Saturday, January 31, 2009

Om detta vill jag berätta

Jag tänkte göra en Mia och ge lite tips på saker du kan ägna dig åt framför datorn i helgen och samtidigt tipsa om bloggar och blogginlägg som jag särskilt gillat denna vecka!


Gör som Petra och beställ din egengjorda müsli

Gå in och läs Saracharlottas tänkvärda, lite sorgliga men varma inlägg om livet

Läs en isländsk saga


Beställ hem en speldosa med musik av Motoboy

Läs kloka Miss Agdas inlägg om kvinnors syn på sina kroppar

Eller gör någonting helt annat, något oväntat....


Pics: 1, 2, 3, 4. 5, 6, 7

Vegetarianen lagar korv


Eftersom jag har varit vegetarian i 15 år hade jag knappt hunnit lära mig att laga kött innan vilket har medfört att jag är helt nybörjare på kötträtter. Nu inför gemensamma middagar i fjällen för 11 personer har jag dock dristat mig till all laga korv stroganoff. Vi får se hur det smakar...

Friday, January 30, 2009

Snörpligt slut på fredagkvällen

Det blev en aningen för tidig kväll ikväll tyvärr då mina middagsgäster skrämdes iväg av min plötsliga krasslighet. Jag har haft tre väninnor på besök, vi har spisat god mat och konversation, i form av thailändsk gryta, kladdiga chokladmuffins och livliga diskussioner om bland annat den gågna veckan av våra respektive liv. Vanligtvis när vi ses brukar vi hålla på bra mycket och det brukar dessutom bli betydligt mer vin än bara en ynka flaska men jag är livrädd att bli sjuk inför stundande fjällresan så efter ett tag tröttnade vänner na på att underhålla mig när jag låg på soffan och gick istället vidare ut i natten. Nu blir det soffan och nytt Gran Turismo för mig.

Mysfrukost


Kan man börja helgen bättre en med en god frukost med en vän man inte träffat på länge. Jag och Maria dricker brasilianskt kaffe och äter franska croissanter på lilla kafferosteriet.

Thursday, January 29, 2009

Ekologisk bomull från Stadium

Jag blev eld och lågor när jag häromdagen gick till Stadium för att inhandla lite nya träningskläder och upptäcker att det har kommit kläder i ekologisk bomull av märket Soc! Jag hängde på mig en mängd olika plagg och provade och provade. Till sist blev det ett par yogabyxor:

...och en träningsstopp som faktiskt håller bysten på plats. den är dock från Champion och inte ekologisk, men man kan ju inte få allt:

Dessutom är jag även sugen på det här:


Detta fina rosa, yogalinnet skulle jag gärna vilja ha.


Och dessa mysiga ljusgråmelerade korta byxor, också de Soc, både för träning och för hemmamys!

Wednesday, January 28, 2009

Ny dag nya tag

Igår var en riktig stressdag och jag mådde inte alls bra när kvällen nalkades. Jag har försökt att få ihop ganska mycket jobbande med att läsa in en veckas skolarbete, samtidigt som jag ska förbereda en hel del lektioner inför praktiken som sammanfaller med min hemkomst från fjällen. Jag var lite smått uppgiven igår och tänkte att jag aldrig kommer att hinna allt som ska göras innan söndag då vi åker men efter jobbet gick jag på ett välgörande Bodybalancepass och när jag kom hem hade Erik lagat en fin middag och köpt Ben&Jerrys, dessutom hann skriva klart en av hemuppgifterna till skolan vilket underlätttade. Jag kom till och med i säng i tid och vaknade utsövd och glad. Ny dag och nya tag!


En räddare i nöden

Tuesday, January 27, 2009

Thorsten van Elten

‘What exactly is it you do?’ ...is a question Thorsten often gets asked. ‘Hmmm, I’m not quite sure myself.’ is the response he usually gives, ‘I do quite a few different things that are somewhat linked.’

Vi har fått in riktigt härliga prylar av Thorsten van Elten David design:


Dörrstopp i trä med målad kant. Finns förutom de färger som syns på bilden även i gult och svart. Hos oss kostar de 95.-.

Denna underbara fruktskål kan man bygga sitt eget stileben heter Coupe Still Life. Vi har tyvärr inte tagit in denna eftersom inköpsansvarig tvivlade på genomslagskraften än om vi gillar den skarpt. Vad tycker ni?

Detta är lätt den coolaste produkten. Nedsmälta plastsoldater från olika krig bildar denna stora skål och säljs till ett pris av 2095 kronor. Denna röda heter Zulu War och man får även några lösa gubbar till som man kan ställa utanför skålen. Denna hade jag mer än gärna haft som fruktskål hemma. Föredrar man slaget vid Waterloo får man skaffa sig en blå och känner man för att lägga apelsinerna i English civil War får man den vita skålen.

Waterloo


Slutligen vill jag uppmärksamma dessa underbara kaffemuggar (139.-) som bara är så mycket humor. Roligast kan det bli om man råkar ge dem till någon som inte alls inser det roliga ;)

Bilder från Thorsten van Eltens hemsida

Monday, January 26, 2009

Vinkväll



Ikväll blir det middag med mina två söta franskkursare. Det har blivit en tradition kan man säga med middag, ost och vin och en massa härliga diskussioner om franska och annat. Ibland är vi dessutom flitiga och tar samtalen på franska. Nu får detta supergoda röda och lite söta ekologiska Vinas del vero på garnacha- och syrahdruvor inleda kvällen.

Paris 2001 - del 5 Första egna lyan

Men tiden gick och snart stundade julen och det var dags att ta sig hem. Alla hade vi haft en fantastiskt tid men för de flesta var det dags att återvända hem till det verklige livet. Det var dock två av oss som kommit på andra tankar. Egentligen hade jag och Anne inte mycket gemensamt men vi var ju alla olika och när väskor packades och längtan efter att bo kvar i denna stad som aldrig känts så levande som då var det med lättade hjärtan vi fann en likasinnad i varandra.


Efter ett otaligt letande och oändliga telefonsamtal då vi på stapplande franska försökte finna en motivering till varför just vi skulle få den där lägenheten fick vi äntligen napp. En svenskfödd ensamstående fransman som inte kunde ett dugg svenska hade en liten tvåa i närheten av Place des Vosges, med andra ord drömläge i fantastiska le Marais och fulla av framtidstro reste vi hem över julen och kunde njuta av den för vi visste att det Sverige som vi tyckte var så grått och trist inte behövde vara vårt just nu.


Den fjärde januari åkte jag tillbaka för att skriva kontrakt. Lägenheten var fantastisk i franska andrahandskontraktiska mått mätt. När man kom in i trapphuset möttes man av en otroligt bred trappa som snirklade sig upp och längst upp hängde en gigantisk takkrona. Vår lägenhet låg allra högst upp på vindsvåningen och för att komma dit fick man sista biten klättra upp för en smal stege. In kom jag denna kalla januaridag i ett stort rum som inhyste kokvrå, ett stort klaffbord, en fåtölj med litet bord och en rustik byrå. I nästa rum fanns en dubbelsäng och en fin byrå med en liten byrå och en öppning utan dörr in till det vita relativt nyrenoverade badrummet i gammal stil där man kunde sitta i badkaret och ändå ha utsikt över hustaken. Toaletten fanns alltså separat i ett annat litet rum såsom det ofta är i Frankrike.Väggarna var putsade och vitmålade och det var snedtak och mörka bjälkar framtagna.


Sen till det allra bästa. Precis utanför fönstret fanns en liten avsats som gjorde att man kunde klättra ut och vidare upp på taket. Därifrån kunde jag se ut över hela Paris, takåsarna, Eiffeltornet, livet, lyckan och drömen förkroppsligad i denna stad. Mina drömmars stad. Inget kunde såra och skada mig, jag var odödlig och orädd. Det var detta jag hade längtat efter. Det var detta som var meningen med mitt liv. Om det bara inte hade varit så förtvivlat kallt...

Bilder: Flickr

Sunday, January 25, 2009

Sweet Sunday

Denna härliga söndag började med en supergod hemmabrunch för mig och Erik. Vi dukade upp med äggröra och vegetariska bacon (!) Ja, jag blev fantastiskt glad när jag hittade veggiebacon på ICA och gick loss på allt med bacon, ägg och bacon, pizza med bacon, pyttipanna med bacon och så vidare. De smakar förvisso inte som riktiga, åtminstone inte som jag minns det men de är mycket nyttigare, fulla av protein och riktigt smaskiga om man gillar baconsmak. Man har försökt att få dem att se naturtrogna ut genom att färga en del vit som vore det fett men som Erik uttrycker det; det ser mer ut som en stor Banana skid...

Nåja förutom detta fanns mackor, ost, gurka, kaffe och smaskig smoothie gjord på blåbär, hallon, vaniljyoghurt, banan och apelsin. Mums!


Sedan började vi med stora vårstädningen. Ja, jag vet att det är lite tidigt för att kalla det vårstädning men som ni vet längtar jag så förtvivlat att jag valde att kalla det vårstädning. Vi har putsat fönster och bankat mattor, dammsugat, dammat, skrubbat, skurat, städat ugnen och torkat köksluckor, polerat bordet och diskat ljusstakar.

Jag bäddade rent med rosablommiga lakan och fluffiga kuddar för ännu mer vårkänsla i sovrummet.

Ja, som ni förstår blev det riktig storstärning. Nu har vi sjunkit ner i soffan, jag för lite bloggande och Erik för lite Fifa 09 innan det är dags att garnera min goda jordnötschokladkaka och påbörja middagen inför anländandet av kvällens gäster.

En ny favorit

Recept från Cecilias fikastunder
Sätt ugnen på 200 grader

200 gram smält smör
4 ägg
3 dl socker
1 dl sirap

Vispa samman i en skål och häll sedan följande ingredienser i en annan:

3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
3msk kakao

Häll över de torra ingredienserna i äggsmeten. Hacka sedan 2 dl saltade jordnötter och blanda ner. Häll i smörad och bröad form, 25 cm i diamater med löstagbar kant och grädda i 25 minuter. När du provar med sticka ska den vara kladdig i mitten. Låt svalna.

Smält sedan 200 gram mörk blockchoklad och blanda samman med en halv dl ovispat vispgrädde till en slät smet som du sedan brer över kakan då denna är sval. Strö en dl slatade jordnötter över och sätt sedan i kylen så den svalnar. Jag lovar att den är urgod!

Saturday, January 24, 2009

Lördagmorgon

Jag tänkte när jag klev upp imorse Oj vad jag ser trött ut! Så jag sminkade mig och gjorde iordning håret för att få ett bättre resultat innan det bar av till jobbet. Jag tog ett foto och insåg att Nej jag ser fortfarande lika trött ut! Haha, inte hjälper det att man har lugn hemmakväll med film och sen sover till halv nio på morgonen, januaritröttheten sitter minsann i ändå!



Nu blir det fyra timmars jobb, inte särskilt ansträngande alls. Dessutom har jag precis köpt en god frukost Espresso House med scones, juice och kaffe som jag ska sätta i mig innan vi öppnar klockan 11. Vad gör ni en lördag som denna?

Friday, January 23, 2009

Paris 2001 - del 4 Skolan

Vi gick i skolan två timmar om dagen vilket inte låter mycket för världen och det var det inte heller men vi hade i alla fall en trave läxor varje dag att bita tag i på eftermiddagarna. Två gånger i veckan hade vi dessutom storföreläsningar där vi lärde oss om det franska samhället, dess kultur, historia och konst. Allt var otroligt spännande om än svårt att följa med på emellanåt.

Skolvägen genom Jardin du Luxembourg

Ska vi sedan tala om vår skolväg? Här hemma är det mest storslagna jag cyklar förbi på väg till universitetet Konsum vid Folkets park (nästan). I Paris tog vi RER-en till Jardin de Luxembourg och gick igenom denna storslagna slottsträdgård innan vi kom vidare på den lilla pittoreska Rue de fleuris och slutligen kom upp på Boulevard de Raspail. Man kan ha sämre omgivning på sin skolväg.

I slutet av terminen fick vi slutligen testa våra nyförvärvade kunskaper och det pluggades flitigt i den lilla foajén inför de fyra delproven som bestod av ordkunskap, grammatik, uppsats och muntligt prov.

Allt gick vägen och väl, till och med muntan inför vilken vår lärarinna tipsade oss om att dricka ett par glas rött för att få schack på nerverna. Vi var inte sena att följa hennes råd och det var fyra fnissiga tjejer som lämnade lunchrestaurangen för examination. Efter den gången har jag haft det som tradition att ta ett glas vin inför liknande uppgifter och det fungerar faktiskt utmärkt! Undantaget vore väl om man ska prestera direkt på morgonen, ingen vill väl dricka vin klockan 7 på morgonen! Men annars är ett glas precis lagom för att lugna nervositeten utan att bli synligt påverkad. Detta lilla franska tips får avsluta dagens läsning om mitt första halvår i Paris.

Jag utanför grinden till foajén med vår huskatt Romeo

Bilder: privata, current

Pomelo

Jag blev superglad när jag hittade min favoritfrukt (näst efter passionsfrukt och granatäpple) Pomelo i affären. Det roliga var att de tydligen är så ovanlig att de var tvugna att ha en gräns på hur många man fick köpa! Max 5 per hushåll...mycket märkligt.

Thursday, January 22, 2009

Paris 2001 - del 3 Första halvåret

Efter ett par misslyckade försök att skaffa oss vänner i några haschrökande killar på fiket i förorten där vi intog vår första måltid i form av briebaguette och coca-cola började en strid ström studenter rinna in genom grindarna till vårt lilla hem och snart stod det klart att vi inte skulle behöva känna oss ensamma under de fyra månader vi skulle vistas här.

Jag och Kristina i nutid

Spanjorer och italienare, holländare och fransmän och så svenskar, en hel drös med svenskar. Snart var vi alla som en stor familj och jag minns fortfarande Francescas blommiga kjolar och stora leende när hon kallade på oss och sa att middagen var klar. Jag minns Margaritas goda cappucini som hon serverade mig och Kristina varje eftermiddag när vi tre satt och pluggade tillsammans i de slitna bruna sofforna. Jag minns Elin och Anna våra svenska grannar som aldrig sågs utan en Marlboro light i sin hand och ett glas decaf diet coke i den andra. Jag minns när världens gulligaste italienare Stefano köpte mitt favoritmjölkchoklad till mig när jag var deppig och jag minns första muséebesöket med vår egna ryska guide Russlan som bott så länge på det där studenthemmet att han kunde mer om Paris än någon fransman. Jag minns uppmuntrande Karen, en av få fransyskor i foajén som kom med förtjusta tillrop när någon lyckades få till en riktigt fransk fras.

Ett av köken på Fontenay...inte så rent med andra ord

Tillsammans spelade vi kort och drack vodka till fyra på morgnarna, gjorde otaliga ostbrickor, drack litervis med rödtjut, lekte charader och dansade, snackade skit och klädde granen, åkte på utflykter och gick på museum, skrattade, grät, levde. Som en stor familj.


Huvudbyggnaden där Micheline hade sitt kontor. Vackert va?

Den första september 2001 började vi skolan. Vi kunde i princip inte någon franska än mindre kunde vi förstå vad som sades på nyheterna och vad som stod i tidningarna. Mobiltelefoner var inte så vanliga som de är nu utan när vi ville ringa gick vi några hundra meter bort till telefonkiosken. Ni kanske därför förstår hur rädda vi blev tio dagar senare.

Den 11 september 2001. Just det, och vi befann oss så fruktansvärt långt hemifrån, inte i mil men i tanken. Jag var på skolan och hade nyss haft lektion när jag går ut och ner för den långa trappan till innergården där man alltid mötte studenterna som skulle ha kurs precis efter oss. Överallt stod gråtande och upprörda människor, mestadels amerikaner. Vi hörde något om några flygplan som kraschat i New York och att Pentagon var i fara, men egentligen var det ingen som visste och med gråten i halsen tog vi oss hem och försökte få fram något av bilderna på tv och av det som några av oss fick reda på av sina föräldrar på telefon. Vad skulle vi göra? Ta första bästa plan hem eller stanna och riskera ett attentat mot Paris?


Ja, ingen visste men efter några dagar hade nästan alla bestämt sig för att stanna trots allt. Vi vet ju alla hur händelsen påverkade livet efter den 11 september men samtidigt vinner ingen något på att stanna upp så skolan fortsatte som vanligt även om det var tomt på några platser där studenter som känt någon som omkommit eller som kände sig otrygga förut hade suttit. För att prata lite om skolan så tror jag att Paris kan vara den absolut sämsta destinationen om man vill lära sig franska eftersom där är så otroligt många svenskar och amerikaner när man tar en sådan här kurs.


Men det måste sägas, lärarna var fantastiska. Helt underbara var de två fransyskorna som tog hand om vår klass och vilken kompetens, vilket tålamod. Vi skrattade så att vi kiknade när 60-åriga lilla rultiga Madamme Jaqueminet lade sig på katedern och låtsades att hon låg i badkaret för att gestalta skillnaden mellan passé composé och imparfait. Jag kan bara önska att jag en dag kommer att kunna bli en hälften så bra lärare och lyckas lära en bunte studenter från alla världens hörn att prata, skriva och läsa franska på mindre än ett halvår.


Tågen vi åkte till skolan varje dag

Har du missat början på mitt äventyr? Läs om del ett här och om del två här!

Wednesday, January 21, 2009

Tionde och sista...ge mig ork och vår!


Grr och usch vad tråkigt det kändes att vara tillbaka på skolan inför sista terminen. Jag kände mig inte alls inspirerad av det lärarutbildarna sa utan blev mest rastlös och önskade att jag sluppit göra denna tionde termin och istället bara få börja jobba. men efter fem år är det kanske inte konstigt att man känner att orken börjar sina. Jag hoppas att det kommer att kännas bättre snart och att solen tittar fram och ger oss en liten skjuts mot ljusare tider och mer positivatankar.



Januari och februari har alltid varit den tuffaste tiden på året för mig. Resten av månaderna på året har alla sin charm enligt mig men de här känns kalla, fula och långa. Som tur är har jag en stundande skidresa att se fram emot men efter det vill jag ha grönska, vårpromenader, tulpaner och uteserveringar i drivor. Och kanske, kanske kan ja då även känna mig inspirerad att påbörja det som nu känns oöverkomligt, slutpraktik och examensarbete.



För att pigga upp mig själv så köpte jag denna färgglada vårinspirerande Maribowlkaramell från Ittala på jobbet. Nu pryder den mitt köksbord tillsammans med tulpanerna jag köpte idag på torget. Det gör mig glad.

Bilder: Sara Jones, rare pattern, Ittala

Tuesday, January 20, 2009

Kanske inte finast men definitivt varmast

Jag fick nya, gosiga duninneskor av min väninna. När jag kom hem tittade Erik på dem och sa "Jag hoppas att de är sköna..."


Sen skrattade han i en halv evighet och fortsatte att göra narr av dem i flera dagar. Här tyckte han att han hade gjort en lika bra innetoffel som den jag hade på mig:


Vems är snyggast?

En suddig outfit

Jag fattar inte hur ni lyckas ta en dagens outfit på er själva all ni modemedvetna bloggerskor! När jag försöker så blir det mer en "så här ser min lägenhet ut idag bild". Kanske försöker ni inte göra det med mobilkameran och kanske inte i en mörkhall...

Om det är någon som ser mig på bilden så kan jag berätta att jag har stövlar från Nilson, strumpor från Björn Borg, leggins från Indiska, tröja från Gina Tricot, skärp från NoaNoa och mössa från Divided.

Paris 2001 - Det praktiska

Innan den rafflande fortsättningen kommer här ett långt inlägg om det praktiska inför en sådan resa som jag gjorde. Det är förmodligen bara intressant att läsa om du är i startgroparna för att åka utomlands själv. Även detta på beställning:

När det så begav sig reste jag med arrangörerna EEC men de verkar sedemera ha delats upp i två olika språkreseorganisationer som hette Avista och Språkpunkten. Den sistnämnda verkar vara den som motsvarar EEC bäst. När jag åkte kostade 16 veckor 8900 men jag såg på deras hemsida nu att lika många veckor i Paris nu kostar runt 26 000. Herregud! Menhur som helst skulle jag inte i första hand rekommendera att åka med en organisation. Jag menar när jag åkte så kostade det ju inte så mycket extra att åka genom dem för då ingick allt utom resan och boende men själva kursen är ju inte så dyr i sig och det allra bästa vore nog att åka ner och bo på vandrarhem ett tag samtidigt som man letar boende. Du vill helst bo inne i Paris och inte i någon förort eftersom du då måste ta pendeltågen RER som inte går lika ofta och sent som Metron. Dessutom har du nattbussar inne i Paris som faktiskt går att åka med men jag skulle inte frivilligt sätta mig på en nattbuss ut till en förort.

Så var hittar man då boende? Ja, jag kan ju inte påstå mig vara så uppdaterad men på min tid letade man i bostadsannonserna i en tidning som gick att köpa i vaje kiosk där väldigt många annonserade ut andrahanskontrakt. Jag kommer dessvärre inte ihåg vad tidningen hette men den är säkert inte svårt att hitta. I den annonseras dessutom arbeten ut och det var så jag hittade mitt första jobb som servitris. Men tillbaka till bostad. Ett annat tips är att gå till svenska och amerikanska kyrkan som båda brukar har bostadsannonsering på anslagstavlorna. Där annonserar många skandinaver och engelsktalande så om man inte pratar franska när man kommer kan det vara betryggande.

Dock finns det en sak som man måste ta i beaktande när man ska hyra lägenhet i Paris. Du har inte råd att bo själv om du inte är extremt välbärgad. För en studio eller en tvåa i centrala Paris fick jag mellan 2001 och 2003 betala mellan 650 och 900€. Jag bodde visserligen i 3e och 4e arrondissemangen vilket inte är ett måste men jag tror inte man kommer undan så mycket billigare ändå och det är värt att betala lite för att få bo i ett bra område. Jag antar att priserna dessutom stigit rejält också. Men är man ett par stycken som delar på en lya så brukar det inte vara några problem. Man kan annonsera efter rumskamrater i kyrkorna också om man inte redan ska åka tillsammans med någon eller hittar någon på något internetforum, vilket är en bra idé.

När det gäller jobb fann jag det aldrig svårt att hitta så länge man inte hade högre ambitioner än att jobba på restaurang eller i butik. Du kan till och med få jobb utan att till en börkan prata franska på vissa turisttäta restauranger eller i någon av souvenirbutikerna runt Notre Dame till exempel.

Om man vill gå i skolan är det bara att anmäla sig till en franskkursSorbonne. Den kurs som jag gick verkar kosta 1550€ för en termin som börjar i februari och slutar i maj. Det finns grupper från nybörjare till avancerad och vilken du hamnar i är beroende av ett diagnostiskt test som utförs när du är på plats.

En varnig borde utfärdas här också. På kursen för utlänningar kommer det att finnas massor av svenskar. Det är extremt svårt att inte dras till dem, allra helst om man är lite ung och osäker vilket jag var när jag först kom. Detta resulterade i att jag i princip inte pratade någon franska de första tre månaderna. Att jag dessutom bodde på ett studenthem gjorde inte saken bättre, där kan ju alla engelska! Nej bosätt dig inne i stan, och gå ut mycket. Fransmän är ute mycket mer än vad vi svenskar är och äter middag eller tar ett glas i någon bar. När jag väl flyttade in till stan dröjde det inte länge tills jag och mina lägenhetskompisar hade blivit vänner med diverse grannar som man träffar i trapphuset, i närbutiken eller på kvartersbaren. Man måste ha en kvartersbar, dit kommer samma människor varje kväll och snart har man pratat med de flesta. Det gäller att vara öppen och vilja och våga prata. Men bli inte ledsen om ingen vill prata till en början. De flesta har inte tålamod att vänta om du stapplar dig fram på nästan obegriplig franska men så fort man börjar lära sig är det inga problem.

Hur lär man sig då? Ta gärna en språkkurs om du inte kan någon franska alls, men bara en! Man kan antingen välja att gå dagtid och ta studemedel men jag skulle faktiskt rekommendera att ta en kvällkurs och istället hitta ett jobb som man kan ha samtidigt om man redan kan lite franska. Pratar du redan en del så strunta i skolan och åk ner och jobba direkt men inte som au pair i mitt tycke. Jag har inte själv varit au pair men jag kände en del tjejer som var det nere i Paris och de hade det inte alltid särskilt kul. Man har inte så mycket frihet och kan aldrig ha folk hemma, men å andra sidan får man prata mycket franska. Två sidor av saken som vanligt.

Jag hoppas att mina tips har varit till någon hjälp för någon i alla fall. Då får jag fortsätta på krönikan snart.

Sunday, January 18, 2009

Paris 2001 - en följetong om mitt äventyr

Alexandra har frågat mig om jag inte kan skriva lite om mina erfarenheter av Paris. Jag tipsade om ParisLisa som hon tydligen redan är en flitig läsare av och hon påpekade då att hon vill ha lite olika synvinklar. Jättekul tänkte jag och började skriva. Sedan dess har jag skrivit...Jag är ledsen Alexandra men det går inte att vara kortfattad! Jag blev så uppslukad av minnen och bilder och tankar att det snarare kunnat bli en bok än ett blogginlägg. Jag vill ju inte trötta ut er men jag provar en modell jag tidigare använt mig av. Jag delar helt enkelt upp det och publicerar mitt Parisäventyr som en liten följetong. Så varsågoda att smaka på första avsnittet:

Den 27 augusti år 2001 lämnade jag och en lite ledsen Kristina Malmö för vårt ditintills största äventyr. Vi skulle åka till Paris! Ja, egentligen var det ju tänkt att jag skulle åka till Italien. Jag älskade språket och kulturen och jag kunde inte för mitt liv förstå varför jag ännu inte varit där. Men min kloka mamma övertalade mig att välja Paris. Jag hade ju trots allt lagt ner X antal år på franskstudier även om dessa lämnade mycket övrigt att önska.

Det som i högstadiet började ganska bra förvandlades till mitt absoluta hatämne och när gymnasietiden led mot sitt slut betalade mamma för extra kurser på Folkuniversitetet för att jag skulle ha en chans att få Godkänt i franska...Jag avskydde allts om hade med språket att göra som pesten, skolkade från lektioner och kuggade på prov men tog mig till slut igenom det. När jag fick mitt avgångsbetyg på 18,5 hade jag två G. Franska A och Franska B. Jag var lättad över att aldrig behöva använda det hemska språket igen och gav mig iväg för att spela teater ett år på Folkis.

Men snart smög sig den obligatoriska längtan efter att åka ut och upptäcka världen på och mina drömmars stad var Rom. Men mamma som är lika kulturintresserad som jag övertalade mig genom berättelser om Paris fantastiska kulturarv, fantastiska teatrar och muséer man kunde njuta av i detta rödvinets och konstnärernas land. Ni måste förstå, det här var före Amélies och Moulin Rogefilmens tid. Ung och rådvill bokade jag således in mig på en språkkurs för utlänningar på fashionabla Sorbonne samtidigt som jag glatt kryssade i rutan som innebar att man tackade ja till bostadshjälp via den organisation vi åkt med.

Ett par veckor innan avfärd fick bästa väninnan Kristina ett plötsligt baguettesug, packade resväskan och följde med. Således satt vi efter en smidig flygresa och en mindre smidig tågresa (med tanke på två unga kvinnors bagage med allt man behöver för fyra månaders vistelese i Paris) på ett slitet kontor i en av Paris förorter och försökte förtvivlat snappa upp ett par ord från den salva som rann ur munnen på den lilla vithåriga energiska fransyskan Micheline som styrde och ställde på den foajé vi blivit placerade på.

Eftersom sommaren ännu inte riktigt hade lidit mot sitt slut var den stora, lummiga gården som inhyste fem olika hus med studentrum ännu tom och foajén där vi skulle bo likaså. När vårt lilla energiknippe till föreståndarinna visat oss vårt ogemytliga kyffe bestående av två sängar, en vask och ett litet skåp för kläder var vi båda två nära på att fälla en tår. Men skam den som tvekar äventyr så vi satte oss bredvid det smockfulla askfatet i allrummet och började planera för livet i denna heltäckningsmatteklädda lilla låda. Inte kunde vi då ana att detta skulle bli en av de bästa tiderna i våra liv.

En riktigt härlig 60-åring


Ibland kan jag sakna när man bodde hemma och gick i skolan och jämt fick träffa sina vänners föräldrar. När man träffar någon som vuxen är det ju sällan man får en relation med den personens familj också. Jag och en av mina allra bästa vänner Charlotte har varit vänner sedan en solig dag i maj för 16 år sedan då jag tog hand om denna vilsna tjej som inte kände någon annan på min klasskamrats 10-årskalas.

Med Charlotte fick jag även hennes underbara familj på köpet. Jag kände mig alltid som hemma i familjens mysiga hus ett stenkast från vårt och Charlottes pappa, mamma, lillasyster och lillebror blev nära och kära för mig liksom Charlotte. Igår firades mamma Agnetas sextionde födelsedag med buller och bång och över 100 (!) gäster. God mat, fina människor och kanske framförallt det vackra tal som hennes man höll till henne gjorde eftermiddagen minnesvärd för oss alla.

Saturday, January 17, 2009

Mitt kök - ett 1800-talskafé i Paris

Jag var iväg på Sopstationen häromdagen och kollade efter köksstolar. Om man är på plats redan när de öppnar och denna en av Malmös största second handaffärer nyss har fått in nytt, kan man hitta riktigt fina fynd. Denna gången hade jag tur och hittade dessa finfina stolar:


Ni som följt bloggen lite längre kanske har snappat upp att Michael Thonet är en av mina stora favoriter i formgivningsvärlden. Visst är mina nya kaféstolar ganska lika Thonets klassiska chair no 14 från 1859?
Michael Thonet som föddes 1796 och dog 1871 var en tysk-österisk möbeltillverkare som var pionjär inom den design som innebär att man formar möbler genom att böja trä. Han utvecklade en speciell teknik för att kunna böja trät genom att hetta upp det och på så sätt göra det mjukt.

Efter att i många år ha arbetat för andra började Michael Thonet designa och producera sina egna stolar, ett företag som snabbt gjorde succé. 1870 producerades 2000 stolar om dagen, ett arbete som sysselsatte 4000 arbetare! Företaget levde vidare efter Thonets död i regi av hans söner och mellan 1859 och 1939 sålde chair no 14 i 4o miljoner exemplar. Kanske har också du sett den på något kafé någonstans?

Så här fint blev det vid vårt köksbord! Ja nu är ju inte detta köksbord något som jag har tänkt att släpa med mig i graven, snarare tänkte jag försöka byta ut det så snart som möjligt och jag är väldigt inne på vitt.Vad tycker ni om detta vitmålade träbord från IKEA? Det tillhör serien Norden och kostar 1995.-, inte så dyrt med andra ord.

Annars har jag varit inne på Loop stand table från HAY. Benen är ju riktigt snygga. Jag hittade ingen bild på det vita men det är extra snyggt eftersom hela kanten är träfärgad trots att ben och laminatskivan är i vitlackerade.

Extra fint i vardagsrummet och sovrummet blev det också då vi fick två stolar över att placera ut (Jag har ju en kökssoffa som tar upp ena sidan av köksbordet).

Nämnde jag förresten att jag fick fyra stolar för 80.- . En ny Thonet-stol ligger däremot på 7000-8000 sek...

Bilder: privata, Ikea, wikipedia
Loop stand table, Thonet-stolar samt componibili-hurtsen som syns på bilderna finns att köpa på David design