Sunday, January 18, 2009

En riktigt härlig 60-åring


Ibland kan jag sakna när man bodde hemma och gick i skolan och jämt fick träffa sina vänners föräldrar. När man träffar någon som vuxen är det ju sällan man får en relation med den personens familj också. Jag och en av mina allra bästa vänner Charlotte har varit vänner sedan en solig dag i maj för 16 år sedan då jag tog hand om denna vilsna tjej som inte kände någon annan på min klasskamrats 10-årskalas.

Med Charlotte fick jag även hennes underbara familj på köpet. Jag kände mig alltid som hemma i familjens mysiga hus ett stenkast från vårt och Charlottes pappa, mamma, lillasyster och lillebror blev nära och kära för mig liksom Charlotte. Igår firades mamma Agnetas sextionde födelsedag med buller och bång och över 100 (!) gäster. God mat, fina människor och kanske framförallt det vackra tal som hennes man höll till henne gjorde eftermiddagen minnesvärd för oss alla.

3 comments:

  1. Ja det är lite mer folk därinne. Någon meddelade mig att jag ligger som 14 på bloggportalen, vet inte riktigt vad som är bra eller inte. Men det förklarar anstormningen. Nåja, spela roll. Hellre kvalitet framför kvantitet.

    Jag svarar. På alla. Det är ju olika hur man resonerar men jag lägger mer tid på kommentarerna än inläggen, det är liksom kontakten med andra människor jag vill åt. Hur gör du?

    Kram

    ReplyDelete
  2. Underbart....nu hann jag inte läsa hela så jag får kika in igen senare ikväll. Självklart går det inte att skriva något kortfattat om en sådan upplevelse....kan tänka mig hur det skulle bli om jag skulle sätta mig å skriva en bok om min kenya-tripp.....ingen skulle orka läsa:)

    Kramar

    ReplyDelete
  3. Jag saknar också föräldradelen av nya vänskaper... Skönt att jag är välkommen hos Birgitta och Gert!

    ReplyDelete