Sunday, January 18, 2009

Paris 2001 - en följetong om mitt äventyr

Alexandra har frågat mig om jag inte kan skriva lite om mina erfarenheter av Paris. Jag tipsade om ParisLisa som hon tydligen redan är en flitig läsare av och hon påpekade då att hon vill ha lite olika synvinklar. Jättekul tänkte jag och började skriva. Sedan dess har jag skrivit...Jag är ledsen Alexandra men det går inte att vara kortfattad! Jag blev så uppslukad av minnen och bilder och tankar att det snarare kunnat bli en bok än ett blogginlägg. Jag vill ju inte trötta ut er men jag provar en modell jag tidigare använt mig av. Jag delar helt enkelt upp det och publicerar mitt Parisäventyr som en liten följetong. Så varsågoda att smaka på första avsnittet:

Den 27 augusti år 2001 lämnade jag och en lite ledsen Kristina Malmö för vårt ditintills största äventyr. Vi skulle åka till Paris! Ja, egentligen var det ju tänkt att jag skulle åka till Italien. Jag älskade språket och kulturen och jag kunde inte för mitt liv förstå varför jag ännu inte varit där. Men min kloka mamma övertalade mig att välja Paris. Jag hade ju trots allt lagt ner X antal år på franskstudier även om dessa lämnade mycket övrigt att önska.

Det som i högstadiet började ganska bra förvandlades till mitt absoluta hatämne och när gymnasietiden led mot sitt slut betalade mamma för extra kurser på Folkuniversitetet för att jag skulle ha en chans att få Godkänt i franska...Jag avskydde allts om hade med språket att göra som pesten, skolkade från lektioner och kuggade på prov men tog mig till slut igenom det. När jag fick mitt avgångsbetyg på 18,5 hade jag två G. Franska A och Franska B. Jag var lättad över att aldrig behöva använda det hemska språket igen och gav mig iväg för att spela teater ett år på Folkis.

Men snart smög sig den obligatoriska längtan efter att åka ut och upptäcka världen på och mina drömmars stad var Rom. Men mamma som är lika kulturintresserad som jag övertalade mig genom berättelser om Paris fantastiska kulturarv, fantastiska teatrar och muséer man kunde njuta av i detta rödvinets och konstnärernas land. Ni måste förstå, det här var före Amélies och Moulin Rogefilmens tid. Ung och rådvill bokade jag således in mig på en språkkurs för utlänningar på fashionabla Sorbonne samtidigt som jag glatt kryssade i rutan som innebar att man tackade ja till bostadshjälp via den organisation vi åkt med.

Ett par veckor innan avfärd fick bästa väninnan Kristina ett plötsligt baguettesug, packade resväskan och följde med. Således satt vi efter en smidig flygresa och en mindre smidig tågresa (med tanke på två unga kvinnors bagage med allt man behöver för fyra månaders vistelese i Paris) på ett slitet kontor i en av Paris förorter och försökte förtvivlat snappa upp ett par ord från den salva som rann ur munnen på den lilla vithåriga energiska fransyskan Micheline som styrde och ställde på den foajé vi blivit placerade på.

Eftersom sommaren ännu inte riktigt hade lidit mot sitt slut var den stora, lummiga gården som inhyste fem olika hus med studentrum ännu tom och foajén där vi skulle bo likaså. När vårt lilla energiknippe till föreståndarinna visat oss vårt ogemytliga kyffe bestående av två sängar, en vask och ett litet skåp för kläder var vi båda två nära på att fälla en tår. Men skam den som tvekar äventyr så vi satte oss bredvid det smockfulla askfatet i allrummet och började planera för livet i denna heltäckningsmatteklädda lilla låda. Inte kunde vi då ana att detta skulle bli en av de bästa tiderna i våra liv.

8 comments:

  1. Ah vilken kul läsning!! Ser fram emit del tva!

    Jag har precis börjat pa samma sak, fast det blir om flytten till London. Snälla mamma har tom scannat in lite bilder som hon mailat över. Hoppas att bli klar med det innan vi aker till Mexico.

    Ah tack för att du tipsar om lilla mig :)

    Kram Lisa

    ReplyDelete
  2. Kul och spännande att få läsa resten! Känner redan nu att jag genom dina beskrivningar kommer å önska mig 10 år tillbaka i tiden till dit då alla sa att man skulle passa på att göra ALLT.. inget omöjligt och bara beslutsångest som hinder.. (låter ju som att jag är lastgammal, men det är ju eg verkligen inte för sent för mer.. men det är speciellt då när man precis slutat gymnasiet och inte har några som helst ankare..)

    När man väl har börjat resa och upptäcka världen är nog den enda nackdelen att man aldrig känner att man kan få nog.. Att det inte spelar någorn roll hur många platser man sett och upplevt, det är aldrig tillräckligt ändå..

    Oj, nu är det jag som måste vara imponerad! Din nya header var ju jättefin!

    ReplyDelete
  3. Åh vad roligt att läsa! Och angående det praktiska - vilken organisation åkte du med, hur bokade du kursen på Sorbonne (eller var det kanske med organisationen?), hur mycket kostade den och var bodde ni någonstans?

    Jag längtar redan efter nästa avsnitt! Nästan lika spännande som Desperate housewives.. :)

    (Något som jag är väldigt intresserad av att veta är hur det var med nya vänner mm. Var det t.ex. lätt att få franska kompisar, lärde ni känna flest genom kursen på Sorbonne eller på andra ställen?)

    ReplyDelete
  4. Åh, vad kul, det är som att uppleva det igen!

    ReplyDelete
  5. Vilken rolig idé, härlig läsning!

    Och bloggen är superfin ju!!

    Puss, ses imorgon!

    ReplyDelete
  6. Tack för din motivation! Idag började jag skriva och gid vad kul jag tyckte att det var.

    Hoppas att allt är bra med dig!

    Kram Lisa

    ReplyDelete
  7. Alexandra: För dig kommer nu ett sidospår där du kan läsa om allt det praktiska, sen fortsätter jag att berätta om vänner och annat.

    ReplyDelete
  8. Jisses vilket långt härligt inlägg! Skummade nu för jag ska vara på gymmet om exakt 17min men detta var ett superinitiativ. Jag ska fortsätta med fler Frankrike minnen jag med. All in time..

    Kram Mia

    ReplyDelete