Tuesday, December 29, 2009

Till minne av en speciell person


Idag har vi varit och tagit farväl av E. Det gör ont att se alla tårar och all förtvivlan, samtidigt som det ger styrka att efteråt få lov att skratta, kramas, prata och minnas. Jag kände henne inte väl men hon har funnits i mitt liv indirekt i nästan 15 år. E var en varm person som alltid skrattade, såg livet från den ljusa sidan och som satte lite värde i materiella ting men stort värde i människor. Det är många som kommer att sakna henne något helt ofattbart.

Jag skänker pengar till en del organisationer varje månad men en organisation som jag ofta missar är cancerfonden. Det är så många som förlorar sina närstående till denna fruktansvärda och förädiska sjukdom, ändå tänker man sällan på att man så lätt kan hjälpa. Med många bäckar små hoppas jag att fler och fler ska kunna få möjlighet att låta tårarna rinna av lättnad och glädje istället för av sorg och saknad.

Vila i frid E och tack för allt du har gett dina nära och kära. Vi ska försöka att ta hand om dem nu.

6 comments:

  1. Så vackert du skriver! Kram syrran

    ReplyDelete
  2. Det är så sant allt du fått på pränt. Båda mina föräldrar har drabbats av cancer och vi har varit nere i gropen av förtvivlan och vänt. Just nu ser det ljust ut men vi vet inte vad morgondagen har att bjuda på. Jag är dålig på att skänka pengar men jg är duktig på att ta hand om de mina. Kanske kunde vi lova varandra att bli bättre på att bidraga till forskning och annat. Många bäckar små:) Hoppas ni får ett fint nyårsfirande - ditt sista som fröken Emelie. Kramar Kristina

    ReplyDelete
  3. Det är en fruktansvärd sjukdom och inte tycks den skona någon (direkt eller indirekt).
    Men alla kan vi hjälpa på vårt egna lilla vis, vilket jag tycker är fint.

    Stor kram

    ReplyDelete
  4. Fina ord. Jag har också förlorat en närstående till den fruktansvärda sjukdomen. Det känns viktigt att få göra något. Ge en peng till forskning, krama de som blir kvar eller ta någons hand och värma den.

    Stor kram

    ReplyDelete
  5. Så fint skrivet av dig. Ja det är verkligen en hemsk sjukdom. Tänker på dig. kram

    ReplyDelete
  6. Otroligt vackert skrivet.
    Vi i familjen kommer att sakna E.
    Och visst ska vi försöka ta hand de nära och kära.
    Kramar
    mamma

    ReplyDelete