Sunday, March 14, 2010

Varför jag var i Helsingborg

Herregud, min blogg är på väg mot fullständig katastrof. Två ynka inlägg varav det ena är en sorglig och felstavad ursäkt till inlägg angående en macka...Hur som helst tänkte jag följa upp det där katastrofala med en förklaring.

Jag befann mig alltså ett strålande soligt Helsingborg igår av en enda anledning. Fästmannen min ägnade nämligen eftermiddagen till att banka skiten ur en rakad och tatuerad kille från Göteborg. Ja, alltså, under väldigt ordnade former förstås.

Sporten kallas shootfighting och är en blanding av grappling, brasiliansk jiu-jutsu och thaiboxning. Tävlingen var Kaisho Battle och är en av en oändlig massa deltävlingar i rikets alla hörn. Ett samlingsnamn man ofta hör är MMA.

Många frågar mig om jag inte tycker att det är läskigt eller obehagligt att min kille tränar en sådan otrevlig och kanske till och med farlig sport. Det kan väl inte vara sunt att stå och slå en annan människa på käften? Hur ordnade formerna än må vara. Inte kan det vara normala hjärnor som får en kick av att knäcka näsor och låsa kroppsdelar tills motståndaren tuppar av? Räcker det inte med att kidsen spelar fruktansvärda krigsspel och kollar på filmer där människor slår och skjuter ihjäl varandra så det står härliga till?

Jag brukar opponera mig mot samtliga ovan nämnda fördomar. För det första, nej, jag tycker inte att det är läskigt. Det är i få sporter som tränare/domare har en sådan enormt stor koll på att allt sa gå rätt till. Minsta lilla tillstymmelse till att något kan vara farligt så bryts matchen. Dessutom är stämningen de tävlande emellan alltid väldigt skön och vänskaplig. Efter matcherna kramas motståndarna och ofta hör man uppskattande ord om den andras teknik eller beslutsamhet.

För det andra, att spela datorspel och se våldsfilmer kan nog vara obehagligt men det sjuka i de scenerna är att karaktärerna kan puckla på varandra hur mycket som helst utan nämnvärda konsekvenser. När du tränar MMA är du tvungen att ta reda på exakt hur mycket du tål, du lär känna din kropp utan och innan och du måste vara stark, såväl fysikst som psykiskt. Ingen kommer någonvart om han eller hon bara är ute efter att slåss. Det är en tekniksport, rakt igenom.

För det tredje, är det verkligen bra för unga killar och tjejer att hålla på med en sådan våldsam sport då? Jag hävdar att det är det. Erik tränar i Rosengård tillsammans med killar och tjejer från alla olika delar i stan, men mestadels från trakten. På klubben har de unga en tillhörighet, en samhörighet och bra vuxna förebilder. De har en mening och ett mål som de kanske hade sökt i betydligt värre sammanhang om de inte haft klubben.

För det fjärde och sista. Den här typen av fighting är långt ifrån en ny företeelse. Den första formen man känner till är pankration som utövades av de gamla grekerna. Jag törs säga att det på den tiden var sju resor värre än vad det är idag!


Erik ser farlig ut när domaren har gett klartecken till att börja fightas.

Erik i överläge nästan hela matchen igenom. Här i en något märklig pose.

Sekunden innan motståndaren klappar ut sig och Erik går segrande ur matchen efter drygt en minut!

So, hit me, vad tycker ni om kampsporter och speciellt MMA?

2 comments:

  1. Jag har egentligen ingen erfarenhet av någon typ av kampsport, men jag måste erkänna att mina fördomar liknar de allra flesta andra. Dock tycker jag att du ger väldigt bra svar på tal och jag får nog lov att omvärdera min ståndpunkt något.

    Kram

    ReplyDelete
  2. Tycker det är trevligt med halvnakna vältränade killar! :)
    Alla sporter som man själv trivs med är bra tycker jag!
    kram

    ReplyDelete