Monday, February 1, 2010

Jag får liksom ingen ordning...

Det verkar inte spela någon roll vad jag gör just nu. Jag kommer inte ikapp. Jag kommer inte ikapp livet, mig själv. Jag försöker att hinna med, försöker att beta av för att jag så småningom ska hinna. Jag klarar av saker varje dag, blir färdig, kan bocka av. Och plötsligt inser jag. Till min förskräckelse. Att jag är precis där där jag inte vill vara. Jag lever precis det där livet jag inte vill leva. Det som jag alltid vetat att jag inte vill leva. Det där livet i vilket man lever för det som ska komma istället för det som är. Jag lever för morgondagen. Inte alltid, och absolut inte i alla avseende. Men för mycket. För ofta. För att det ska vara okej.

När jag var 15 år visste jag vilka saker jag ville göra, lära mig, vara när jag blev vuxen. En del av de sakerna har jag gjort, har jag lärt mig, är jag. Men för många finns kvar. För många saker jag vill göra, vill lära mig, vill vara är fortfarande saker jag vill och inte saker jag har gjort, kan och är. Jag skyller på att jag inte har tid. Jag skyller på att livet går för fort, dagarna är för korta, kvällarna för mörka, måstena för många. Jag skyller på att jag bara ska göra det här, och det där och det, men sen, sen ska jag...

Jag skyller på att jag inte fått ordning på mitt liv. Som om livet är någonting som kan ställas i ordning.

7 comments:

  1. Ja visst är det himla svårt att leva i nuet. Man är liksom alltid påväg. Kram kram

    ReplyDelete
  2. Man kommer in i sana där perioder ibland. Ta ett djupt andetag. Fokusera. Finns det nagra av de där sysslorna som du kan fa hjälp med? Fraga i sant fall. Finns det nagot du kan ställa in i veckan eller i helgen för att ta hand om dig själv eller beta av nagra saker pa listan? Gör det i sant fall.

    Sen brukar det vända. Jag är ibland sa stressad att jag far svart att andas. Allt känns fel, jag kommer aldrig hinna, det kommer aldrig bli bra etc etc. Sen far jag hjälp med nan liten grej och sa vips är jag pa fötter igen.

    Och du, du har hunnit med och lärt dig massor! Och sa gamla är vi ju inte, det finns tid kvar. Jag tror att det är normalt att känna sa. MEN, om känslan finns där den mesta tiden pa dygnet, da maste du nog ta tag i den.

    Finns du pa Skype förresten? Tänkte igar att det kunde vara kul att prata lite nan dag (när vi har tid sa klart! ;) ).

    Stor kram fran Lisa

    ReplyDelete
  3. Visst ska man njuta av varje dag och leva för stunden, men vissa saker måste planeras, vissa saker ser man fram emot.
    Gör vissa måsten och vissa vill-saker.
    Det är inte lätt att få i hop det...
    Men försök njuta av det du gör!
    Att du inte hinner i kapp är ju faktiskt inte något du måste göra, utan tänk att det är positivt att du har många saker att välja mellan i stället!
    Kram

    ReplyDelete
  4. Men Emelie du kan inte kräva för mycket av dig själv heller. Att du ska vara så duktig och hinna med och åstadkomma och vara den du tänkt att du ska bli varje vaken minut och helst även alla sovande minuter. Det går inte. Du måste tycka om att vara i det livet som du är i medan du skapar delar av dig själv som du mer vill bli.
    Det är liksom livet. Det är så det ska vara, att man går omkring och har en bild av sig själv hur man vill att man ska vara och bli och förändras. Vissa saker är svårare att förändra och då får de vara det. Man är ju som man är i det livet man lever nu, sen får man på vägen forma sig själv. Utan att ge sig själv dåligt samvete för att man inte gör det kvickt nog, bra nog.
    Du är fantastisk och dina dåliga sidor kan du få behålla, de gör dig intressant. Sen kan du jobba lite på dem när du har tid. Men din energi ska du främst lägga på annat.
    Puss min fina fina.

    ReplyDelete
  5. Det känns som om listan med mål i livets fylls på snabbare än de bockas av. Detta samtidigt som åren och tiden rinner iväg. Ofta frågar jag mig själv varför jag inte tar tag i saker och ting istället för att bara låta dagarna och åren går. Men för att slippa tänka på detta gasar jag bara på ännu mera och det blir en ond cirkel.
    Jag tänker ofta på detta, men har ännu inte kommit fram till någon mirakellösning. Tänk om det ändå vore så lätt att alltid följa sitt hjärta.
    Kram

    ReplyDelete
  6. Linda: ja, exakt, att det ska vara så svårt!

    Lisa: Helt rätt, du är så klok. Jag försöker att fokusera men ibland fungerar det bara inte, jag lyckas inte hålla kvar tanken på en sak innan den far iväg till nästa. Värst är dessutom kanske inte alltid att tiden inte räcker till utan att jag ångrar mig hela tiden. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag verkligen vill.

    Kristina: Jag håller med dig, verkligen, men så samtidigt finns den där känslan av att det finns saker som man kommer att ångra om man inte gör dem. Jag vet att man inte kan hinna allt och du har helt rätt i att man måste ta livet för vad det är, men ibland känns det som om det är precis det jag har svårt för. Mina dåliga sidor bryr jag mig inte så mycket om, de jobbar jag på hela tiden men det är de sidor som jag inte har ännu som jag saknar. På något vis.

    Ellinor: Exakt, och hur mycket man än gör så kommer det ju alltid att finnas oändligt många fler man inte gör. De säger att det blir bättre med åren. Ska vi hoppas?

    Kramar och tack för era kloka tankar

    ReplyDelete
  7. Hoppet är det sista som lämnar människan så vi får tro på det. Kanske är det så att kraven och ambitionerna blir färre med åren?
    Kram

    ReplyDelete