Thursday, September 25, 2008

Ibland behöver man en kram


Något av det värsta jag vet är när någon får mig att känna mig korkad eller mindre vetande i en viss situation. Nyss var jag med om just detta och jag blir arg av många anledningar. För det första blir jag upprörd över att det finns så många människor, som befinner sig i starkare positioner inom olika domäner, såsom chefer, lärare eller handledare, som så fatalt misslyckas i mötet med sina "underordnade" i olika diskussioner och som av den anledningen väljer att exempelvis inte bemöta kritik från vederbörande utan istället går i försvarsställning och svarar genom att vända kritiken mot denna person. För det andra blir jag förbannad på mig själv för att jag är så dålig på att kritisera samt på att lyssna på kritik utan att ta det som personangrepp. Om jag får höra att jag missuppfattat något eller inte förstått något jag borde förstått blir jag fruktansvärt självkritisk och känner mig misslyckad och korkad. Det brast helt enkelt på båda håll den här gången och färgad av mina tidigare mer eller mindre blodiga tvister med diverse "överordnade" från olika instanser lämnade jag slagfältet innan striden (som överhuvudtaget inte borde vara en strid utan en förhandling) ens hade hunnit börja. Kanske är det att ha kommit en bit på vägen att inte längre vänder min stundtals dåliga självkänsla mot diverse diskussionspartners men någon gång måste jag sluta att bli så förtvivlat ledsen varje gång jag inte klarar av att uttrycka min åsikt och få gehör för den. Jag tror på något vis att det kanske är ganska kvinnligt att känna så. Jag har svårt att tänka mig att någon av de män jag har i min omgivning skulle ta så illa upp av att bli ifrågasatta. Eller?

1 comment:

  1. Ta det inte så hårt, vem bryr sig om ett tag? (klokt att säga, men jag är precis likadan som du). Det finns otroligt många korkade, socialt obegåvade människor och alltid en mer än man tror. Jag försöker att lära mig, tror jag blivit lite bättre. Jag tror män tar illa upp, skillnaden är att de inte går och tänker på det i två år...=)

    ReplyDelete