Thursday, April 9, 2009

Sjung om studentens lätträknade dar

Om någon undrar varför jag inte skriver här, eller för den delen inte lämnar kommentarer hos någon för tillfället så är det för att jag är fullt upptagen med att undvika tiden som går. Jag har kommit in i examensarbetet-ska-snart-vara-färdigt-och-jag-måste-bli-vuxen-ångestperioden. Jag sorterar pärmar, torkar av skåpsluckor, och undviker att söka jobb (eller att ens se om det finns några att söka) Ivrigt påhejad av mamma som skickar förslag efter förslag om vilka jobb jag borde söka stiger obehaget linjärt med utlysta tjänster. Erik säger att jag vägrar bli vuxen. Det ligger något i det är jag rädd. Jag har pluggat i hela mitt liv och vill definitivt inte plugga resten men just nu vill jag bara krypa upp i sängen med ett stort påskägg och än en gång drömma mig bort på hemnet. Jo, jag vill bli vuxen, jag vill köpa lägenhet och skaffa barn, ta ett lån på 2 miljoner och laga middag varje dag, men söka jobb? Nej tack.

10 comments:

  1. Så tycker jag med! Det är därför jag jobbar på universitete, så kan jag ju låtsas...

    Glad påsk!

    ReplyDelete
  2. Ha, ha, ha - been there, done that! Känner igen mig sååå väl. Usch den ångesten, den går inte av för hackor. Fast jag tog mig igenom det också och sitter nu har (visserligen mammaledig för tillfället) med jobb, hus, barn och massa lån... hmm... hur gick det till? Jag som vill slå runt på Nationerna...

    :)

    ReplyDelete
  3. Känner också igen mig..tar min examen om 9 veckor och jag får ångest av bara tanken att jag ska söka jobb inom mitt ämne.Tycker inte jag kan ett dugg även om jag är ordentligt vuxen nu:) Hela 40 snart..och då borde man väl vara det eller???

    ReplyDelete
  4. Denna lilla krummelur, hon vill aldrig bliva stur. Det bästa med att ha ett jobb är att få semester.
    Du får mig alltid att fundera lite.
    Drömmer ofta att jag tappar mina tänder. Fruktansvärt obehaglig. Vad kan det betyda?
    Glad Påsk

    ReplyDelete
  5. Huh jag känner med dig. Men ibland är den där förnekelsen befogad, jag tror att du ska låta dig krypa upp i sängen och äta påskägg. Det är liksom själens sätt att säga att han behöver fem minuter för att förbereda sig. Jag kan vara precis likadan i alla möjliga situationer som jag finner läskiga. Jag gör allt annat och vägrar tänka på det men om jag bara låter mig fjanta runt så i några dagar så kommer viljan och modet tillbaka av sig själv.

    Stor kram till min favvotjej!

    ReplyDelete
  6. *asgarv* fy farao Emelie vad jag skrattade när jag läste din kommentar. Vad rolig du är - kommenterar inne hos någon annan! Du börjar påminna om mig *skrattar*

    1:a? Nej, här är det fett ös medvetslös... det är min tredje. 6, 3 och 1 år gamla... och en hund också. Ja, och så en man då förstås, fast han räknas inte riktigt, mer som statist liksom ;)

    Lycka till med pluggandet! Och jag fick förresten första barnet när jag var 29 så du har ett år på dig nu *ler*

    Påskkram från Jenny

    ReplyDelete
  7. Hej igen!
    Tack för besöket och tipsen om det du skrivit om Paris:)
    Ja, Lisas blogg följer jag troget:).Det var så jag hittade dig.

    Glad Påsk!

    Annelie

    ReplyDelete
  8. Jag förstår dig! Är själv inte så sugen på att bli vuxen. För mycket ansvar för min smak!

    ReplyDelete
  9. Mammaledighet?
    Öh, vänta nu här... Jag ser panikslaget mig omkring ifall jag har några telingar runt omkring mig som jag missat?! Lättad ser jag att det inte är så. Låt mig säga som så, jag är ingen barnperson, i alla fall inte den meningen att ha barn själv.. Jag gissar att du kommenterade lite fel?

    Jag hade enorm ångest när jag var på sluttampen i mitt pluggande (oj, det var visst tio år sedan nu? Jag började plugga vidare direkt efter gymnasiet) Jag kände att jag visste inte alls vad jag ville jobba med, ville jag ens hålla på med det som jag pluggat, var det meningen att jag skulle vara vuxen och kunna saker nu? Men samtidigt var jag oerhört less på att plugga. Jag lade enorma krav på mig själv, läste jämt och hade ändå dåligt samvete över att jag inte läste mer. Så det var en befrielse att börja jobba och kunna skilja på jobb och fritid, och det är jag väldigt noga med att att göra än idag.
    Minns inte hur jag kom över jobbångesten.. jag gick tillbaka till mitt gamla sommarjobb, jobbade ett tag med det medan jag lugnade ner mig, sedan fick jag ett annat jobb inom det som jag är utbildad till... osv osv. Men jag kan väl fortfarande säga att inte vet jag om jag känner mig vuxen....

    ReplyDelete
  10. Hej vännen,

    Du anar inte hur mycket dina kommentarer hos mig betyder för mig. Det känns verkligen som om du är en vän i riktiga livet och dina rad, tankar, peppningar hjälper sa himla mycket. Mannen blev tom nyfiken pa vem du var och ville kolla in din blogg. Han förstar ju inte vad det star men sa att "she seems to like chairs" ;)

    Förstar att det känns läskigt att kasta sig in i nat nytt. Har ju själv aldrig riktigt varit student sa den känslan har jag aldrig haft. Men du kanske maste lata det vara ett litet tag. Lata dig vara liten, äta massor med paskgodis, mysa med E... och sa vips sa är motivationen där! Tänk pa varför du sökte just den här utbildningen.

    Ha en underbar pask och jag hoppas att vi far möjlighet att träffas en dag.

    Stor kram fran Lisa

    ReplyDelete