Tuesday, July 27, 2010

Nous deux et lui

 Det här året har jag haft glädjen att träffa denna speciella kvinna mer än vanligt. Sedan livet förde oss samman och skiljde oss åt för snart sju år sedan har våra möten varit sporadiska men kontakten oumbärlig. Långa tankfulla brev, panikartade nattliga sms och ett och annat mail ivägskickat från en stressig arbetsplats har lyckats nära vår relation trots långa avstånd. Den här gången var vi i Paris samtidigt, av en slump. En fin sådan. Jag kan sakna henne innerligt, samtidigt är vår relation just en sådan som har en plats, en stämning, ett liv att leva upp till. Och just därför är finast på avstånd. Beständigt är det vi delar, drömmarna, rädslorna och sättet att se på livet.

Min fina vän har fått en lika fin son. Nästan ett år har gått sedan jag såg honom sist och han har blivit en liten människa med personlighet, vilja och ett utseende kopierat av sin far. Det var fint att se honom igen.

3 comments:

  1. Det är fint med vänskap som liksom fortsätter att blomstra på håll. Det är märkligt hur många typer av relationer man kan ha egentligen. Alla unika på sitt alldeles egna lilla vis.
    Stor kram

    ReplyDelete
  2. Gud så härligt med sådana där vänner! Precis sådär ska vänskap vara - den ska finnas där trots att man inte har kontakt hela tiden.

    Härligt!

    Kram Jenny

    ReplyDelete
  3. Sådanne venskaber er ægte venskaber! Når man kan mødes efter lang tid, og fortsætte som om, det var i går man sidst mødtes. Det er fantastisk!

    ReplyDelete