Wednesday, March 25, 2009

Det där med vänskap


Ni vet hur det är med vissa vänner, när det liksom är kärlek vid första ögonkastet? Riktigt så var det inte med mig och Murray men låt oss säga att det blev en början till livslång kärlek vid första samtalet.


När vi båda bodde på samma studenthem i Paris kände vi inte varandra och hade inte heller yttrat många ord i varandras närhet så när vår gemensamma nämnare, Lassy föreslog för oss båda en sommarlägenhet i Nice med en hyra delad på oss tre var det med entusiasm för solen men relativ likgiltighet inför sällskapet som vi båda ändå ivrigt tackade ja.

Sagt och gjort, när sommaren kom tog vi vårt och pick och pack och drog söderut till långa stränder, uteserveringar och ljumma kvällar. Lassy som hade sin pojkvän i en byhåla bredvid såg vi knappt röken efter att den hon slitit upp bikinin från den överfulla resväskan och således var jag och Murray lämnade åt vårt öde. Jag tror det tog en dag, sen dess är vi oskiljaktiga.


Vi blev som ler och långhalm den där sommaren då ingenting var omöjligt, jag serverade Bono isthé på en uteservering i paradiset, åkte motorcyckel utan hjälm på slingriga landsvägar bakom den som skulle bli min chef och badvakterna på vår strand blev våra vänner och stekte pannkakor i vår lilla etta vid stranden.


Sommaren tog allt för snabbt slut men året därpå var äventyrslustan tillbaka. Fortfarande unga köpte vi Interrailbiljetter och luffade runt kring medelhavet. Vår gemensamma passion för museum och gamla byggnader resulterade i en sommar med dammiga sandaler i antikens fotspår och fler museum än vad vi kunde räkna till. Svetten rann när vi lekte gladiatorer på Colosseum, vandrade längs Napolis osäkra gator eller beundrade Milanos vackra domkyrka. Men vi lärde oss också baka pizza i Padova och fick se en gratis Alanis Morisette-konsert i Rom. Vi skrattade så vi kiknade när vi åt baklava och tog sönder videoapparaten i en lånad lägenhet i Athen och vi var nära tårarna när vi hamnade på det galnaste hotellet någonsin på Korfu.


Ja minnena med Murray blir fler och fler för varje år som går och även om det inte har blivit fler långresor sedan den där sommaren 2002 så har det blivit många X2000-resor mellan Malmö och Stockholm. Vi har alltid hundra saker att säga till varandra när vi ses och alltid en mer än vad man tror.

Det märkliga när jag tänker på Murray är att det i mina minnen alltid är sol. Jag ser min fina vän sitta i sin jeanskjol och rosa linne och smörja in sig med solskyddsfaktor. Jag ser henne på balkongen i hennes lägenhet mitt emot mig med ett glas vitt vin med ramlösa. Jag ser henne på en varm takterass i Athen, i en solig park i Malmö, på en strand i Nice. Jag ser henne till och med stå i solsken framför London bridge, fast jag kan sätta min högra hand på att det regnade konstant den gången vi var i London. Är det inte rätt märkligt ändå?

7 comments:

  1. Vilket fint inlägg! :) Här sitter jag med tårar i ögonen. Blir iofs väldigt lätt rörd men det är härligt också... Kärlek, vänskap och vackra saker får gärna ge mig tårar i ögonen :)

    Och... det låter helt fantastiskt roligt att vara runt tjugo och leva livet i Frankrike och resa runt! :) Jag känner att jag har missat en del som jobbat och jobbat... men man måste välja och det är dumt att ångra sig. Bättre att rätta till. Inte för att jag kommer bli tjugo igen men resa och göra saker som jag vill kan man aldrig bli för gammal för :)

    Kram

    ReplyDelete
  2. Visst är det toppen med sådana vänner, har man tur får man behålla dem livet ut. Det gäller att behandla dem som en blomma. Mycket vatten,sol och värme.
    Du skriver så härligt måste jag tillägga. :)

    ReplyDelete
  3. Håll hårt i henne för er vänskap låter underbar.

    Stor kram
    Mia

    ReplyDelete
  4. Later som en underbar vänskap. Jag blir alldeles tarögd!

    Stor kram Lisa

    ReplyDelete
  5. sådana vänner ska man vara rädd om!!!! Jag har tyvärr vart tvungen att gallra en hel del på sistone.

    Måste bara säga att jag verkligen verkligen uppskattar alla dina kommentarer....och jag lovar att det är väldigt få ggr jag har tagit illa upp av en kommentar...och aldrig någon av dina. Det är väl eg bara när så många skrev att det var härligt att allt gått så bra med förlossningen...

    ps: tycker nog också att du ska hoppa grönt hår....och beige är ex på en färg som är svår att bära upp som blondin.

    många kramar från mig....och en liten en från Neo;)

    ReplyDelete
  6. jättevackert skrivet och vilken underbar vänskap ni har :-) Goda vänner finns det inte många av och därför är det viktigt att man uppskattar o värdesätter de fina vänner man har runtomkring sig. Och det ser jag att ni gör :-)
    Kram!

    ReplyDelete
  7. Va fint! Håller med, hon är fantastisk. Vad skulle vi göra utan henne? :)

    ReplyDelete