Jubileumsällskap på MFF-läktaren

Idag fick jag låna Saras pappas årskort och sitta på flott plats på MFF-Gaismatchen som dessvärre inte alls rättvist slutade 2-2. Men det var mysigt ändå tack vare en liten speciell händelse. Sara kom ihåg att det idag är exakt nio år sedan som vi tre tog studenten! Detta firade hon genom att ha med sig varsin godispåse där varje bit symboliserade något ur våra liv. Med hjälp av en vacker dikt som hon läste upp betättade hon hur varje bit var en del i en kedja som tagit oss från studentdagen till där vi är nu. Vi fick även varsin ballong. Min var himmelsblå.

Utmaning - Lite mer om mig

Min ganska nyblivna bloggvän Julie har bett mig att svara på några frågor och det ska jag nu såklart göra!

Vad äter du mest för mat?
Mest för mat ja, pasta, mozzarella, basilika, cocktailtomater, ostar av alla dess slag, olika sallader, bönor, kikärtor, filmjölk, müsli, quornfärssås och smoothies skulle jag tro.

På kalas, är du den som sitter kvar vid bordet eller hjälper du till att duka av?
Det beror lite på hos vem och vilken typ av tillställning det är. Jag brukar hjälpa till men emellanåt tvingar jag mig själv att sitta kvar. Man måste faktiskt inte alltid vara den som plockar.

Var sitter du mest och bloggar?
Vid köksbordet eller i soffan när Erik spelar tv-spel eller som nu installerar nya Mini Macen...

Köper du ofta trisslotter?
Nästan aldrig

I vilken stad eller vilket land har du tillbringat din bästa semester?
Semester...ja, svår fråga, det har varit så många bra men jag måste nog säga Sverige och mer specifikt Kalmar och Öland. Förra sommaren fick jag för första gången uppleva en sådan där svensk bil- och stugsemester som var helt magisk och för många år sedan gjorde jag och min kompis Karin en helt underbar tripp till Gotland. Dessutom har mina somrarna i Stockholm alltid varit underbara, när jag var liten hos kusinerna och på äldre dar med Murray. Och, och, och Italien, ja, ljuva Italientågluff...och så alla skidresor. Okej, om jag måste välja säger jag Sverige.

Vilken TV kanal tittar du helst på?
Jag ser på tv tre gånger i veckan, Desperate Housewives på tisdagar, Greys' Anatomy på onsdagar och Så ska det låta på fredagar. Kanal och kanal...

Jag har sett att frågorna vandrat runt på bloggarna ett tag men jag vill jättegärna höra vad ni andra har för vanor, så den som känner sig sugen att svara får jättegärna göra det!

Releasefest för Grafton Street

Igår var det releasekalas för underbaraste Calaisas senaste skiva Grafton Street. Jag och Kristina drack martinis, lagade middag och gjorde oss festfina hemma hos mig innan det bar iväg till Operagrillen där det bjöds på plockmat, öl och ljuvlig musik. Mina två favoriter på nya skiva är än så länge Awakening och I've seen this one. Om du inte har lyssnat på Calaisa så gör det nu och genast. Jag drömmer mig bort till en amerikansk landsväg, där jag kör mil efter mil i en pick-up med en öl (alkoholfri ;)) i näven och med den här musiken strömmande ur högtalarna. Tack för ännu en härlig kväll fina vänner.

Lummiga våtmarker?

Intelligenta och sympatiska bloggerskan Sascha som driver modebloggen Sascha and the city skrev nyligen ett inlägg om Annika Marklunds artikel i Sofies mode "Har vi glömt bort vårt Fittstim?" som fick mig att reflektera ordentligt över var jag själv står i frågan. Sascha skriver:

"Jag blir arg när jag som tjej ställs inför valet att antingen kalla mig feminist eller använda mascara. Varför i all världen skulle en feminist vara någon som säger nej till att känna sig snygg? Det är väl det feminism handlar om, rätten att känna sig säker, snygg och stark? Rätten att välja? Vill man inte raka benen finns det väl ingen som tvingar en, men vill man göra det ska man inte heller behöva försvara sig. 2009 handlar feminism om rätten att vara sig själv som kvinna, vare sig det gäller en osminkad brud i Birkenstocks eller mig med mina stilettklackar".

Jag håller med dig Sacha, verkligen, jag har själv många gånger proklamerat att jag minsann inte är feminist utan snarare humanist eftersom jag inte har velat bli förknippad med en viss grupp av människor. Jag blir emellanåt trött på genusdebatten, trött på att kvinnor och män inte får vara kvinnor och män och framförallt trött på att ständigt försvara varför jag vill sminka mig, låta min kille dra ut stolen eller Gud förbjude har uttryckt en hemlig önskan över att få vara hemmafru.

Men att man inte är offer för idealet kan jag inte skriva under på. Det finns många forskare som slitit sitt hår angående frågan om det fria valet. Har vi människor egentligen ett fritt val? Vi kan visst känna att vi medvetet väljer att sminka oss och klä oss på ett visst sätt och jag argumenterar inte emot det. Så länge man är glad och nöjd och lycklig så har jag inget att invända. Men jag tror ändå att det handlar om samhällets krav mer än ett eget val. Marklund avslutar sin artikel med en hypotes om att vi tio år efter Fittstims framgångssaga har slutat ställa frågor. Hon refererar till sitt möte med Charlotte Roche:

"Vi pratade i timmar. Om inflammerade hårsäckar som måste sminkas över, svältkurer och skuld. Det skamliga i att kalla sig feministiskt medveten och ändå vara livrädd att inte vara tillräckligt smal, vacker, kvinnlig och åtråvärd. Att aldrig räcka till. Tio år sedan "Fittstim”. Här står vi nu. Mer välrakade, insmorda och parfymerade än någonsin. Och vi vet fortfarande inte varför.Vi ställde frågor men fick inga svar. Sedan blev det tyst. Jag vet inte vad som hände. Jag antar att vi slutade fråga".

Jag rakar mig, noppar, plockar och smörjer nästan varje dag. Gör jag det för min egen skull? Javisst. Men när jag frågar mig själv varför har jag inga svar. Jag erkänner att jag förmodligen inte hade gjort det om ingen annan hade gjort det. Jag avskyr när jag har stubbiga ben eller har glömt raka armhålor eller bikinilinje. Jag känner mig äcklig och ful och okvinnlig, men ska jag behöva känna så? Jag önskar att jag slapp hålla på, att det var accepterat för tjejer att ha hår på samma ställen som killar har och jag skulle faktiskt vilja lägga de där timmarna som det till slut tar på något annat. Som att läsa Charlotte Roches bok till exempel :)

Sascha frågar vidare i sin blogg:

"Vad är det som är så otroligt ädelt i att strunta i hur man ser ut? Enligt mig är det ett tecken på brist på respekt för sig själv. Utseendehysteri är naturligtvis inte hälsosamt. Det är jag den första som säger. Det är bara det att allt är inte så svart och vitt. Förutom Barbiedocka och vildvuxen skog under armhålorna finns det ett mellanting där de flesta moderna feminister samsas. Tillsammans med dem skulle jag uppskatta rätten att 2009 kunna kalla mig för feminist. Komplett med noppade ögonbryn, eyeliner och hårfri bikinilinje"

Jag både håller med och inte. Jag tror inte att Charlotte Roches bok bara handlar om en kåt artonåring utan hämningar och utan hygienvett. Nej, jag tror att det är en medveten provokation som faktiskt kan ha en positiv effekt. Jag läste för ett tag sedan en intervju med Roche och hon tycks vara en ganska välansad och hämmad småbarnsmamma som fått nog av alla utseendekrav. Hon var livrädd för att denna boken skulle förstöra både karriär och hennes dotters liv men den enorma genomslagskraft och publicitet denna roman har fått verkar tyda på att den behövdes. Just nu blir vi provocerade av en orakad bikinilinje men efter den boken kanske, kanske man flyttar sin gräns lite grann. En gräns som jag gott tycker kan flyttas en bra bit.

När vi knyta förbund

Idag var definitivt en av de märkligaste dagarna det här året. En fluffig och guldkantad dag som började med magknip och slutade med rödvin. Det hela startade redan imorse då sista handen lades vid det gudsförgätna examensarbetet och vi slutligen kunde lämna in en oåterkallelig kopia för publicering. När denna lilla detalj som sätter punkrt för mina studier var avklarad flyttades fokus raskt över på min framtida karriär. Jag har vid det här laget sökt tre jobb, blivit kallad på tre intervjuer och blivit erbjuden två jobb. Inte illa. Nej, visst, men grejen är den att jag har varit så fokuserad på att söka jobb och göra bra ifrån mig på intervjuerna att jag helt har glömt att tänka på hur man ska göra efteråt. Vilket jobb tackar man ja och nej till och framförallt när?

Mitt bortskämda dilemma låg i att jag väldigt gärna ville ha det ena jobbet varpå det andra sällade sig till mina backupplaner. Dock var backupjobbsskolan tvungen att ha besked senast idag. Slutligen bestämde jag mig för att det fick vara nog med velande och som den coola katt jag vill vara hade jag is i magen och ringde således för att tacka nej till det jobbet. När jag ändå var igång med telefonerandet sade jag upp min lägenhet på köpet som jag haft uthyrd i andrahand. Nu får det banne mig hålla med sambon och skulle det gå åt helvete får jag väl göra anspråk på hans bostadsrätt med hjälp av utpressning eller något.

Min djärvhet fick sin belöning efter en halvtimme då rektorn för skolan där jag vill jobba ringde och sa att allt var klart och vi skriver på fredag. Jag är nu alltså officiellt trespråkslärare på högstadiet och det känns underbart! För att fira alla dessa omvälvande händelser följde jag med på en av facket anordnad middag på St Markus vinkällare där det bjöds på någon sorts vulgär buffé som vi alla åt för mycket av. Jag och tre kursare delade på två flaskor vin och hade en underbart härlig kväll men representanterna för facket var ovanligt anonyma och personalen på restaurangen tycktes tro att de arbetade på Frankrikes flottaste krog. Nåja, vad brydde vi oss om det, vi är klara. Fem års studier, tentaångest, helgjobb, bråk med högskolor och vändande på slantar är över och i några veckor får vi nu lysa ikapp med de vitklädda studenterna, låtsas att sommarlovet är evigt och framförallt att en ljusnande framtid är vår.

Som en saga

Jag har varit i Uppsala tre gånger i mitt liv. Varje gång har det varit vår och varje gång under festliga förhållanden. Jag vet att dessa mina sinnliga bilder av Uppsala inte är riktigt rättvisa men jag måste ändå hävda att det ligger en nästan trolsk stämning över den anrika akademikerstaden, tillika Pelle Svanslös hemort. Inte bara jag utan flera andra har bedyrat stadens förmåga att uppväcka känslor och få dessa bekräftade på olika sätt, och vad kan mer styrka denna bild än ett sagobröllop på Carl von Linnés trehundraandre födelsedag?


Två minuter innan brudparet äntrade scenen och på kvicka steg vandrade altargången upp var vi varma och lite halvstressiga på plats. Två minuter senare rann min första tår. Ett vackert brudpar som är på väg att lova varandra evig trohet, kan det bli mer romantiskt?

Regnet som hela förmiddagen stått som spön i backen upphörde på ett nästan magiskt vis en halvtimme innan vigseln skulle utföras och kyrkoentrén badade i sol när de lyckliga tu kom ut för att mötas av ett risregn och fotblixtar. Vädret fortsatte att le mot oss på vägen till och under champagneminglet i Linnéträdgården där festen skulle gå av stapeln.

Precis när toatsmastrarna hade förkunnat att middagen skulle serveras gick solen som på beställning i moln. Vi avnjöt god mat, tårfyllda tal, roliga sånger och friska drycker i några timmar och en av de nya seder jag fick lära mig var att när gästerna klingade med besticken mot glasen, betydde det att brudgum eller brud var frånvarande och att alla festens kvinnor respektive män skulle passa på att kyssa den som satt kvar av de nygifta.

På de bröllop som jag tidigare frekventerat har traditionen istället bjudit brudparet att kyssas när glasen klingas. Detta var en något mer svartsjukeframkallande version men kul var det när brudgummen gång på gång fick springa tillbaka så fort han lämnat sin brud mer än några sekunder.

Bröllopet var fantastiskt och festen höll på hela natten med dans och trevligt umgänge. Alla gäster inklusive brudparet sov över på det närliggande hotellet varför man hade glädjen att återse många vid frukosten dagen efter. Dock inte brudparet själva eftersom dessa ramlade in sist och tidigast av alla vid fem på morgonen till tonerna av Stad i ljus tillsammans med brudgummens syster och dennes sambo.

När vi checkat ut följde jag och Erik och några till med hem till de nyblivna äkta makarna för lite häng i soffan, chips och läsk innan vårt tåg tog oss tillbaka till sydligare breddgrader. Ännu en helg av sol, glädje, magi och vänskap i denna underbara stad där solen alltid lyser.

Och så en bild på min bröllopsfest-outfit måste vi ju också se

Bloggdejt

Det finns väldigt mycket bra saker med att blogga. Min blogg är för mig terapi, summering, delgivning och inspiration, men det allra bästa med bloggandet är alla de underbara bloggare som jag har lärt känna genom ömsesidig läsning och kommentarer. I helgen var det bröllopsfest i Uppsala och vem bor där om inte Maja och sötaste lille Neo!

I lördags spatserade vi så ut på stan och träffades för en härlig lunch. Medan jag och Maja åt och babblade fick Erik som länsade sin tallrik först vara Neovakt och ljuv musik uppstod. Neo låg i Eriks famn nästan hela lunchen och somnade snart tryggt.

Fina Maja, det var så kul att träffas och prata om allt mellan himmel och jord. Jag hoppas att det kommer fler tillfällen, i Uppsala, Malmö eller varför inte Köpenhamn!

De är märkliga i Uppsala

Vi är framme på First hotel Linné och har hunnit konstatera att det kanske inte är det mest moderna hotellet i landet. Ett gammalt bostadshus på en skum bakgata omgjort till hotell och allt verkar ganska övergivet och spöklikt. När som helst kommer det en liten pojke på en gnisslande trehjuling cyklandes genom korridoren, jag lovar. Om jag inte hör av mig till någon imorgon varsko polisen eller kanske Sam och Dean i Supernatural... Nåja, nu ska vi krypa ner och kolla på film. Imorgon ska vi förhoppningsvis träffa Maja och lille Neo, så spännande! Godnatt.

Helgtips - Ystad djurpark

Om ni är i Skåne, eller bor i Skåne och ännu inte besökt Ystad djurpark så kan jag varmt rekommendera er att göra det.

Ystad Djurpark beskriver sin verksamhet i följande ordalag: "en djurpark som strävar efter att skapa en miljö som djuren trivs i, men också att informera om djuren, bedriva undervisning, delta i bevarandeprogram och forska."

Mestadels har de djur som trivs i det öppna landskap som Skåne erbjuder, till exempel alpackan.

Man kan se på olika sätt om djuren trivs eller inte, ett sätt är om djuren får ungar eller inte. På Ystad Djurpark får nästan alla djur ungar årligen

Två spanar på aporna som får mat. Aporna är mestadels pensionerade försöksapor som har varit inblandade i olika medicinska forskningsprojekt på landets universitet. När de är gamla får de komma hit och vila resten av livet. Ibland blir de lite väl bortskämda med mat och när vi var där senast gick aporna på bantingskur för att de hade ätit för mycket banan och blivit tjocka. Istället blev det apelsin, granatäpple och annan lite slankare frukt. Det är tydligen inte bara människor som bör vara aktsamma med frukten!

En viktig uppgift för världens djurparker är att bidra till att hotade arter och naturområden bevaras. I Afrika håller just nu många arter på att försvinna, bland annat på grund av jakt och av att deras naturliga miljö hotas (genom bl.a. skogsavverkning och ökenspridning). Ystad Djurpark är i nuläget inblandade i två projekt i Afrika.

En liten get var väldans trött och sträckte ut sig på en varm stubbe i solen.

Lille J ville förstås komma in och klappa och moster var inte sen att följa med och gosa med djuren trots en alldeles för fin kjol.

En lite för tung lekkamrat sitter på andra sidan gungbrädet.

Mina största favoriter är ändå lemurerna. Det finns få djur som får mitt hjärta att klappa som för dessa underbara varelser. Därför får inlägget avslutas med en lemurkavalkad.

Grattis på födelsedagen mitt hjärta

Erik, älskade, Erik
En enastående Erik
En enigmatisk Erik
En engelskspråkig encyklopedi
och excellent entreprenör
En eldig elitfotbollssupporter ekande eufoni
Ett energiknippe i sitt esse exceptionellt
eliminerandes ettusen ememamotståndare
Erik é eftertänksam, aldrig enformig
Empatisk, aldrig elak
Engagerad, aldrig egocentrisk
En ekologisk epikuré
erbjudandes extravagans en masse
Egnande en euforisk Emelie evigt engagemang
etsar han sig fast och eliminerar allt motstånd
En eldsjäl som erhåller edsvuren kärlek
och erövrar Emelie efter eskalerande EKG
Med Erik efterlevs eudemonism enkelt
Ehuru evinnerlig existens é erforderlig é vi ense
Emelie och Erik i evigheters evighet

30-åring som stolt visar upp morbroderns present. Bildbevis från 20 år sedan
och någon slags skum sprit som går under namnet Å va då?

Ska jag resa mig igen

Puh, det var en lite omvälvande dag igår och jag är ledsen om jag gjorde er oroliga med mitt deppiga inlägg. Men tack för söta och peppande kommentarer! Idag med lite distans kan jag se att det som igår verkade vara en frontalkrock kanske snarare förtjänar uppmärksamhet som en bula i vägen eller möjligtvis en punktering.

Idag är jag tillbaka med energi, liv och lust och har kommit ganska långt med min att-göra-lista för veckan. Efter den olyckliga opponeringen i måndags satte jag och min kursare igång att revidera och omstrukturera för fullt. Lite kortfattat kan man säga att vår handledare och vår examinator inte riktigt hade samma åsikter och att vi var många som var tämligen förvånade över det omdöme vi fick. I vilket fall, vi har jobbat på i två dagar nu och vår uppsats är nu än mer genomarbetad och har de inslag som önskades av examinatorn. Nu är det bara att vänta och se.

Idag har jag dessutom varit på ännu en anställningsintervju. Än en gång på en högstadieskola och även denna gång var det en tjänst med ämnena franska, svenska och engelska. Det verkade vara ett trevligt arbetslag och en bra rektor och intervjun gick hur bra som helst. När jag kom ut till bilen efteråt och kollade min mobil såg jag att jag hade ett missat samtal. Det visade sig vara en annan rektor från en tredje skola som hade ringt och ville att jag skulle komma på intervju. Nu har jag alltså sökt fem jobb, fått komma på tre intervjuer och än så länge blivit erbjuden ett. Det är inte så dålig statistik va?


Nu ska jag smyga och förbereda det sista inför sambons stundande 30-årsdag som infaller imorgon.

Och spilld mjölk överallt

Himlen faller ner
Det svider till där kniven skar
Jag har varit vaken hela natten
Känt om hjärtat sitter kvar

Men här slutar likheterna mellan mig och dig för du vet

Jag är en soldat
Jag har många vapen att ta till
Många korståg jag vill gå
Ställ mig aldrig i ett led
Jag kommer aldrig att stå still
Jag fungerar inte då
Jag är en soldat
Jag tänker inte så

Jag tänker inte så, så som ni, ni som vill att jag ska foga mig i ledet och bli en av er. Ni som säger åt mig att testa mina vingar men sedan stänger in mig i en bur. Ni som räcker mig verktyg och sedan skäller ut mig för att jag spikar upp plakat. Ni som sväljer elefanter men silar mygg. Ni kommer snart inte åt mig längre, för jag är snart klar och jag tror på något, jag brinner för något och mitt hjärta sitter kvar på samma plats som för fem år sedan. Himlen faller inte ner, inte den här gången heller. Den gör inte det för sådana småsaker. Men jag förtjänar mer. Jag förtjänar hela himlen, och en mycket bättre utbildning. Jag ska fortsätta slåss, jag har många korståg kvar att gå och jag har ju skuggorna bakom mig trots allt.

Smarta beslut

Precis när jag hade fixat till balkongen inför sommaren, planterat om, köpt utemöbler och sopat så får vi ett meddelande om balkongreonoveringarnade som vi efter att hela hösten, vintern och våren gått trott fallit i glömska till efter sommaren. De påbörjades i veckan. En dag i förväg hade styrelsen vänligheten att komma med detta besked.

Inte för att vi inte vill ha en större balkong, renoveringarna är enormt efterlängtade, men hade man inte kunnat få reda på åtminstone några veckor i förväg att det skulle ske, innan nya sommarmöbler inhandlades och växter planterades? Är det inte dessutom lite ironiskt att renovera balkongerna under de enda månader som man faktiskt kan njuta av dem?

Nåja, jag ska inte klaga, det kommer att bli fint och höja värdet på lyan, men lite taskig timing får man ändå kalla det. Tänkte låta er njuta av de här bilderna så länge, man vet inte hur länge det kan få se ut så här. Som tur är har vi en väldigt fin uteplats med grill också. Den ska i alla fall användas flitigt i sommar!

Walk-out closet

Vi bor i nuläget ganska litet men absolut inte katastroflitet. Dock frestar det stundtals på när man är en inredningstok som älskar loppisar och jobbar i möbelbutik att inte kunna leva ut sina idéer. Erik skrattade länge åt mig när jag häromdagen fick ett ryck och stack iväg för att ordna med saker för compact living. Ja, jag antar att han skrattade för att man inte kan kalla en tvåa på 57 kvm för kompakt boeende...Men i vilket fall, en av mina briljanta idéer var att hänga ut mina klänningar på väggen. Vi har alldeles för få garderober och fler möbler är det inte tal om. Dessutom är mina klänningar fina och värda att tittas på tycker jag. Så då blev det så här:



Ganska sött va? Jag är mycket nöjd och det är faktiskt Erik också för när det nu behövde borras igen och det visade sig att gamla borren blivit gammal och trött, fanns blev det förstås ett ypperligt tillfälle att införskaffa en ny maskin. Alla nöjda, alla glada.

En femåring så fort

Grattis på födelsedagen underbart fina lilla systerdotter!

Beauty Bops

Ikväll har jag varit på en fantastiskt fin konsert i Matteuskyrkan, där fyra begåvade och coola tjejer från Heleneholms gymnasium sjöng barbershop, eller som vi fick lära oss att det heter, beautyshop, då de är just tjejer. Det var min väninna som arbetar som sångpedagog åt bland andra dessa unga damer som bjöd in mig att njuta av Beauty Bops ljuva stämmor. Lyssna på tjejernas tolkning av Emotion här:




Tydligen kan man även boka tjejerna för uppträde här!

Hjälp, snälla hjälp Röda korset!

Kom igen nu och skänk en slant, om så en femma! Det kan ju inte stå 0kr på min widget hela månaden :(

Fortsätning på mammatemat

Grattis till fina mamman som fyllde år i lördags!
Det var en väldigt trevlig kväll men jag glömde kameran så det blev inte så många bilder. På väg till restaurarangen som alla vi barn blev bjudna på fick jag i alla fall upp mobilkameran en stund.

Det blåste ordentligt på väg till restaurangen. Äldsta systerdottern tar skydd mellan mamma och hennes man. Visst kan man inte tro att min mamma närmar sig 60?

Mellantjejen börjar bli riktigt stor och är tuff i likadan skinnjacka som storasyster

Lillkusinen iklädd kaniner och ett fint hårband som inte satt kvar i särskilt länge.

Storasyster, min den här gången, kalasfin i mammas vardagsrum.