Tuesday, October 19, 2010

Rain and sunshine


Jag är tillbaka.
I alla fall delvis. 
Ovan isen så att säga. 
På väg.
Igen. 

Ibland kommer de där svackorna ni vet. Jag vet att ni vet. Jag vet att ni förstår precis. De kommer alltid vid tillfällen när livet liksom är lite för perfekt, när man tänker "nu händer det något, så här bra kan man bara inte ha det". Jag vet inte om det är själuppfyllande profetia men varje gång jag har känt mig riktigt oförskämt lycklig så händer det något som gör att livet ställs på ända. Samtidigt så är det ju just det som är livet. Om man går runt och har det för bra för jämnan blir man odräglig och bortskämd. Så kan vi ju inte ha det. Så istället får vi fortsätta att njuta så mycket det bara går när allt är bra. När saker och ting är mindre bra får vi gråta lite. Kramas. Finnas där. Och sen resa oss upp. Gå vidare. Se livet från den ljusa sidan. Eller hur?

Vad vore livet utan vänner?

13 comments:

  1. Det var ett bra sätt att se det pa vännen! Jag hoppas att det känns bättre nu?

    Självklart ska vi alltid försöka se livet fran den ljusa sidan, men ibland finns det saker vi inte kan paverka. Och da är det underbart att ha fina vänner!

    Stor kram Lisa

    ReplyDelete
  2. Åh...jag vet precis. Ta din tid fina du. Stor kram!

    ReplyDelete
  3. Du är fantastisk, vet du det?
    Jag skulle nog behöva dig, jag med.
    Kan väl ringas i veckan? Inte ikväll, orkar inte.
    Puss och kram

    ReplyDelete
  4. Ah, så klart! Hoppas bara att det inte är något dumt som hänt utan att det liksom bara är livet i sig som spelar ett spratt. För visst är det så, att det går upp och ner. Ändå häftigt att vi för det mesta har förmågan att göra det bästa av det, hantera det på vårt bästa sätt och vända det till något bättre :)

    Kram!

    ReplyDelete
  5. Bra att du börjar må bättre. Ta vara på din familj & vänner som bryr sej!

    ReplyDelete
  6. Jag förstår precis vad du menar. Tror att bakslagen känns hårdare just när de kommer i en period av lycka. Men samtidigt så reser man sig snart tack vare alla fina människor man har i sin närhet - vad hade livet varit utan dem?

    Stor kram

    ReplyDelete
  7. Ja visst är det så. Det är precis som om man inte kan få vara riktigt riktigt lycklig. Då kommer det som ett brev på posten. Eller så är det som du säger en självuppfyllande profetia. Skönt i alla fall att du är på banan igen vännen.

    Ha nu en toppendag. kramar ♥

    ReplyDelete
  8. Känner med dig, vet inte riktigt vad jag ska skriva, mår inte heller så bra. Det får bli en promenad och kanske en bättre kommentar sedan kram i allafall

    ReplyDelete
  9. Precis så. Förstår. Och vill ge dig en stor kram!

    ReplyDelete
  10. Livet går upp och ner och det är alltid lättare när det finns någon vid vår sida. Kramar till dig älskade syster!

    ReplyDelete
  11. Det är fantastiskt med vänner. Sådana som lyssnar, eller pratar eller bara finns. Skönt att höra att du mår lite bättre. Stor kram.

    ReplyDelete
  12. Du är alltid så klok....och sätter alltid dom rätta orden på tankarna och känslorna....både här och när du kommenterar....jag älskar det:)

    Jag hoppas att det inte är något väldigt hemskt som har hänt och att det blir lättare och lättare att hålla huvudet över ytan.....för att snart kunna gå på vattnet!

    Många kramar och tankar

    ReplyDelete
  13. Lisa: Ja så är det ju alltid. Men jag försöker på något vis tänka att det är bättre att lägga energi på sådant som man kan påverka. Sen beror ju det alltid på problemets karaktär och ibland måste man som du säger, bara vara ledsen.

    Helena: Tack. Det värmer.

    Kristina: Dito. Vi hörs och jag tänker på dig.

    Annika: Ibland önskar jag att det bara var er jag pratade med. Du förstår, er som jag har lärt känna lite grand och liksom litar på. Jag önskar att jag kunde berätta allt. Men det går ju inte i bloggvärlden. men alla tankar värmer så otroligt mycket. Tack.

    Daniel: Tack för kommentaren, tack för tanken. Det ska jag.

    Ellinor: Precis så är det, klokt sagt. Som alltid :)

    Linda: Ja visst är det märkligt, ödets ironi liksom. Ja jag vet inte men du har rätt och så får man tänka.

    Mamma med ambitioner: Ibland behövs inga ord, tankar värmer mer.

    Alexandra: Tack, så fint. Tack.

    Jess: Ja så är det verkligen. Det bästa är personerna runt omkring. Ni är så fina.

    Sandra: Tack, ja visst är det så. Vad vore livet utan nära och kära.

    Maja: Tack, så fint att höra. Jag kan bara säga detsamma. Det är så galet fint med alla underbara bloggare som tar sig tid, som skänker en tanke. Ni är så fina.

    Det är absolut hanterbart det som hänt men ibland måste man få ge upp en stund innan man går vidare.

    Kramar till er alla

    ReplyDelete