Att läsa i höstmörkret

är väl något av det mysigaste som finns? Jag ser framför mig hur jag kryper upp i soffan under en filt, med raggsockar på fötterna och en kopp te i handen och läser i skenet av några tända ljus. När det kommer till mina läsvanor är den här bilden visserligen ren och skär lögn och ett liknande scenario har förmodligen endast hänt vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv. Egentligen har jag ju ingen tid att läsa överhuvudtaget. Men då är det ju en makalös tur att ljudboken uppfunnits och att jag kan fylla min praktiska telefon med alla böcker jag vill läsa. Varje morgon och varje eftermiddag när jag tar cykeln till och från jobbet lyssnar jag på ett par timmars uppläst prosa och njuter över att kunna göra två saker samtidigt. Du ljuva känsla av effektivitet.

 

Just nu lyssnar jag på Karin Alvtegen som läser sin bok En sannolik historia själv. Jag tycker hitintills mycket om både boken och Alvtegens stämma men vet inte riktigt hur jag ska beskriva berättelsen. Igår när jag skulle rekommendera den för Erik sade jag ungefär, "ja men det är ett relationsdrama och en familjehistoria med sporadiska tillbakablickar och perspektivbyten", varpå han låtsades somna och undrade hur jag tänkte när jag försökte sälja in en bok med de orden. Tja, vad tycker ni? Någon som har läst den?

 

 Innan dess läste jag Lars Keplers omtalade Hypnotisören som var en riktigt spännande men ytterst obehaglig historia som jag kan rekommendera er som ännu inte läst den. Jag längtar redan efter min cykeltur hem trots regn och rusk och mörker svartare än natten. Tänk vad böcker kan göra.