En dag försent

Jag är världens bästa på att veta när alla fyller år och förmodligen en av
de sämsta på att komma ihåg det just den dagen. Men nu en dag försent,
GRATTIS finaste A!

Miettes

Ännu ett Kalifornienminne. På Octavia Street i Hayes Valley låg världens finaste gottebutik med det söta namnet Miettes (smulor). Rena himmelriket för en sötsakstokig, pastellälskande shabby chicgalen tjej som undertecknad. Oj, oj, oj, vilka vackra bord dingnande av chokladpraliner, lakritsbåtar, hallontoppar, mintapastiller, punchprickar och mycket mycket mer. Här fanns finfina karameller importerade från exotiska land som Frankrike, Italien och ...Sverige (the land of licorice) men också underbara cupcakes och chokladpraliner från den egna verkstaden, allt vackert inslaget i prassliga silkespapper och färgrika kartonger.

Fina favoriter firade födelsedag

Min vackra syster och hennes underbara lilla A firade sina födelsedagar igår och vi var inbjudan till festligheter. Som vanligt blev det god mat, mycket skratt och härliga samtal.

Favorit i repris - smarriga glasstårtor från Lilla glassfabriken i Malmö

Chokladbollar i prinsessfärgat strössel - me like!

Lilla L gillade vår present till A, en väldigt gullig, men väldigt platt Totorokudde.

Grattis igen till er båda två och tack för en härlig kväll!

Gayparad i Malmö

Härlig stämning i stan när allt från gaypoliser till transor demonstrerar för hbt-rättigheter.

Sixten

Idag träffas jag och Sixten för första gången trots att min kära vän har haft honom sedan den 26 juli. Inte klokt och en indikation på att vi setts för sällan på senaste tiden. Ikväll blir det mys, god middag och samtal med härliga vänner. Ha en skön fredagkväll!

Intervallpremiär

Sedan jag började blogga har jag upplevt en hel del "första gången" på träningsfronten. Jag tror att bloggen har varit en stor källa till inspiration när det kommer just till löpning och andra träningsformer som jag tidigare inte har tyckt passar mig. Jag fullkomligt avskydde löpning under skoltiden och jag tror att allt nötande i det två kilometer långa löpspåret och på de eländiga röda 60-metersbanorna fick mig att fullkomligt tappa sugen. Inte minst för att jag nästan alltid var sämst. Det är inte så att jag aldrig rört mig förut, inte alls. Jag är uppväxt på hästryggen och hade under min mest aktiva period ansvar för 4-5 hästars välbefinnande med att vad det innebär av ridning, körning, mockning, ryktning och allt annat. Jag har tränat gymnastik, dans och yoga och under kortare perioder även klättring, boxning och simning, dessutom älskar jag att åka skidor. Men löpning? Aldrig.

Men så för lite mer än ett och ett halvt år sedan träffade jag mitt träningsfreak till pojkvän och i ungefär samma veva började jag skriva och läsa bloggar. Då hände det något, inte plötsligt, men lite pö om pö började jag bli mindre och mindre främmande för att prova på löpning. Ni verkade ju ha så kul och må så bra och desutom se väldigt bra ut! Så varför inte?

Sedan dess har jag köpt mina första löpskor, mina första löpartights och mina andra. Jag har sprungit utan att stanna för första gången först 3 kilometer, sedan 5, 7 och slutligen en hel mil. Jag har förbättrat mina resultat, jag har lärt mig hur jag ska slappna av för att inte få ont i axlarna, hur jag ska andas för att slippa håll, hur jag ska springa för att inte belasta knäna och hur jag ska tänka för att orka. Jag kan inte säga att jag har nått dithän att jag med leende på läpparna kastar mig ut i spåret förväntansfull och lycklig, men det tar inte emot lika mycket, jag gör det, jag till och med klänner för det. Och bäst av allt, det är inte alls lika jobbigt längre. Stundtals är det till och med riktigt skönt.

Så i veckan var det då dags för ännu en första gång. Intervallträning. Fruktansvärt uttröttande men vilken kick! Jag har aldrig trott att jag kan springa fort men tack vare världens bästa personliga tränare i form av min kille som aldrig tröttnar på att peppa så besteg jag ännu ett personligt berg i löparpsyket och det kändes fantastiskt. Jag fullkomligt flög fram och jag kände mig som en gasell när jag sträckte ut som jag har sett de duktiga sprintrarna göra på tv. Att jag förmodligen mer liknade en skadskjuten älg ger jag blanka den i. Igår flög jag fram!

Under the boardwalk

Jag lämnade jobbet lite frustrerad idag på grund av en människas tråkiga attityd så ikväll unnar jag mig att drömma mig tillbaka till en varm kväll vid stranden i Santa Cruz, en 85 år gammal berg-och-dalbana, alldeles för stora våfflor med glass och grädde och nallevinst på äkta kärleksfilmsmanér.

Gissa om vi hade den här låten på huvudet dagarna i Santa Cruz?

From the park you hear the happy sound of a carousel
Mm-mm, you can almost taste the hot dogs and French fries they sell
Under the boardwalk, down by the sea
On a blanket with my baby is where I'll be

Vampyrer och spioner?

Förra helgen var vi hemma hos min syster och hennes familj. Erik och jag är lite insnöade på vampyrer för tillfället tack vare underbara True blood och det verkade vara en kul idé att leka vampyr med min systerdotter som är fem år. Erik visar tänderna och väser och jag säger till lilla L:

- Visste du att Erik är vampyr?
- Är han? säger L

Efter en liten paus säger hon

-Jag är sådan där tjur eller oxe eller vad det heter.

Här fattar ni säkert vad som händer men jag satt som ett frågetecken. L fortsätter:

- Farmor är spion!

Någonstans här går det upp ett ljus och jag fattar när hon fortsätter:

- Och mamma är stenbock

Inte så lätt att säga skorpion när man är fem år och tjur eller oxe, nej hur ska man kunna skilja på de två? Det där med stärntecken är ju inte helt självklart.

Fredagsjobb

En av fördelarna med att jobba som lärare är att man på en fredagseftermiddag kan rätta prov på balkongen samtidigt som man laddar inför kvällen med en gin&tonic.

Hösten är här

Så här såg det ut i Pildammsparken när Jag var ute och sprang igår. Hösten, min absoluta favoritårstid är här på allvar. Men med hösten kom jobb och ansvar och dagar fullspäckade med arbete går kvällarna företrädesvis till vänner, träning och pojkvännen. På helgerna försöker jag vila, träffa familjen och göra lite utflykter och jag märker att jag inte prioriterar bloggen. Det är så tråkigt för jag det är något jag verkligen vill göra och jag saknar kontakten med er. Men det är som det är just nu och jag hoppas att jag kommer tillbaka snart, att jag kommer att orka och hinna, skriva och läsa, för det ger så otroligt mycket. Ha en skön helg allihop!

Kvällskonst på Louisiana

Middagsbuffé och konst en torsdagkväll som den här är inte alls fel.

nollnionollnionollnio

Och klockan 09:09 sprang jag och mina duktiga elever Skoljoggen, ett världsrekordförsök. Cirka 6 km och det på arbetstid, inte illa!

Installation pågår

Jag hittade en skylt på datorn när jag kom hem idag: Installation pågår stod det på skylten som stod lutad mot skärmen framför ett omslag av nya Mac OS X Snow Leopard. Nu är vår dator tydligen ännu bättre och snabbare men jag fick inte använda den under installationen. Jäkligt roligt att Erik känner att han måste sätta upp en skylt för att tala om det. Det är så vi kommunicerar här hemma förresten.

Morgonbad

Vi är på genomresa hemma hos Eriks mamma. Efter morgonens löprunda på lugna 4 km, kastade vi oss i plurret för ett svalkande bad. 14 grader i luften men förmodligen varmare i vattnet. Erik var lite kinkig men jag tyckte att det var riktigt skönt.




Kunde inte låta bli att leka sjöjungfru på den här högts inbjudande stenen innan vi gick hem och åt frukost :)

Ha en härlig söndag!

Det är värt att sägas igen

Ungern - Sverige

JAJA ZLATAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Solhöjden herrgård

I denna magnifika byggnad har vi tillbringat natten till idag. Vi började dagen med ett dopp i den septemberljumma sjön innan vi avnjöt frukostbuffé i restaurangdelen. Nu har vi spatserat runt på ägorna ett tag och känner oss redo att styra kosan ut på vägarna igen och se vart vi hamnar denna soliga dag. Hoppas ni får en härlig lördag!

Premiär för Cats på Cirkus i Stockholm

Cats!

Bakom kulisserna och jag fick absolut inte blogga:)

iForm 09 - We did it!

I våras när vi klickade in oss på iForms hemsida och anmälde oss till det 1 mil långa loppet kändes den 1 september väääldigt långt borta. Vi hade då allihop högtflygande planer på att springa oss i form under den långa sommaren. Det var innan jobb, utlandsresor, sjukdomar, bröllopsfester, spelningar och andra mer prioriterade saker kom ivägen.

Plötsligt var dagen här och det var fyra nervösa tjejer som stegade bort mot Pildammsparken med ambitionen att överhuvudtaget ta sig runt.

Det kryllade av folk och när startskottet gick kom man nästintill inte fram. Jag höll mig i bakgrunden ett långt tag men satsade sedan på att ta mig fram till några av de andra Hemmafruarna. Ja, vårt lag var ju tvunget att ha ett namn och valet anspelar väl mer på våra veckoliga sammankomster än någons egentliga sysselsättning. Sedan ett par år tillbaka refererar vi till varandra som "Desperate". Snacka om att ge ett program för mycket betydelse!

Erik var snäll nog att utplacera sig på diverse ställe under loppets gång för att bilddokumentera det hela och då kan man tydligen hitta en hel del kändisar i folkmassan. Här spurtar min väninna Sofia förbi!

Jag har aldrig varit så trött som när jag ramlade in på, inte under en timme men väl nära. En timme och ett knippe sekunder tätt efter en av de andra tjejerna och med den fjärde tätt bakom.

C, vår lilla sporttjej, gled däremot in på 53 minuter. Grymt! Men oj vad grymma vi var allihopa som tog oss runt och alla med personliga rekord!

Efter loppet väntade finfina goodiebags med en massa sponsorpresenter och en stor kasse med picknickmat som förtärdes hemma hos M i gott sällskap. Efter det var det fyra mäkta stolta tjejer med begynnande träningsvärk som somnade gott i i sina sängar.

Kvinnorförakt?

Jag åt precis lunch med två kollegor och en diskussion om vegetarism var på tapeten. Det märkliga var nu att samtalet inte verkade inbegripa alla parter på ett likvärdigt sätt utan såg istället ut som följer. Jag och person 1 pratar med varandra men person 2 är bara halvt med i samtalet. De få gånger som person 2 säger något, vänder sig denne till person 1, som liksom person 2 är en man, och tilltalar denne utan att en enda gång titta på mig. När vi efter en stund byter samtalsämne börjar person 1 och 2 prata med varandra. Jag inflikar något, direkt ställt till person 2, som då utan att titta på mig, på ett syrligt sätt meddelar att jag har fel. Är det bara jag eller osar det kvinnoförakt?