Saturday, November 22, 2014

När vintern kom och jag inte hann annat än att vara mamma

Stora lilla har fått vara hemma större delen av veckan och min tid har till fullo upptagits av mina två döttrar som jag rått om så gott jag kunde. Vyssjat, kramat, pussat, burit, matat, klätt, lekt och tränat tålamod med. Det blir liksom inte så mycket annat gjort sådana dagar men jag har träffat vänner och ätit och gott och pysslat så smått här hemma när jag haft en andningspaus. Jag har längtat efter att gå promenader, ta foto och hinna blogga igen men var sak har väl sin tid och jag fortsätter att träna på det där att inte var dag behöver vara något jag ska uppnå. Jag som älskar att summera en dag och mina achivements (vad tusan säger man på svenska? Bedrifter? Utföranden? Amningshjärna...), måste nu tagga ner och vara nöjd. Nöjd med att när denna vinter slår klorna i oss, bara vara.

Vad skulle jag göra utan en kärlek som gör pannkakshjärtan till mig på lördagsmorgonen? 

Tuesday, November 18, 2014

Lördag i Köpenhamn


Jag vet att det är hopplöst dåliga mobilbilder tagna utan blixt på kvällen men jag ville ändå ge en liten bild av känslan vi hade när vi strosade runt en hel novemberkall lördag i Köpenhamn med hela familjen. Tillsammans med tre andra familjer tog vi tåget över sundet redan vid 10 för att varva filmtittande med lekplatshäng, god dansk fika och museibesök med barnen.

Det blev en så himla lyckad dag, med glada barn, stora som uppförde sig exemplariskt, var glad, nyfiken och pigg och lilla som mestadels sov och fann sig i att bli upplockad och matad precis när det passade mig. En minut innan första filmen började hade jag ammat klart och fem minuter innan jag sedan hann tillbaka till henne började hon just skrika efter mer. Perfekt timing helt enkelt. 

Visst är det sedan lite bökigt att ta sig fram på buss och tåg med fyra barnvagnar och visst, det är inte helt smidigt att ta sig in på zoologiska museet med en bebis och en treåring när en måste äta och den andra bytas på och en vill ha vatten när den andra ska sova och så vidare men det funkar och vi hade riktigt kul. 

När de övriga sedan drog sig hemåt framåt femtiden stannade vi sturskt kvar ett par timmar till. Jag såg en film med pulvret i bärsjalen och hon sov så gott där under tiden som Erik och Pyret gick på kafé, lekte på lekplats och handlade lördagsgodis. När vi sedan promenerade hemåt genom Köpenhamn runt 20-snåret, med två sovande små i varsin vagn, var det inte utan stolthet över att vi fixat vår första större utflykt som tvåbarnsföräldrar så galant. Det kommer med all säkerhet bli fler sådana här dagar!


Monday, November 17, 2014

Copenhagen documentary film festival


I lördags tog jag mig, tack vare ett par driftiga kompisar, för första gången över till Köpenhamns dokumentärfilmfestival. Filmfestivalen pågår under en vecka plus ett veckoslut, så 10 dagar och hela dagarna kan man ströva runt på de flesta av stadens biografer och se på dokumetärfilm. Helt fantastiskt om ni frågar mig. Eftersom jag åkte med hela familjen och jag och Erik turades om att gå på bio och ta hand om kidsen, såg jag bara två filmer men det var ändå riktigt härligt att få sitta på bio och njuta film i flera timmar för omväxlings skull.

Den första filmen, Energized, var ett försök att ta reda på varför de olika energikällor som finns, fossila och förnybara, kritiseras och hyllas beroende på vem man frågar.  Jag tyckte att dokumentären gav en bred bild och var allmänbildande om en inte vet så mycket om energi sedan tidigare, vilket jag inte gör, däremot var den inte särskilt djuplodande eller analyserande om en är ute efter det.

Den andra filmen, All fall down, var helt fantastisk, intressant, mångbottnad och tankeväckande. Om du någon gång får chansen att se den så gör det. En kvinna vid namn Emily Tapper gör tillsammans med en annan tjej ett försök att en gång för alla gå till botten och ta reda på vad som egentligen hände när hennes morfar blev mördad i Baltimore 1972. Filmen behandlar rasism och klassfrågor men ifrågasätter också vad sorg kan göra med en familj och hur det som händer påverkar banden mellan familjemedlemmar. Intressant var att filmmakarna var på plats när dokumentären visades och att vi fick möjlighet att ställa frågor tala med dessa efteråt.

I det stora hela var det en riktigt grym upplevelse och vi är definitivt taggade att gå även nästa år. Nu smider vi planer på att åka upp till Göteborgs filmfestival i början av 2015. Är det någon som har erfarenhet av den?

Sunday, November 16, 2014

To do: nothing

Det fanns en tid (läs: hela mitt liv fram tills nu) då jag valde att fylla varje dag till bredden med aktiviteter. Jag förstår varför jag gjorde det, det för jag verkligen,  jag älskar fortfarande att göra saker, att på kvällen räkna upp allt roligt jag gjort, alla jag träffat eller pratat med, allt som blivit gjort, alla saker jag prickat av, men jag är inte lika beroende av det och framförallt handlar det om att jag äntligen, vid 33 års ålder och med två barn som håller mig sysselsatt och på fötter, har börjat uppskatta att göra ingenting.  Så därför är det med glädje jag säger tack för en alldeles fantastisk helg utan det allra minsta spår av söndagsångest

Friday, November 14, 2014

Någon tvingar mig att varva ner

Det är inte mycket som blir gjort på dagarna mellan lämning och hämtning på dagis. Lilla vill helst hänga som en liten koala dagarna i ända nämligen. Jag försöker mig på någon syssla om dagen, som att koka äppelmos, gå och handla, dammsuga eller sortera papper med henne i bärsjalen men annars blir det mycket sitta still med henne i famnen, antingen ätandes eller sovandes och då kan en inte mycket annat än att läsa bloggar, blogga själv, lyssna på podcasts, läsa böcker, jobba lite när lusten faller på eller utföra diverse ärenden på nätet. Det lilla jag är ute begränsas till två vagnpromenader på cirka tre kvart styck och en timmes häng på lekplatsen med stora efter förskolan. Inte helt fel men det tar tid att vänja sig vid att varva ner och inte ha så bråttom.

Denna vecka har vi dock dragit igång med vår egen lilla mammagrupp, jag och två kompisar som också nyss fått barn nummer två. Förra omgången körde vi dagslånga bruncher som övergick till lunch och fika alltmedan vi avhandlade allt som behövdes ventileras, och som vi alla tre har längtat efter att återuppta de där träffarna. Dessutom har jag och Carla börjat planera in lite lekträffar efter förskolan med olika vänner för att fånga de sista solstrålarna innan skymningen faller redan vid halv fem. För min del känns det som precis lagom lågintensiva höstdagar, inte för mycket och inte för lite. Jag kämpar på med att vara nöjd med det. 

Thursday, November 13, 2014

Detaljer

Visst blir man väl glad av vackra detaljer? Jag försöker att vara väldigt restriktiv i vad jag köper nu för tiden, det gäller såväl kläder, accessoarer och hudvårdsprodukter som inredningsprylar eller teknik. Men fina detaljer som man kan ha länge, länge är alltid välkomna. Som den här fina saxen som jag fick av min syster på födelsedagen.

Wednesday, November 12, 2014

En höstresa hade inte suttit fel, eller hur?


 Till exempel till Amsterdam, dit vi for för över fyra år sedan och som alltid kommer att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta eftersom jag blev friad till där en av de vackraste höstdagarna man kan tänka sig. Finns det egentligen något mer underbart än storstäder på hösten? Jag fullkomligt älskar.

Tuesday, November 11, 2014

Ultima Thule

Jag fullkomligt älskar serien Ultima Thule från Ittala och har i ganska många år nu samlat på både glas och skålar och har en gedigen samling hemma. När jag och syrran var ute och körde häromveckan snubblade vi över ett helt gäng av de vackra dessertskålarna i en liten butik som heter Två systrar (passande nog) i Västra Värlinge. Jag köpte på mig en eftersom jag hade tre hemma sedan tidigare och sedan fick jag två till av syrran i födelsedagspresent eftersom hon uppmärksamt nog lagt på minnet att jag ville ha fler. Så nu kan jag äntligen bjuda fler än två personer på dessert, hurra!

Monday, November 10, 2014

Den där förtärande oron

De flesta säger att en blir mindre nojig med andra barnet, att en varken hinner eller kan oroa sig så mycket som en gjorde med första. Jag förstår inte vad de pratar om.

När vi fick Carla var vi galet avslappnade, "det är väl inte rocket science", sa vi och släpade med pyret på fester, till butiker, på restauranger, på resor och olika äventyr från det att hon var sex dagar gammal. Kanske var vi naiva, men det var skönt att vara så där avslappnad. Jag vet inte vad som hände sen men det är helt annorlunda denna gången. 

Jag oroar mig plötsligt konstant, för både Harriet och Carla. Ska andningen låta så? Är intehuvudformen lite märklig? Andas hon? Vågar vi ta med henne till vännerna som har en förkyld son? Det tar aldrig slut. Dessutom oroar jag mig för stora också. Hon som ligger bredvid mig nu med feber och sover. Är hon för varm? Har febern stigit? Är andningen normal? Och så vidare. 

Det är som om jag blivit smärtsamt medveten om vad jag har att förlora, ännu mer nu. Att skaffa barn var som att ta min egen oro och dödsångest och multiplicera med först två och nu tre och jag förstår med ens att det som eskalerat det senaste året, kanske bara kommer att bli värre och om inte värre, så i alla fall inte bättre. Om det är värt det? Jag vet inte. Faktiskt. 
Vi vill alltid fånga er.

Sunday, November 9, 2014

Kravlösa dagar

 Underbara är de dagar som bara blir. Vi bjöd in några vänner till en anspråkslös brunch och när vi ätit oss mätta på smoothie, amerikanska pannkakor och äggröra, bestämde vi oss för en promenad och lite lekplatshäng i det krispiga färgsprakande höstvädret.
När kylan och hungern gjorde sig påminda fortsatte vi dagen hemma hos vännerna som praktiskt nog även är våra grannar. Vi bjöds på lunch, barnen lekte och vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord. Lite så är min idé av en lyckad söndag.
En överlevare

Så mycket sämre

Hur fungerar mitt minne egentligen. Jag hade sett fram hela lördagen mot att se "Så mycket bättre" på kvällen och så kommer jag på nu på morgonen att jag glömt titta! Haha, snacka om amningshjärna! 

Friday, November 7, 2014

Syskonkärlek

Det finaste är ändå kärleken storasyster hyser för lillasyster. Under läggningen idag sitter jag och håller stora i handen. Vi pratar om dagen som vanligt och utanför, i vardagsrummet gallskriker lilla i sin pappas famn av oklar anledning. Plötsligt utbrister pyret:
- Jag älskar bebisen! Hon är så söt och så gullig. 
Jag kramar och pussar henne lite extra innan hon fortsätter:
- Stäng dörren nu. 

Jag klämde precis min dotters finger i dörren.

Och fortsätter därmed min fantastiska karriär som föräldraledig med två barn. Det går bra nu. 

*springer in på toa och gråter*

Thursday, November 6, 2014

Jag räcker inte till

Jag har gjort min första dag hemma, ensam med två barn. Hur känns det då? kanske någon undrar. Jo, ja, jag känner mig ungefär som världens sämsta mamma. Tänk er följande scenario, ett spädbarn som vill amma i princip konstant och en treåring som törstar efter all den uppmärksamhet jag inte kan ge henne. Resultatet: katastrof. 

Jag vet inte hur andra gör för att räcka till men jag gör det då rakt inte. Lär en sig? Blir det bättre? Eller lägger en bara detta till det konstant dåliga samvete man bär på som förälder? Kanske fungerar det bättre om du är en person som har bättre tålamod än jag. Min stressnivå är nämligen nere på oanat låga nivåer och så fort bebisen skriker blir jag som ett nervvrak. Om det sedan sammanfaller med ett av treåringens trotsanfall är tvärilskan där som på beställning och det går ut över stora lilla. Därmed blir den enda uppmärksamheten hon får av mig, skället efter negativt beteende. Suck. 

Idag hade jag sett fram emot lite tid med en annan föräldraledig kompis och våra bebisar men stora tjejen vaknade med feber och det blev istället en till dag hemma med båda barnen. Än så länge sover bebisen och stora och jag ligger i sängen och kollar på film och myser. Kanske blir det här en bra dag trots allt. 

Tuesday, November 4, 2014

Hurra!

Idag vill jag hurra för att jag har så ofantligt många finfina människor i mitt liv som tog sig tid att fira min födelsedag igår trots att jag fyllde en så obetydlig siffra som 33. Jag tycker så fasligt mycket om födelsedagar, andras så väl som min egen och har aldrig haft en tanke på att lägga ner firandet av min egen bara för att jag fått barn. Kanske, kanske vi slår ihop firandet framöver dock med tanke på att vi nu är tre höstflickor i familjen men då får det banne mig serveras champagne på barnkalaset. 

En födelsedagsselfie får man ta.  

Saturday, November 1, 2014

Sova på mage

Rekommendationen är som ni säkert vet att bebisar som inte kan vända på sig själv ännu ska sova på rygg i sin egen säng. Jag undrar så mycket hur man ska göra när man:

1. har en bebis som absolut inte vill sova på rygg.
2. har en bebis som absolut inte vill sova i egen säng. 

Det spelar liksom ingen roll om jag lägger ner henne i sängen på rygg, hon viker ihop sig som en liten räka och tippar över på sidan och från sidoläge gruffar och bökar hon sedan som en liten gris tills hon slutligen ligger på mage. 

Vet man då att jag är ångesten och oron personifierad förstår man kanske att jag nojjar ganska mycket över det faktum att jag inte följer någon av rekommendationerna ingen samsovning, inget magläge, mjuk kudde. Suck. Det här med att ha bebis, hade glömt hur svårt det är. 

Mjölkstockning

Kul. 

Friday, October 31, 2014

När snålheten slår till

Det fanns en tid då jag tyckte att det var superkul att pyssla. Nu för tiden har jag sällan tålamod att skapa något om det inte är en present eller något ätbart. Men när jag stod med en pappburk för 98 kronor i handen och tänkte köpa den till Pyret som pennburk slog snålheten till. Jag gör en själv, tänkte jag och gick hem och tapetserade två glasburkar. Pyret: "Har du gjort dem mamma? Tack!" Alltså så värt det.

Inga nyheter är goda nyheter

Jag sitter på kafé, bebisen sover och jag har en välgjord latte framför mig på bordet. Nu ska jag läsa tidningen, så lyxigt, tänker jag. Det är bara det att det ståt typ ingenting i tidningen så det går på fem minuter. Ja jag vet, inga nyheter är goda nyheter, så då är väl allt väl? Eller så har vi vant oss vid ubåtar, jihadister, ebola och ny regering och väntar på nästa skräll. Det handlar väl om överlevnad. 

*bläddrar vidare*

Spenat

Photo Credit: sonja-ksu via Compfight cc 

Jag har på allvar en dotter som när vi äter ugnspannkaka med färsk bladspenat käkar så mycket spenat och hela tiden ber om mer att vi får truga i henne pannkakan.
- Får jag mer spenat? 
- Om du äter din pannkaka först. 
- Okej, tre tuggor? 
Efter en tugga:
- Nu då? 

Thursday, October 30, 2014

Medvetandefullkomlighet

Oj, det har gått tio dagar sedan jag postade något på bloggen och jag fattar ingenting för jag har ju tid nu, men det verkar vara det som händer när man praktiserar mindfulness. Jojo, denna gång har jag banne mig bestämt mig för att njuta av varje ögonblick och när en gör det går ju tiden så fasligt mycket snabbare än när en går runt och är lite missnöjd och grinig för jämnan.

Alltså, missförstå mig inte,  jag tyckte att det var magiskt att få träffa Pyret när hon kom och jag älskade de där tio månaderna jag var hemma med henne (kanske har jag efterkonstruktionsromantiserat mammaledigheten galet mycket men jag minns den i alla fall som oändligt blissful) men denna gång slipper jag sitta och amma med blodiga bröstvårtor 23 timmar om dygnet och den avsaknaden kan göra vem som helst religiös. Jag har helt enkelt fått en bebis som nöjer sig med att äta varannan, var tredje timme, i cirka 15 minuter och som till på köpet sover mestadels av tiden däremellan. Snacka om bliss.

Sen kanske man ska ta det där om mindfulness med en nypa salt med tanke på min personlighet. Att göra ingenting innefattar ganska många utflykter, ganska många lagade middagar med vänner på besök, ganska många kakor som bakats, ganska mycket bus och lek med Pyret, ganska mycket plock och pill och tvätt och disk, spelande och sjungande vid pianot, promenader, lekplatsbesök, spontanhandlingar på Konsum och mycket surfande på nätet och tittande på tv-serier, har ni kollat in Under the dome på Netflix till exempel? Mycket sevärd.

Men, och detta är skillnaden, när det varit nätter som inatt, då bebisen inte sovit ett dugg och 3-åringen pockar på uppmärksamhet klockan 06, då överlåter jag dagislämningen åt mannen, dricker tre koppar kaffe och somnar sedan på sofflocket så fort bebisen bestämmer sig för att sluta sina blå. Jag lyfter sedan inte ett finger förrän det är dags att hämta storasyster på förskolan och jag har INTE dåligt samvete för då kommer jag dit som en glad och pigg mamma som orkar ta båda tjejerna till stan för att stora ska få välja Halloweenutstyrsel till förskolans fredagsspökfest. Prioriteringar, det gäller att få till dem.

Monday, October 20, 2014

Calleth you, cometh I

Jag blev så besviken när jag hörde Eva Dahlgren berätta för Kristoffer Triumf i Värvet att "Så mycket bättre" var ett lika förljuget och trist program som alla andra. Att det inte alls är den mysiga, kärleksfulla, avslappnade och nästintill magiska stämningen vi ser på tv, utan just tv, det vill säga, allt görs för att det ska se bra ut. Men hur det än är kan jag inte hjälpa att jag blir indragen i precis den känslan när jag ser första avsnittet. Amanda Jensen alltså. Vilken stjärna. 

And I am blessed every time I look into my baby's eyes

En vecka gammal och hon har tagit mig fullkomligt med storm. Jag har inte tidigare kunnat förstå den här fullkomliga metarmorforsen somliga mammor, och i synnerhet de som blir mammor för andra och tredje gången verkar genomgår. Jag har inte greppat euforin, lugnet, glädjen. Kanske har jag haft fokus på rädslan, instängdheten, oron. Men nu. Der är så lätt att älska när man vet vad det innebär. Kärleken till båda mina flickor just nu. Oändlig. 

Thursday, October 16, 2014

Harriet


Tänk att strax efter att jag postat det förra inlägget om vår lördag på stan satte mitt värkarbete igång på riktigt efter två veckor av sporadiska förvärkar och i söndags morse klockan 06.18 blev vi tvåbarnsföräldrar, så nu är även vi en klassisk kärnfamilj. Fast vi har förstås två döttrar istället för en av var och vi har ingen villa och ingen hund så vi kvalar kanske inte in alla kategorier, men nära nog. 

Men alltså, hörni, det här med föräldraledighet i Sverige. Det är en sådan galen lyx. Just nu är jag så glad att vi inte är i USA och att Erik är hemma med mig för just nu är allt så otroligt mysigt. Detta som ni andra tvåbarnsföräldrar förmedlat men som jag inte fattat. Att verkligen kunna älska någon villkorslöst från första sekund. Visst älskade jag stora också men det var så mycket omställning, lära känna, det tog tid. Denna gången var det så direkt, så drabbande. Vi hade två dygn på förlossningen själva då Pyret bara var och hälsade på med mormor och morfar direkt på söndagseftermiddagen. Det var så mysigt att få vara bara vi tre i bebisbubblan en stund. Sen kom vi hem och var hemma och installerade oss innan Erik hämtade Pyret på dagis och vi till slut var samlade hela familjen. Stora har varit så fantastiskt fin. Hon är jättegosig med "sin bebis", klappar, hämtar leksaker, bär och pratar om henne. Mot oss är hon ömsom väldigt kärleksfull, ömsom trotsig men än så länge tycker jag att hon klarar det bra även om det märks att hon testar gränser redan.
Förlossningen den här gången var också så otroligt annorlunda. Ni som läst här länge vet att jag hade en ganska tung förlossning som varade nästan ett dygn när jag fick stora. Denna var verkligen annorlunda även om förloppet i sig var detsamma.

Jag hade haft förvärkar i cirka två veckor så när jag på lördageftermiddagen började känna mer så vågade jag absolut inte tro att det var på gång. Med tanke på alla som jag känner som fött sitt andra barn i år och faktiskt gått över så var jag ganska inställd på att också göra det. I vilket fall avtog värkarna igen för att sedan bli starkare och starkare från 21 på kvällen. Vid 00.30 blev värkarna regelbundna och vid 02.30 ringde jag förlossningen för att kolla läget. De sade att jag var välkommen så jag ringde mamma som skulle komma och hämta Pyret. När hon kommit åkte vi in till förlossningen och var där vid 04 med riktigt kraftiga och täta värkar. Två timmar och en kvart senare fick jag upp den lilla skrutten på mitt bröst och lyckan var total.

Denna gång slopade jag all prestige och körde på med både epidural och lustgas och det är jag verkligen lycklig för. När värkarbetet satte igång och jag mindes hur fruktansvärd den första förlossningen var kände jag bara att nej, det här gör jag inte en gång till. Jag fick syrgas i väntan på narkosläkaren och tog mig igenom en bit mardröm fram till dess epiduralen var satt och började värka. Sen alltså, himmelriket! Så underbart det var att bli medveten och bara kunna följa med i värkarna utan att hålla på att dö. Jag och Erik vilade lite och småpratade tills jag började få mer ont igen och då ringde Erik på barnmorskan. 06.00 kom hon in och skulle kolla om vi skulle sätta en epidural till eller om det var dags. Det var dags och cirka tre krystvärkar senare var hon ute. Helt fantastiskt! Det ögonblicket, ja det vet du ju, är ju så grymt makalöst.

Det var så kul att få vara med om en sådan här annorlunda förlossning från den första. Jag hade en sådan hemsk minnesbild av hur det var och det var så coolt att få ett annat minne denna gång. När folk har pratat om förlossningar som denna har jag tänkt att det var ju himla skönt för dig men sådana förlossningar har inte jag och så fick jag det ändå och det är jag så galet tacksam för. Det var verkligen magiskt.






Saturday, October 11, 2014

Höstlördag

Det finns nog få saker som slår en ledig lördag när solen skiner, luften är hög och krispig och hela familjen är hemma. Vi började med sovmorgon till 8, gick upp och åt helgfrukost med smoothie, ägg och smörgåsar och fixade och trixade med lite smått och gott här hemma innan vi begav oss ut på en runda på stan.

Lunch på nya mexikanska stället på gågatan, så många butiker vi orkade och sedan Afternoon Tea på Kafé Sockerbit. Pyret har varit glad och nöjd över att få umgås med hela familjen. Hon är mycket för att samla flocken just nu, och jag njuter av att få tid med både make och dotter innan nästa utmaning landar. En fin dag helt enkelt. 

Wednesday, October 8, 2014

Tre år idag





Varm choklad, smoothie och havregrynsgröt, ballonger, flaggan i topp och två presenter väntade denna tjej när hon i morse steg upp till sin tredje födelsedag och med all säkerhet den första hon kanske kommer att minnas.

Av finaste Magnus fick hon den vackra, gamla hästen och av oss fick hon en mysdress. Då vi hade kalas i lördags har det här barnet redan fått sin beskärda del av presenter så vi låg lite lågt på självaste födelsedagen.

I eftermiddag vankas tandläkarbesökI. Varför de nu lägger in det exakt på födelsedagen? hur som helst är Pyret ganska uppspelt inför detta och tycker att det ska bli kul. Senare ikväll kommer mormor hit, det blir favoritpastan till middag och kanske en chokladboll efter det. Det har önskats filmkväll med popcorn också och en sådan önskan från födelsedagsgrisen kan en ju inte säga nej till.




Monday, October 6, 2014

Kalas!

Helgen kom och gick utan att någon ny bebis såg dagens ljus och tur var väl det då vi firade stora och hennes stundande 3-årsdag. Till pyrets stora glädje hade jag och syrran samkört hennes och kusinens födelsedagar så det blev ett enda stort kalas med massor av släktingar på en och samma gång. Fint. 





Thursday, October 2, 2014

Bovetemadrasser till kidsen

Hörni, vad svårt det var att hitta madrasser till barnsängar som inte är proppfulla av kemikalier och ingrodda i flamskyddsmedel. Jag hittade visserligen väldigt fina tyska madrasser på Grön Interiör i Stockholm men de var ju galet dyra. Efter tips från klok vän hittade jag dock dessa från bovete.se.

Problemet nu är att varken vår spjälsäng eller juniorsäng håller standardmått. Vi löste det genom att lägga ett fårskinn i botten av spjälsängen och lägga den lilla modellen som egentligen är till för vagn ovanpå till bebisen och att till Pyret helt enkelt lägga spjälsängsmodellen 160x60cm ovanpå hennes andra madrass. Den lilla är dessutom hel lagom att ha som ett babynest i början för jag kan ju tänka mig att vi kommer ha henne i sängen i ganska mycket ändå. 

Den enda invändningen jag har mot bovete.se är att man inte vet om bomullen de använder är ekologisk. Det känns ju orimligt att vara så mån om gifter att man fyller madrassen med bovete och sen stoppar in den i ett skal som innehållet kemikalier men man vet ju aldrig. Jag resonerade som så att skyddet kan man ta av och tvätta flera gånger innan man använder det. Så nu återstår det bara att se hur småttingarna sover på det. 

Wednesday, October 1, 2014

Vilja vara fin

"Idag ska jag visa mina fröknar mina flätor" sa vår stolta snart treåring på väg till förskolan. Ända sedan Pyret var liten har hon gillat kläder, skor och hårgrejer. Vi har varit lite kluvna inför detta faktum med tanke på att hon är flicka och att en som god förälder inte vill spä på könsrollerna genom att cementera att du måste vara fin för att duga eller liknande. Samtidigt är det problematiskt då både jag och Erik är väldigt intresserade av kläder och tycker att det är kul, både att klä oss och att ge varandra och andra komplimanger för klädval och utseende.

Hur resonerar ni här? Jag tycker å ena sidan att det går jättebra att berömma folks kläder och utseende så länge det inte är det enda man kommenterar, å andra sidan kan det lätt bli att Pyret söker bekräftelse hos andra genom att peka på vad hon har på sig. Vi försöker balansera genom att ge många komplimanger för handlingar och egenskaper men också genom att kalla kläder, hårspännen, flätor och skor för "coola, snabba, bekväma, bra att leka i" och så vidare. Det är inte heller så att hon bara går omkring i tyllkjolar och rosa fluff, hon älskar såväl sina badshorts med hajar, jeans och converse som klänningen med kaninen och rosettröjan.

Samtidigt märker jag på alla pojkar i Pyrets omgivning (nästan alla våra vänner har pojkar) att de knappt är medvetna om att de ens har kläder på kroppen. Varför? Är jag så blind redan inför rådande genus att jag inte ens tänker på i vilka sammanhang hon påverkas?

Tuesday, September 30, 2014

Hemmagjord müesli

Jag har provat oändligt många recept på hemmagjord müesli och många har varit fantastiska men för att vara så tidseffektiv som möjligt har jag fastnat för att helt enkelt göra så här:

1. Sätt ugnen på 200 grader. 

2. Häll upp blandade nötter av alla dess slag, olika frön havregryn i en stor braspanna. 

3. Häll på lite honung, cirka 2 msk och lika mycket rapsolja och blanda runt.

4. Sätt in i ugnen i cirka 15-20 minuter och rör om emellanåt. 

5. Låt svalna och blanda i gojibär eller annan torkad frukt. 

6. Ät och njut till valfri yoghurt, till exempel havre- eller sojayoghurt!