i Filip och Fredriks "The Boston Teaparty" vars tredje säsong snart kommer att dra igång.

I boken " Adolf Hitler" får vi lära känna diktatorn och massmördaren som privatperson i de olika kapitlen som börjar med "Pojken - 1889-1905" och sedan efterföljs av "Drömmaren, Konstnären, Frontsoldaten, Revolutionären, Partiledaren, Rikskanslern, Erövraren, Förloraren " och slutligen avslutas med "Ruinen - 1945). På baksidan av boken står att läsa: "Bengt Liljegren vill med sin skickligt skrivna biografi göra Adolf Hitler mer begriplig, skapa en sannare bild av den tyske rikskanslerns person och privatliv. Liljegren ger en bred skildring av hans levnadslopp - förlåter inte, men förklarar och fördjupar". Jag kan bara instämma.