Tuesday, April 29, 2008

Sunday, April 20, 2008

Thursday, April 17, 2008

Business is good?


Tomt i butiken o tid att storstäda...

Wednesday, April 16, 2008

Fröken Livrädd

Jag har en kompis som jag verkligen ogillar. Hon är osäker, nervös och självdestruktiv. Hon är inget av det jag är. Hon iriterar mig och allt jag vill är att bli av med henne. Hon har hängt efter mig ungefär sen början av tonåren och jag börjar bli gräsligt trött på henne. Hon tror på något sätt att hon ska lyckas infiltrera mig med onda tankar så att jag blir som hon. Hon liksom suger ut allt det som är bra och starkt hos mig och blåser mig full av osäkerhet och självdestruktivitet. När började jag bli som henne? Och när slutade jag vara som henne?

Det senaste året har jag nästan lyckats bli av med henne. Jag har liksom fryst ut henne, ignorerat henne. Inte svarat när hon pockat på uppmärksamhet. Det har gått ganska bra. Ett tag trodde jag att jag skulle slippa henne för alltid. Men så blev jag rädd. Jag saknade henne lite. Hon har liksom alltid funnits där vid min sida och hjälpt till att sparka när allt gått åt helvete, För allting går ju åt helvete förr eller senare eller hur? Det säger min kompis alltid. Och jag litar på henne. Eller litade på. Nu vet jag inte längre. Jag tror att hon gör mig mest illa men jag har inte hjärta eller mod att göra mig av med henne för gott. Hon har liksom växt fast.

Kanske skulle jag kunna lära mig att leva med henne. På avstånd. Kanske kan hon bara få finnas i min närhet utan att påverka mig för mycket. Kanske behöver jag inte svara när hon ringer mitt i natten och skriker åt mig. Skriker att jag är värdelös och inte förtjänar att ha det bra. Kanske behöver jag inte lyssna på hennes råd som alltid stjälper mer än hjälper. Kanske behöver jag nte vara rädd för henne mer. Kanske klarar jag mig själv nu. Och kanske förtjänar jag en bättre vän.

Saturday, April 12, 2008

Äntligen!


Den här måste ju vara gjord för min skull.. Passar min outfit perfekt!

Thursday, April 10, 2008

Vårfjantig eufori..

Jag missade den. Den enorma blodröda kvällsapelsinsolen som gjorde mig glad. Åh, de där ögonblicken som infinner sig så sällan men som man vet: Ögonblick att dö för. Den AS Romafärgade solen hade varit ett fint inlägg i min blogg en kväll som denna när Roma har det tufft mot Manchester U. Men det spelar knappast någon roll nu när jag med lätta vårsteg skuttar fram i den ljusa scillafärgade kvällen och känner mig lycklig.

Det kanske är få stunder man förunnas känna ovillkorlig glädje men jag tror på dem och jag tror på skapandet av dem. Som tågvärden som varje morgon lyser upp vagnen med sin soliga spontanitet. Den leende avstigande folkmassan är just vacker. Doften av regngräs likaså eller känslan att få ligga kvar under täcket och äta vaniljglass med hemmagjord chokladsås.

Är du lika glad som jag? Det här är det fetaste... Lycka är mina vackra systerdöttrars mjuka kinder, att få ett negativt provsvar från en läkarundersökning och vetskapen om att jag denna sommar kommer att få känna en ny doft. Doften av din solindränkta hud.

9 april 20:06

Wednesday, April 9, 2008

Äntligen vår och ljust på väg hem från italienskan



Jag vill så gärna var stolt...

Ingen upplyftande förstasida i morgontidningen för alla oss som bestämt oss för att stasa på ett av världens viktigaste yrken och som av geografiska skäl hamnat på en av dem av högskoleverket eventuellt utdömda lärarhögskolorna.

Sedan jag började på lärarutbildningen hösten 2004 har kritiken knappast varit blid. Den ena larmrapporten efter den andra om hur usla lärare som årligen utexamineras från landets lärarutbildningar har avlösts varandra. Själv känner jag mig trött på att försvara min utbildning, allra helst med tanke på hur mycket jag själv kritiserat och kritiserats under åren jag befunnit mig under detta lärosäte.

Jag står inte ut med tanken att min utbildning skulle vara dålig, därför har jag sedan länge stött mig på min tanke om att allt blir vad man gör det till. Jag har världens bästa utbildning enkom därför att jag har gjort den till det. Jag har försökt att se det positiva i det utbud som funnits samtidigt som jag rätt och slätt tagit mig igenom det som varit mindre bra. Jag har under min utbildning mött fantastiska, inspirerande lärarutbildare, lektorer och professorer. Jag har också mött människor som gjort mig ledsen, oinspirerad och arg. Jag tror att det är få utbildningar som klarar sig helt undan kritik och jag tror att det är särskilt svårt för en utbildning som lärarutbildningen, med ständiga krav på nytänkande och elvernas bästa i centrum i ett växande, nykulturellt samhälle att hålla god standard. Därför tror jag på studenternas egna förmåga och kämparglöd. Kanske är det inte enbart utbildningens fel att lärare som kommer ut i yrkeslivet är inkompetenta.

En utbildning kan aldrig generera en färdig lärare. Lärare är inte något du automatiskt blir efter genomgången utbildning. Om man täker sig att de ämneskunskaper 60 eller 80 hp på högskolan ger för att bli kunnig inom ett ämne tror jag att man har fel. Jag skulle vilja veta om de som anses inkompetenta är de som varje vecka under sin utbildning aktivt har arbetat 40 timmar i veckan (definitionen för heltidsstudier) och då inte bara med de uppgifter, inlämningar och tentor som utbildningen krävt utan även med att förkovra sig och intressera sig för sina ämnen.

Visst finns det mycket som brister med lärarutbildningen i min stad men jag vet också att varje år utexamineras otroligt duktiga, tänkande och kompetenta lärare. Detta är människor som tar sin utbildning på allvar, som brinner för sitt arbete och som har har valt sitt yrke för att de har en tro och en vilja att förändra och lära ut och som ser barn och ungdomar som vår framtid.

Jag skulle så gärna vilja vara stolt över min utbildning och över mitt yrkesval. Att undervisa är något av det coolaste som finns, trots usel lön och dåliga arbetsförhållanden, men det blir så förbaskat svårt när vi aldrig får höra något positivt. Varför kan ingen vara stolt över oss?

Monday, April 7, 2008

Erik borrar i väntan på min söndagsmiddag


Vi månar om våra könsroller...

Positiva aspekter?

Måndag morgon och alla borden som fallit i glömska under den långa sköna helgen pockar på uppmärksamhet. Men det är så svårt att koncentrera sig på det man borde när det finns så många oborden som är så mycket roligare. Jag håller precis på att inreda min nya lägenhet tillika det nittonde stället som jag kallar mitt hem.. Min nya lilla lya är en 1,5 med ett riktigt kök i motsats till den jag lämnade som endast var utrustad med en minuskyl kokvrå som varken tillät storskaligt muffinbak eller trerättersmiddagsbjudningar. Jag hoppas att få bjuda på många middagar framöver men först ska jag ta tag i den här luntan med artiklar från franska dagstidnigar som ligger framför mig.
Imorgon ska det debatteras på franskt vis och jag försöker tappert sätta mig in i den heta diskussionen som nådde sin kulmen i och med en lag i februari 2005 och som fortfarande är en känslig fråga i Frankrike idag. Det handlar om minnet av den franska kolonialismen. Historiker, olika föreningar och politiker har velat få ordning på det officiella minnet av kolonialismen. De socilala orättvisorna i dagens Frankrike spelar en stor roll, och problem med diskriminering, segretion och arbetslöshet har kallats för la fracture coloniale.
L'Assemblée Nationale antog den 23 februari 2005 en lag som föreskriver lärare på skolor och på universitet att i historieundervisningen lyfta fram den franska kolonialismens positiva roll. Lagförslaget har högljutt kritiserats inte minst av de före detta kolonierna i Nordafrika. Även historiker motsätter sig starkt denna artikel 4 i lagen från den 23 februari. Främst menar de att det strider mot skolornas grundläggande frihet i att utforma läroplaner, frihet i val av undervisningssätt samt frihet i val av läromedel.
I somras besökte Sarkozy universitetet i Dakar för att hålla ett anförande om Frankrikes och Afrikas gemensamma historia och hur man ska se på denna historia. Han deklarerade att kolonisatören mycket riktigt hade kommit till Afrika för att exploatera, att han plundrat lokalbefolkningen på rikedomar som inte var hans, att han berövat dem deras personlighet, deras frihet och deras land. Strax därpå började han dock rada upp det positiva som kolonialismen medfört, byggandet av broar, sjukhus och skolor. Han betonade att alla som kom inte var dåliga män utan att det också fanns de som trodde sig göra gott, som trodde att de hjälpte till att cilvilisera en ociviliserad del av världen. Enligt Sarkozy är deras misstag uppenbart men att man inte för den sakens skull kan skylla alla Afrikas nutida problem på kolonialismen.
Frågan är hur långt det är rimligt att förena politik och historia. Det finns flera risker med att lagstadga ett innehåll i historieböckerna och går det att överhuvudtaget tala om kolonialismens positiva roll? Visst medförde kolonisatörerna en hel del tilll de kolonialiserade länderna men är inte dessa positiva aspekter en droppe i havet i jämförelse med det lidande de orsakat? Men Frankrike är trötta på att skämmas över sitt förflutna och efter Vichyhistorien som sett dagens ljus i slutet av förra seklet verkar det bråttom att sminka över ytterligare skavanker. Visst vet vi att det även hände positiva saker under kolonialismen men att kalla det positiva aspekter är något annat. Att dessa aspekter sedan dessutom ska framlyftas i undervisningen i skolorna är inte bara tokigt utan även en skymf mot alla de som fortfarande lider eftersvallningarna av frihetskrigen och i vilkas liv kolonialismen inte bara är ett ärr utan ett ännu öppet sår.

Jag diskar i min nya supersnygga lya



Thursday, April 3, 2008

Fördelarna med att vara moster..


Går förresten Twister ut på att mosa sin motståndare?