Saturday, August 29, 2009

Och du kommer med liv


Skärgård och sol.
Skratt och glädjetårar.
Vackra ord och stora ansvar.
Fina människor och god mat.
Bästa E och hennes familj.
En dag full av kärlek och lycka.
Som sig bör.
Välkommen lilla L.

På väg till dop


Jag sitter på M/S Carl Philip på väg ut till Kungshatt där det är stora festligheter på gång. Det är lille Léonard som ska döpas idag. I paketet ligger en helikopter och min blommiga klänning är ett second handfynd från San Francisco.

Friday, August 28, 2009

Färsk fisk


Jag och en av mina nya kollegor provade den lokala fiskrestaurangen i orten där jag jobbar. Det var sol, hav, uteservering och mycket gott. Tyvärr var det bara innan eleverna kom som man hade lyxen att hinna gå ut och äta men det går bra att äta på skolan också. Tre dagar i veckan äter jag pedagogisk lunch, dvs att jag får en god och nyttig skollunch gratis om jag äter tillsammans med eleverna. Toppen tycker jag, både för att är bra mat och för att det är bästa sättet att lära känna eleverna på.

Thursday, August 27, 2009

Mani & Pedi

Jag fick mitt livs första manikyr och pedikyr i San Fransisco, om man inte räknar de hittepåbehandlingar som jag fått på diverse turistorter och jag är sååå nöjd! Som ni ser är det inte precis några långa klor jag ligger inne med efter omgången men oj vad fina de blev. Dessutom skulle ni se nu, en månad senare, jag har inte bitit en enda gång (okej kanske en) men nästan inte och jag har för första gången i mitt liv 10 långa naglar. Bildbevis kommer när jag har haft tid att ta bort det avskavda nagellacket och lackat om dem.

23 dollar betalade jag för både manikyr och pedikyr, vilket är billigare än att få halva handen gjord här hemma. Då ingick dessutom ett 15-minutersprogram i den automatsika massagestolen medans lacket torkade. Som en ny människa klev jag ut på gatan och började mitt nya liv som icke-nagelbitare. Låt oss hoppas att det håller.

Tuesday, August 25, 2009

25 augusti minsann

Äntligen får jag sluta efter en låååång arbetsdag, men oj vad skoj jag har! Nu bär det av på födelsemiddag hos finaste Kristina. Grattis på din dag min vackra!

Sunday, August 23, 2009

Kaliforniens statsdjur?


Första gången vi såg sjölejon var vi väldigt fascinerade men när vi i guideboken för ungefär tionde gången läser att just den här hålans specialitet är, just det, sjölejon, kör vi faktiskt förbi. Men oj vad söta de var och det var riktigt häftigt att man kunde gå så nära de vilda djuren som med tidvattnet hade lagt sig för att sola på bjälkarna under piren. Om vi har landskapsdjur i Sverige så borde USAs stater ha statsdjur. Kaliforniens borde helt klart vara sjölejon.

Monday, August 17, 2009

Ikapp

Första dagen på jobbet har gått. Det känns riktigt bra. Jag är trött men glad och ser fram emot resterande termin, spänd, förtjust och lite orolig. Jag tror det är en bra blandning.

Nu har jag hunnit svara på era kommentarer under varje inlägg. Jag har läst ikapp alla bloggar som jag inte kunnat läsa på ett par dagar också. Jag kommer förhoppningsvis att hinna läsa som vanligt men jag känner redan nu att nya jobbet kommer att ta en hel del tid i anspråk så kanske blir det inte lika många inlägg och lite mycket kommenterande som vanligt. Men jag finns kvar. Såklart.

Sunday, August 16, 2009

Hemma igen

Jag är så trött. Så vansinnigt trött. Lämnade San Francisco 7 på morgonen lokal tid, nu har jag varit vaken i cirka ett dygn. Bara nio timmar tills jag får gå och lägga mig. Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Bra tänkt där Emelie. Smart.

Men det var det värt. Jag vet att det ofta känns så och att det inte går att jämföra men just nu känns det som om jag har haft de tre bästa semesterveckorna i mitt liv. Denna oväntade resa blev helt ofantligt underbar. Den senaste veckan har vi njutit av ledighet båda två och bilat ner genom Kalifornien från San Francisco till Los Angeles och tillbaka igen. Några av sakerna vi har upplevt:

Vackra rådjur

Underbara frukostar med fattiga riddare

Vi träffade en ekorre på nära håll

Nybörjarsurfing

Svindlande vyer

Och massor av kärlek

Thursday, August 13, 2009

Monterey Bay aquarium

Akvariet i Monteray är otroligt hajpat bland Kalifornienborna. Vi tyckte absolut att det var kul, speciellt maneterna och hajarna men inget måste om man inte har lång tid på sig på sin road trip alternativt är väldigt intresserad av havsfaunan i Monterey Bay.

Det har hänt så mycket denna veckan och jag har haft så ofantligt lite tid att blogga (samt ofantligt lite internetuppkoppling). Det kommer att bli många Kalifornieninlägg framöver även när jag har kommit hem för jag har massor att skriva om, tipsa om och berätta om. Om ni vill ha lite mer exakt update på vad vi har gjort senaste veckan så kolla in Eriks blogg. Tack för alla kommentarer. Jag svarar så fort jag få mer tid!

Monday, August 10, 2009

Sea, surf and sun in Santa Cruz





Jag tror aldrig att jag kommer hem igen. Jag är ledsen, visst jag kommer sakna alla men jag kommer att glömma så småningom. Sverige kommer att försvinna i solgasset och vågbruset och snart kommer det kalla landet i norr kännas som en avlägsen dröm en natt då jag glömt stänga av fläkten. Jag stannar här, i solen, ute på en surfbräda, eller i sängen med Serge Gainsbourg ur högtalarna. Snälla.

Saturday, August 8, 2009

Phoenix Hotel


Nu åker vi ifrån hotellet som varit Eriks hem de senaste fem veckorna och mitt i två. Vi har trivts otroligt bra här och inte undra på, eller hur? Detta coola rock'n'roll-hotell i 50-tals motelstil har härbärgerat många rockstjärnor och skådisar, såsom David Bowie och Johnny Depp. Även om man inte bor här när man är på besök i staden tycker jag definitivt att man kan gå hit för att käka en utsökt middag i den fina restaurangen eller hänga vid poolen en fredagkväll då det är öppen bar mellan 21 ochh 22 och klubb till klockan 1.

Alcatraz

I tusentals år var Alcatraz en obebodd och ensam ö som enbart emellanåt fick besök av de indianer som bebodde Kalifornien innan spanjorerna tog över 1776. Det var den spanska upptäcksresanden Manuel de Ayala som namngav denna och de andra öarna i viken.

Det är inte svårt att förstå var han fick namnet ifrån, ön är fullkomligt översållad av spår från en av de allra största fiskmåskolonierna i västra Amerika. Dock betyder tydligen inte alcatraz på spanska fiskmås utan havssula (ni som talar spanska kanske kan hjälpa till här?). Jag antar att spanjoren som namngav öarna inte var ornitolog.

Turister på väg ombord på båten som ska ta oss ut till ön. Erik tyckte det var lite pinsamt att jag ville ta foto på oss framför the cable car men jag tyckte att han skulle vara glad över att jag åtminstone inte frågade någon av de andra om de "please could take a picture of us"!

Här står jag framför vattentornet innan vi går in i själva cellhuset där man fick en guidad audiotur som ingick i priset. Det var enormt spännande att höra före detta fångvaktare och interner berätta om fängelsets historia medan man gick i de kala gångarna, såg in i de trånga cellerna och hörde skedarna i matsalen skrapa mot tallrikarna. På det hela taget tycker jag att det var en väldigt bra utflykt. För cirka 15 dollar fick man båtresan, inträdet samt låna hörlurar och bandspelare. Man fick också se en film om Alcatraz bakgrund och man fick stanna på ön så länge man ville.

Alcatraz blev inte fängelse förrän 1915 och då var det endast ett militärt sådant. 1934 blir det dock federalt fängelse och ända till dess att Robert F. Kennedy stänger ner det 1963 inhyser denna fruktade inrättning 1545 män som ansågs behöva sitta i USAs mest säkra fängelse. Ovan är en bild på en av isoleringscellerna. I de fick man sitta om man inte hade skött sig. De var beckmörka och inhyste inget annat än en toalettstol. I en sådan här cell satt Robert Stroud "The birdman" hela sin 21-åriga vistelse på ön. Stroud dog samma år som Alcatraz stängde. Andra kända fångar är Al "Scarface" Capone, "Doc" Barker och Alvin "Creepy" Karpis. Nästan samtliga satt inne för småbrott men med väldigt långa straff. Man tog de för det man kunde helt enkelt utan att kunna bevisa det de egentligen gjort sig skyldiga till.

"You are entitled to foof, clothing, shelter, and medical attention. Anything else you get is a privilege." Number 5, Alcatraz prison rules and regulations, 1934

Detta betydde att det var lång ifrån alla fångar som någonsin fick se dagens ljus här ute i rastgården. Men de som fick kunde stanna här ute i timmar, även mitt i vintern. När vinden blåste rätt, berättades det, kunde man höra skratt och musik från San Franciscokusten. Det var enligt många av fångarna den värsta tortyren.

"If you break the law, you go to prison, if you break the prison law, you go to Alcatraz"

Friday, August 7, 2009

Sista dagen i San Francisco

Sista dagen är här och snart börjar vår roadtrip söderut. Jag tänkte länge på vad jag skulle göra denna sista dag. Vad har jag inte sett? Inte upplevt? Men sen kom jag på att jag har sett väldigt mycket och gjort väldigt mycket. Visst finns det alltid mer att se och göra men idag tar jag det lugnt.

Jag ska

Bada i poolen
Skriva blogginlägg
Dricka kaffe
Läsa bok
Göra klart lektionsplaneringar
Sola
Packa väskor
Äta bagel

Dimmiga dar

Som ni säkert vet men som jag inte visste, eller i alla fall inte trodde var påtagligt, så är San Francisco känd för sin högst frekventa dimma. Dimman ligger tät nästan varje morgon och håller ofta i sig hela dagar. Därav det kalla klimatet som också skiljer denna nordliga stad från resten av den annars så soliga staten. Jag som längtat sommar så länge har väl varit måttligt road av att springa omkrng i jeans och skinnjacka i juli månad. Det är också denna dimma, och inte en smutsig kameralins, som gör att mian bilder som jag lägger upp här kanske ser lite suddiga och gråa ut. Till min stora förtjusning har vi däremot den här veckan blivit benådade med en hel del sol och även lite värme!

Solen gör mig glad!

Thursday, August 6, 2009

I'm feeling oh so wicked

Herregud vilken upplevelse, jag är helt tagen, hänförd och full av beundran för den underbara ensemblen och och den magiska stämningen på Orphean theatre ikväll. Wicked var allt man kan önska sig och kvällens Elphaba Teal Wicks och kvällens Glinda Alexa Green var fullkomligt fantastiska. Om ni har möjlighet, någon gång, någonstans. Se den.

Jag var förstås klädd i svart och grönt som sig bör...eller nej, jag hade faktiskt inte tänkt på det förrän Erik påpekade det på kvällen. Jag måste ju tacka min fina vän Malin som var den som gjorde att jag upptäckte den här musikalen över huvudtaget. Utan dig hade det inte blivit en sådan superkväll!



Det här klippet är från Broadwayversionen men är identiskt med västkustversionen.

Wednesday, August 5, 2009

Ikväll ska vi ta reda på...

...vad som hände innan Dorothy kom till Oz!

These boots aren't made for walking

Så mycket som jag har gått de här den här en och en halv veckan här har jag nog aldrig gått i mitt liv på så kort tid. I genomsnitt är jag ute och traskar i sex timmar om dagen med bara pauser för att gå in i någon butik, äta lunch eller ta en kaffe. Det är inte heller som att vara ute och gå i Malmö eller Paris där det är relativt platt, nej backar väntar runt varenda hörn. En dag tog jag på mig de här. Big mistake. Big.

När jag kom hem såg mina fötter ut att ha varit med om en smärre massaker så resten av min tid här har jag vackert funnit mig i att försöka matcha mina kläder med mina gamla kära converse. Tur, tur, tur att de fick följa med.

Tuesday, August 4, 2009

Lysande utsikter


Det finns en del kända utsiktsplatser i San Francisco. En av de är Coit Tower, ett torn längst upp på Telegraph hill varifrån man ser mer eller mindre hela staden. Jag begav mig dit upp och stannade på vägen för att ta ett par bilder. Dessa tre är tagna ungefär halvvägs upp. Ytterligare en bit upp, vid foten av tornet blir man om möjligt ännu mer slagen av skönheten i dessa vyer och vid det laget är man riktigt förväntansfull över hur det kommer vara när man åkt upp till toppen. Jag kan säga att det blir inte bättre än så här. Mitt heta tips är att spara de fem dollar det kostar att åka upp och därmed slippa köa i 20 minuter. Ta ett varv krig tornet och njut en stund i solen i stället. Längst upp är blåsigt, kallt och inte bättre utsikt än så här:


Om man vill se ännu mer och har lust att anstränga sig så är Buena Vista, en park belägen högt upp på en kulle, stället att besöka. Om man inte redan är trött när man vandrat upp för hela Hayes street förbi Alamo Square och vidare neråt, så lovar jag att man blir det när man klättrat upp för de vindlande stigarna och sporadiska trappstegen som leder upp till toppen av kullen.

Men det är så värt det för att få se det här.

På en bänk mer än halvägs upp fanns den här fina skylten. Naturligtvis satte jag mig för att vila.

Dessutom ser jag ju ganska nöjd ut trots ansträngningen (även om det är hiskeligt svårt att ta foto på sig själv med en systemkamera).