Wednesday, November 11, 2009

Jag blir så ledsen

Jag blir så fruktansvärt ledsen av att läsa i Sydsvenskan idag om hur det i Hököpinge blir ramaskri då 20 ensamkommande flyktingbarn ska placeras i ett transitboende i vandrarhemmet vid det gamla sockerbruket. Visst är dåligt av Malmö kommun att inte ha bättre framförhållning men vad hände med medmänskligheten? Det här är barn vi pratar om, ensamma, rädda och förmodligen väldigt trasiga barn som kommer hit och inte får plats, inte är välkomna. Barn som tydligen stör en del av Vellinge kommuns invånares fläckfria fasader. Inte nog med att det verkar ha försigått något slags massuppror på förskolan där Attendo Care höll informationsmöte igår som närmast beskrevs kunna likna en häxjakt. Så här stod det i sydsvenskan:

VELLINGE. Boendet öppnar på Bruksparkens vandrarhem och där skulle också de närboende informeras. Salen rymde trettio personer, men utanför stod närmare hundra och ville komma in.
– Prova att stoppa oss, sa en man i folkhopen.
– Kallar ni till möte får ni fan ha en lokal också, sa en annan.

Lösningen blev att flytta mötet till Bruksparkens förskola. Uppretade Hököpingebor gick dit i en lång rad

Nej dessutom är nätet idag fullt av egoistiska, och i vissa fall närmre rasistiska uttalanden från människor som verkar ha förlorat all empatisk förmåga. Som tur är finns det många goda röster där ute också. Jag säger inte att vi inte har problem i Sverige, integrationsproblem, ekonomiska problem inom vård och skola och så vidare men det går ändå inte att jämföra med att växa upp under krig eller förföljelse. Dessutom tror jag inte att det finns några barn som frivilligt lämnar sina föräldrar, eller föräldrar som frivilligt lämnar ifrån sig sina barn om det inte är absolut nödvändigt.

Det oreras en hel del om att barnen snarare är undgomar och att det bara är pojkar. Jag har svårt att förstår varför de förtjänar mindre hjälp. I pappersbilagan av SVD stod det att många hade uttalat oro över vad som skulle hända om deras barn träffade flyktingbarnen ute på byn. Jag vet inte ens om jag behöver kommentera detta.

Har ni inte läst artikeln så gå in på sydsvenskans hemsida och läs. Läs gärna kommentarerna också. Man blir mörkrädd av en del men upplyft över att det är fler som är för att hjälpa människor än som är emot.

6 comments:

  1. Jag läste först artikeln på aftonbladet i morse, vilken hänvisade till sydsvenskan. Jag blir mörkrädd och arg när jag läser vad som står. Det är som sagt barn vi talar om- ENSAMMA barn. Jag tycker det är skrämmande hur en stor massa ser på dessa.
    Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om min ståndpunkt i frågan, men väljer med att summera att det är både pinsamt och skamligt. Jag är glad över att inte vara Hököpingebo idag i alla fall.

    Kram

    ReplyDelete
  2. Jag reagerade likadant igår under nyheterna. Det var en kvinna som sa: "Nu är det dags att stänga gränserna" och "öppna upp sånt här uppe i Norrland istället"
    Skulle kunna ge henne en fet smäll och utskällning! Fy fan för människor som dessa! 50-70åringar av detta slag är fan värst. USCH!

    ReplyDelete
  3. Jag skäms! Skäms över att bo i närheten av dessa människor! Skäms att de ska kalla sig svenskar. Skäms över deras egoism och främlingsfientlighet.
    Varför skäms jag - det är ju de som ska skämmas, men de har ju inte vett till det.
    Jag blir ledsen när jag hör att det är så här.
    Det grundar sig ofta i rädsla, rädsla från obildade människor. Vad är de rädda för?

    ReplyDelete
  4. Läste i Aftonbladet imorse och blev faktiskt chockad och mörkrädd. Vad är det för fel pa folk?? Det där med deras perfekta fasader var bra skrivet. Gud, har vi inte lärt oss nanting? Var i Auschwitz i helgen.. värsta mardrömmen.

    Nej Vellinge kommun kan skicka ner dom där barnen till mig sa lovar jag ta hand om dom och ge dom den kärlek dom behöver.

    Stor kram till dig!

    ReplyDelete
  5. Ellinor: Eller hur, det är nästan så att luften går ur en. Att människor tänker så här, man visste väl det på ett sätt, men att se det svart på vitt, då går det inte att blunda för det. Varm kram

    Kristina: Håller helt med, det är för fan så jäkla pinsamt att de kan stå och säga detta till tv och tidningar! har de ingen skam i kroppen? Än mindre medkänsla?? Kramar

    Jessica: Antagligen det vanliga; det okända. Okunskap och verkligehtsflykt skulle jag tro. Jag skäms också, skäms över att vara skåning, svensk...men du har rätt, det är inte vi som sa skämmas. Stor kram

    Lisa: Snacka om perspektiv, jag förstår vad du menar. När vi var i Amsterdam var vi och tittade på Anne Franks hus och museum. Jag kände mig låg flera timmar efteråt. dessutom har det stått massor i tidningarna nu på 20-årsdagen efter murens fall. All denna historia som finns så nära, så nra och sen höra människor i sin direkta närhet uttala sig på det här viset. Tänk att dessa människor uppfostrar barn till att tänka som dem. Världen är så fruktansvärt orättvis ibland. Tänk att inte kunna sträcka ut en hjälpande hand till ett barn, en annan behövande människa och istället för hat visa kärlek. Stor kram till dig med!

    ReplyDelete
  6. Alltid farligt med det okända! Stackars människor som är så rädda...

    Lika upprörda som du. Bra skrivet!

    Vi saknade er på kalaset idag! Hoppas du mår bättre snart. Stor kram från M o T

    ReplyDelete