Wednesday, October 1, 2014

Vilja vara fin

"Idag ska jag visa mina fröknar mina flätor" sa vår stolta snart treåring på väg till förskolan. Ända sedan Pyret var liten har hon gillat kläder, skor och hårgrejer. Vi har varit lite kluvna inför detta faktum med tanke på att hon är flicka och att en som god förälder inte vill spä på könsrollerna genom att cementera att du måste vara fin för att duga eller liknande. Samtidigt är det problematiskt då både jag och Erik är väldigt intresserade av kläder och tycker att det är kul, både att klä oss och att ge varandra och andra komplimanger för klädval och utseende.

Hur resonerar ni här? Jag tycker å ena sidan att det går jättebra att berömma folks kläder och utseende så länge det inte är det enda man kommenterar, å andra sidan kan det lätt bli att Pyret söker bekräftelse hos andra genom att peka på vad hon har på sig. Vi försöker balansera genom att ge många komplimanger för handlingar och egenskaper men också genom att kalla kläder, hårspännen, flätor och skor för "coola, snabba, bekväma, bra att leka i" och så vidare. Det är inte heller så att hon bara går omkring i tyllkjolar och rosa fluff, hon älskar såväl sina badshorts med hajar, jeans och converse som klänningen med kaninen och rosettröjan.

Samtidigt märker jag på alla pojkar i Pyrets omgivning (nästan alla våra vänner har pojkar) att de knappt är medvetna om att de ens har kläder på kroppen. Varför? Är jag så blind redan inför rådande genus att jag inte ens tänker på i vilka sammanhang hon påverkas?

Tuesday, September 30, 2014

Hemmagjord müesli

Jag har provat oändligt många recept på hemmagjord müesli och många har varit fantastiska men för att vara så tidseffektiv som möjligt har jag fastnat för att helt enkelt göra så här:

1. Sätt ugnen på 200 grader. 

2. Häll upp blandade nötter av alla dess slag, olika frön havregryn i en stor braspanna. 

3. Häll på lite honung, cirka 2 msk och lika mycket rapsolja och blanda runt.

4. Sätt in i ugnen i cirka 15-20 minuter och rör om emellanåt. 

5. Låt svalna och blanda i gojibär eller annan torkad frukt. 

6. Ät och njut till valfri yoghurt, till exempel havre- eller sojayoghurt! 


Monday, September 29, 2014

Never ending graviditetsstory

Ja jag vet att jag nojjar ihjäl den här graviditeten och jag hade ju egentligen liksom hoppats att någon som är utbildad, läs min barnmorska, kunde ge mig lite guidning och lugn i detta. Istället är det mina fantastiska, outtröttliga vänner, min man och ni som tar mig igenom dessa de vidrigaste av månader. 

Kommer ni ihåg att min mage inte växte? Jag blev påmind om att nu fick minsann SF-måttet bli större till nästa gång, som om jag kunde gör något åt det, annars var det inte bra. Oklart varför. Nästa gång, som var i fredags, hade det naturligtvis inte blivit större och jag har heller inte ökat i vikt de senaste två månaderna. Så jag blev skickad på tillväxtultraljud.

Vad detta innebar försökte min opsykologiska barnmorska inte att förklara. Mycket oklart varför. Resultatet: jag satt och grät framför ett skrivbord med en perplex barnmorska och en stum barnmorskestudent på andra sidan tills dess jag kände att nej, nu går jag. Efter att ha pratat med några vänner insåg jag att detta är vanligare än jag trott och lugnade mig således lite. 

På eftermiddagen ringer barnmorskan upp, och jag hinner tänka att hon åtminstone fattade att situationen blev knasig. Problemet var att hon ju inte förskaffat förmågan att prata med oroliga främlingar på två timmar så telefonsamtalet blir lika stelt som samtalet på mottagningen. Hon erbjöd psykolog som jag artigt men bestämt tackade nej till. Jag försökte fråga om eventuella risker och får reda på att om barnet är för litet får man göra fler ultraljud. Jag ba, "ursäkta en dum fråga men det är väl ingen åtgärd?" Efter ytterligare ansträngning får jag reda på att förlossningen kan bli igångsatt. Okej, kunde du inte bara sagt det? 

Hur som helst, efter en ångestfylld helg har jag nu varit på ultraljudet och fått reda på att pulvret i magen beräknas bli större än sin storasyster och att allt ser bra ut. Förhoppningsvis håller detta mig lugn resternas ernå veckor och ni slipper mer gnäll här. Jag kan liksom inte fatta varför läkare och barnmorskor inte bara kan lägga korten på bordet? Förstår de inte att det som patient är skönare att känna till vilka möjligheter och risker olika tillstånd kan tänkas ha? Jag förstår att de inte vill oroa men är det bara jag som blir mer orolig av att inte veta?

Wednesday, September 24, 2014

Vårt palats är ett fullkomligt kaos

Varför börjar vi alltid renovera när vi väntar barn? Dessutom, varför sammanfaller alltid sådana projekt med saker som naturkatastrofer, sjukdom, arbetstoppar och diverse andra åtaganden? Men fint kommer det att bli och bättre plats kommer vi att få. Vi har sålt två stora tunga möbler och ersatt med ett piano (tjohoo, äntligen!) och så småningom ska det stå ett skötbord på den andra tomma platsen. Hoppas, hoppas att det blir färdigt innan bebisen anländer. Fast å andra sidan får hon gärna anlända närsomhelst nu. Vi får ta det som det kommer helt enkelt. Ingenting är färdigt men vem behöver färdigt. Det mesta klarar vi oss säkert utan och vi får väl köpa det vi kommer på att vi behöver efterhand. Snacka om att det är en annan tid med förberedelser nu än med förstfödda. Nåväl, det ordnar sig nog, kaoset.

Sunday, September 21, 2014

Thursday, September 18, 2014

Livet är en schlager!

Åh vi var ju på premiär i torsdags. Flott var det, med champagne och röda mattan och gratis show, ja alltså om man var kändis vill säga. Nu fick vi istället betala drickat och biljetterna själva och fick ändå ungefär 348 gånger sämre platser än Tommy Körberg och Pernilla Wahlgren, men jag är inte den som inte unnar priviligierade människor mer. Nej, faktum är att vi hade en fantastisk kväll och den var värd varenda krona.

Bästa vännen är med i den fantastiska ensemblen och vi var tio stycken som var uppe för att titta på en helt makalös föreställning. Tre och en halv timme har sällan gått så fort och det var en ren njutning varje gång Helen Sjöholm eller Peter Jöback öppnade munnen. Även Johan Glans gjorde en riktigt bra tolkning av huvudrollen Monas (Helen) make Bosse och begåvade Frida Westerdahls schlagerdiva fick oss att ligga dubbelvikta av skratt.

Om man ska vara kinkig hade jag nog personligen klarat mig bättre utan bort en del av de övriga stora namnens scentid  som mest verkade som onödig utfyllnadstid men i det stora hela var det en magisk kväll. Om ni bor i Stockholm eller har vägarna förbi i höst rekommenderar jag er varmt att boka biljetter och ta er ut till Djurgården och Cirkus för att se Livet är en schlager. Passa er dock för restaurang Hasselbacken som tyvärr bjöd på något av den sämsta service jag varit med om. Så välj ett bra ställe, ät en god middag och drick ett gott glas innan ni intar era platser och får er tre timmars Gardell-genialitet till livs! 

Wednesday, September 17, 2014

Det känns som om jag ska spricka

Och förmodligen är det det som håller på att hända också med tanke på att min mage inte har växt på flera veckor. Förhoppningsvis växer dock bebisen ändå och i så fall fattar man ju att det blir lite trångt. Härligt förresten att få höra hos barnmorskan att "till nästa gång vi ses måste magen ha växt". Jo men då går jag hem och ser till att den gör det då? Jag säger förstås inget. Biter bara ihop och mår lite dåligt till i den här ångestfyllda graviditeten.

Räkna, räkna, räkna

Om någon undrar var jag håller hus så är det på Kockum Fritid i Malmö där jag räknar röster från tidig morgon till sen kväll. Det positiva är att jag tjänar pengar. Det negativa är att jag stundligen blir påmind om exakt hur många människor i Skåne som röstade på SD.

Thursday, September 11, 2014

Idag lämnar jag politiken lite - eller?

"Jag är så trött på alla Facebook-politiker", sa en nära vän nyligen. Jag upplyste henne om att jag ju är en av dem och vi skrattade båda åt detta obestridliga faktum. Jag gillar hel enkelt när det blir debatt och diskussion så länge syftet är att försöka mötas, förstå varandra och fråga av nyfikenhet, inte för att slå varandra i huvudet med argument samtidigt som ingen lyssnar på den andre. 

Nåväl, jag lämnar alltså min Facebook-bubbla, valmanifest och politiska podcasts en stund och åker till Stockholm för att närvara på premiär och frottera mig med goda vänner. Underbart det sär. Dock inser jag att politiken är mer närvarande än jag trott då jag läser Jonas Gardells uttalande om "Livet är en schlager". Det är en poltilsk föreställning säger han, som handlar om utanförskap och om att få vara vem du är oavsett vem du är. 

Och så är det ju med livet. Det är få saker som inte är politik, även om sådana element ju också finns. Oftast handlar det dock inte om riksdagspolitik, kandidater och valpropaganda utan om vardagssaker. Vi behöver ständigt tala om utanförskap, solidaritet, ekonomi och intolerans. Låt oss inte glömma det, till efter valet. 

Monday, September 8, 2014

Översvämning, klimat och politik

Vi vadar i skrot efter översvämningen här i Malmö som var som en relativt enkel men ändå stark påminnelse om vart vårt klimat är på väg. 

Veckan har ägnats åt att tvätta kläder, torka böcker, rädda foton och slänga, slänga, slänga allt som blivit förstört, inte bara i vårt källarförråd utan i hela föreningen. Äntligen börjar vi bli klara och kan återgå till våra vanliga liv.

Den här lyxen att återgå till våra vanliga, bekväma och rika liv ja. Den där lyxen som vi tar för given men som är långt ifrån given för de allra flesta på vår jord och bryr man sig inte om de allra flesta på vår jord så bryr man kanske sig om sina barn och framtida barnbarn. 

Det var en futtig översvämning men den fick en att tänka på hur det skulle kunna bli, hur det skulle kunna vara. En dyster framtidsbild. Återigen är jag glad över mitt beslut att rösta för klimatet i detta val. En liten tröst i der hopplösa kriget mot alla tvivlare är att det faktiskt finns åtminstone ett parti som brinner för klimatfrågorna. De är viktigare än någonsin. Det inser man när man står med vatten upp till vaderna och ser sina minnen flyta omkring i en grumlig sörja. 

Sunday, August 31, 2014

Nils Dardel på Moderna







Även om det egentligen var helt fel dag att åka ut till Skeppsholmen och Moderna Muséet, är jag väldigt glad att vi gjorde just det. Jag har varit uppe på blixtvisit i Stockholm för att lyckas skrapa ihop lite kvalitetstid med bästa vännen som är där på jobbuppdrag och idag tog vi Djurgårdsfärjan för att flanera runt på Dardelutställningen på Moderna. Vi blev inte besvikna. Det var en makalöst fin samling av muséets egna tavlor och lånade, såväl privata som offentliga verk. Har ni möjlighet rekommenderar jag varmt en tripp dit när nazisterna flyttat på sig. 

Friday, August 29, 2014

Argumentation på sociala medier

Det har blivit mycket debatterande på senaste tid och så här i valtider verkar folk extra benägna att diskutera vilket jag välkomnar. I allt detta tyckande på sociala medier inser jag dock det svåra i att hålla igång diskussioner när du inte har motparten framför dig. 

Om du ställer en fråga i en diskussion på ett socialt medium och motparten inte svarar så kan du utgå från att frågan antingen är för lätt eller för svår att svara på, eller hur? Om någon har ett dåligt argument är det ju oerhört lätt att slå ner så egentligen är det mer trovärdigt att motparten låter bli att svara för att hen inser att hen förlorat diskussionen? Jag tror att jag väljer att tolka min senaste argumentation så åtminstone. Andra tankar? 

Thursday, August 28, 2014

Stor tjej

Vår stora tjej som börjat stora avdelningen på förskolan, som funderat och pratar konstant om skelett, döden, tid, kompisar, karuseller och film, som vill vara stor ibland och liten ibland och som tycker att lillasyster ska heta Kokos eftersom det bästa hon vet är kokosbollar. Fasiken vad spännande det är att få dela livet med henne. 

Wednesday, August 27, 2014

Fröken Livrädd och graviditeter

Ibland undrar jag hur folk som har tre, fyra, fem eller fler barn har tagit sig igenom alla de där graviditeterna. Blir det lättare och lättare att vara gravid? Blir man mer blasé? Förmodligen är väl folk i allmänhet inte lika benägna att måla fan på väggen som jag är, men nio månader är så lång tid. Det är en så satans lång tid av ångest, av rädsla, av saker som kan gå fel.

Som ni vet, ni som läst här ett tag, fullkomligt avskyr jag att vara gravid. För att inte förarga någon tillägger jag alltid att jag är oerhört tacksam över att jag kunnat bli gravid och över att jag har en fantastisk dotter. Det är inte alla förunnat. Med det sagt återgår jag till det här med att orka. Idag kände jag inga sparkar och ingen rörelse på hela dagen. I början av dagen tänkte jag inte så mycket på det, sen började jag tänka på det och försökte att inte tänka på det och efter några timmar blev jag fullkomligt besatt av tanken. Jag kände hur jag förlorade tålamodet med min dotter, hur jag blev sur och nedstämd och alldeles övertygad om att nu har det hänt, nu har barnet dött i magen. Jag blir som paralyserad, oförmögen att tänka på något annat.

Jag kan liksom inte ens säga att jag vet att rädslan är irrationell. Det är den ju inte, åtminstone inte om jag lyssnar på min barnmorska på BVC som med en sällan skådad ihärdighet påminner mig vid varje besök om att "det är väldigt viktigt att jag känner bebisen röra på sig varje dag, flera gånger om dagen" och om om jag säger att "jo det gör jag ju men det kan vara lite olika intensitet från dag till dag" så upprepar hon "men du känner väl det flera gånger om dagen?" och jag blir matt och rädd och tänker att jag måste vara ännu mer uppmärksam och jag  att de måste informera om detta och hade hon inte gjort det så hade hon ju varit en idiot och jag hade kanske inte vetat att jag var tvungen att kontakta KK om jag inte kände något men jag vill ändå bara skrika att jag orkar inte tänka på det och jag orkar inte komma och lyssna på hjärtljud och jag orkar framförallt inte göra något ultraljud för jag är så jäkla livrädd men om jag inte gör det så blir jag ännu räddare så jag biter ihop, nickar och går hem och fortsätter att vara livrädd.

"Nio månader är ju så kort tid av ditt liv", säger en del. Jag säger att inga arton månader i mitt liv har varit så oändligt långa som de då jag varit gravid.

Tuesday, August 26, 2014

Demokrati - för vems skull?

I helgen spårade ett alldeles för uppmärksammat torgmöte med Svenskarnas parti här i Malmö ur och sedan dess har all lokal nyhetsbevakning varit fokuserad på det överdrivna polisvåld som lär ha skett. Jag blir så jädrans ledsen när jag ser hur mycket energi, ilska och hat som hamnar i knät på polisen i Malmö istället för där det hör hemma, hos nazisterna och rasisterna som förpestar vår stad och vårt land.

Jag säger inte att polisen handlade rätt vid demonstrationerna på Limhamns torg i lördags, absolut inte, överdrivet polisvåld är naturligtvis allvarligt, värt att uppmärksamma och mycket angeläget att ta tag i. Däremot undrar jag verkligen vad polisen har att vinna på att använda onödigt mycket våld. Jag kan inte bara tro att alla poliser som var där var känslokalla sadister som helst av allt bara ville skada vänsterextremister eller för den delen helt vanliga, civila motdemonstranter. Anklagelserna mot polisen ska tas på allvar, men denna smutskastning. Varför lyssnar ingen på varandra? 

Jag tänker alltid efter liknande händelser att det finns ett visst mått av polishat från somliga demonstranters sida i sådana här situationer. En del verkar helt enkelt vilja trigga igång bråk med polisen för att sedan kunna atackera dem för att de brukar våld. Jag kan ha fel men jag tror inte det. Även i efterdyningarna kan man ana en vilja att piska upp stämningen och lägga så mycket skit som möjligt på ordningsmakten. 

Anklagelser om att polisen inte vill prata med demonstranterna är märklig i sig. Ska en som tjänsteman gå in i diskussion med arga demonstranter som helst vill sätta dit en, kan en lika gärna gräva sin egen grav. Dessutom är väl polisen inte där för att diskutera utan för att förhindra att brott begås och skapa lugn och ro? Detta misslyckades de fatalt med vid lördagens demonstrationer, men jag undrar jag hur de skulle kunna lyckas. Vad polisen än gör blir de ifrågasatta. Som medlem av en annan bespottad yrkeskår känner jag av den frustration många poliser måste känna just nu. Visst finns det rötägg inom poliskåren som överallt, men jag undrar hur många som själva stått ut med att byta plats med polisen ett par timmar. De flesta, såväl poliser och demonstranter vill ju ändå samma sak, skydda demokratin och värna om ett samhälle byggt på tillit och respekt. 

Jag vill inte försvara ett oförsvarbart handlande från polisens sida men jag kan tycka två saker:
1. Fokus hamnar ständigt fel när polisens agerande kommer under lupp istället för att hamna där det bör, kring det fina i att folk sluter upp i demonstrationer mot nazism och det vidriga i att det finns nazister i vårt land. 
2. Varför ska man attackera polisen vid demonstrationer? Varför kasta saker, varför skrika glåpord, varför söka provokation? Polisen skyddar inte människor för att de håller med om deras åsikter utan för att det ingår i deras uppdrag. 

Jag blir så matt men behövde få säga detta. Jag tror på demokrati och ibland känns det som en huvudlös diskussion att försöka resonera med grupper som inte delar en tro på den demokrati jag är så stolt över. 

Friday, August 22, 2014

De andra

Tillfällena då tårar droppat över morgontidningen har blivit fler än vanligt den här sommaren. Inte undra på det, så som läget i världen ser ut just nu. I morse läste jag så i Sydsvenskan, Sverigedemokraternas helsidesannons som var riktad till Fredrik Reinfeldt med flera efter statsministerns omtalade tal om hur flyktingpolitiken kommer att behöva se ut den närmaste framtiden. Ilskan jag känner över Jimmie Åkessons idioti är så stor att jag inte vet hur jag ska kanalisera den. 

Jag blir så förgrymmat förbannad och frustrerad över att det finns människor som inte ser vad vi har här och som med näbbar och klor tänker kämpa för att vi som redan har det bra ska få det bättre alltmedan de andra, de långt borta i andra länder, med andra religioner, med andra livslotter, får stryka med bäst de vill. 

Jag vet att de allra flesta i Sverige och i Europa fortfarande har förmågan att öppna sina hjärtan, att de allra flesta är solidariska, varma, tänkande människor, annars skulle betydligt fler vara anhängare till de främlingsfientliga, rasistiska eller nazistiska partierna. Trots detta får frukostkaffet en besk smak när en tvingas läsa denna äckliga smörja i samma tidning som sidor senare rapporterar om det helvetestillstånd som råder i världen. 

Monday, August 18, 2014

Hösten kallar

I exakt två månader har jag och pyret varit hemma och semestrat oss. Imorgon börjar förskolan och med den hösten och jag måste säga att det känns lite märkligt när man vant sig att tillbringa alla dygnets timmar och veckans dagar tillsammans. Det kommer att bli fint för oss båda, kompisar, nya äventyr och projekt för henne, vila varvat med deltidsarbete för mig.

Nu säger vi tack till den här sommaren, till heta dagar och sena kvällar, till jordgubbar, glassar, stora amerikanska veggieburgare och sandiga mackor på skånska stränder, till lekplatser på andra sidan Atlanten och i Malmö, ansiktsmålningar, hopptorn, veteranbilar i Folkets park och till boardwalkkaruseller i Santa Cruz, till varma vänners varmare trädgårdar med pooler, vattenspridare eller skugga under ett träd, till långa bilresor, flygresor och tågresor, till småkryp och björnar, sjölejon och hundar, till frukostar med färskpressad juice och smoothie och till middagar på ljumna uteserveringar, till pratstunder med nyfikna amerikaner och längre sådana med goda vänner, till vandringar i amerikanska skogar och cyklande på skånska landsvägar, till bruna ben, myggbett, fräknar, blåmärken och doften av solkräm på huden mot frasiga lakan om sommarnätter.


 Tack sommaren, du har varit fantastisk. 


Monday, August 11, 2014

Lådbilslandet på Öland








Ända sedan jag och Erik var på Öland för första gången tillsammans och en regnig dag körde norrut förbi Löttorp på väg mot norra udden, och såg ett litet ensamt barn i regnkläder köra runt i en liten lådbil, har jag velat åka hit. Jag tror att jag kände någon slags sympati med det söta lilla stället. 

Denna sommaren var Carla äntligen tillräckligt stor för att uppskatta några timmar på Lådbilslandet och det blev succé! Det var verkligen ett supermysigt ställe, fjärran från stora, otrevliga nöjesfält. Man kunde köra flera olika lådbilar, traktorer och mototcrossvsriantet och dessutom åka så mycket karusell man ville. 

Vi betalade 300 kronor för Carla men i gengäld är det gratis för vuxna och det kan ju kännas helt okej om man har ett eller två barn. Har man tre eller fler börjar det ju tyvärr bli riktigt dyrt men jag kan ändå rekommendera att göra detta istället för till exempel Öland djurpark om man har barn mellan 3 och 7 år! 


Saturday, August 9, 2014

En vill inte klaga

Jag är väldigt tacksam över att kunna bli gravid och med åtta veckor kvar av den här graviditeten kan jag äntligen börja slappna av lite. Men, och nu måste det naturligtvis komma ett men, varför måste somliga kvinnor ha så trista graviditeter? 

Jag menar, borde inte naturen se till att man verkligen gillar att vara gravid? Ja, jag vet, jag ställer inte dessa frågor på allvar för jag vet ju att det beror på tusen olika orsaker men visst är det bra orättvist ändå att somliga glider lyckliga och oförskämt välmående genom den ena graviditeten efter den andra medan andra  avskyr varenda sekund. 

Nu finns det ju ingen rättvisa i livet och det finns en miljon saker som är värre men jag måste ändå få jämra mig litegrann över att ha mått dåligt i snart sju månader. Det verkar bara så onödigt liksom, tar fokus från andra viktigare saker och har fått mig att gå från att vilja ha flera barn till att nu knappt orka två. Jag menar om nu naturen vill att vi ska fortplanta oss kunde det väl få vara lite gött att få vara gravid? 
Jag med 15 kilo extra och min förstfödda, ungefär 2 kg lättare än min övervikt. 

Wednesday, July 30, 2014

Teaterlekplatsen - en ny temalekplats

Jag älskar ingången.
De flyttbara kulisserna kan man även åka på.
Trummor att klättra på, i och ur.
Testar olika scenkläder, med mask och peruk färdiga.
Hattar stora att krypa in i.
"Vad har fisken där?"
Amfiteatern.
En miniteteater för de minsta. 

En himla fin sak med Malmö Stad är att de satsar mycket på aktiviteter för barn. Här finns massor av aktiviteter för barn, fantastiska Folkets Park som jag har skrutit om förut, bra och billiga museum, gratis teater och en mängd roliga lekplatser, bland annat alla temalekplatser. 

Det nyaste tillskottet besökte vi häromdagen, teaterlekplatsen. Här kan man spela teater i amfiteatern, spela musik och välja bland olika kulisser och klättra på trummor och olika teaterväsen. Det finns även vanliga gungor och rutschkanor och gott om skugga under träden att picknicka på. Dessutom finns det i anslutning till nästan samtliga lekplaster många fräscha toaletter. 

Bland de tjugo temalekplatserna hittar du bland annat bondgård, rymd, Afrika, rörelse, sol, djungel och vatten. Mer om varje temalekplats kan du läsa här!

Monday, July 28, 2014

Hett, hett, hett

Alltså det är inte många knop här hemma. Jag försöker underhålla min snart 3-åring på olika sätt, vi hänger i vänners och familjers trädgårdar och pooler och varvar det med lekplatser och badplatser i staden. Detta måste vara den bästa sommaren på länge, bara så rackarns irriterande att vara gravid i åttonde månaden och inte riktigt orka med vare sig sol eller bus. Men en gör så gott en kan.

Sunday, July 20, 2014

Det här med att hitta inspirationen i sommarvärmen är inte lätt.


Vi sätter oss i skuggan och fikar lite till så får vi se sen.

Själv tycker jag att det är supertråkigt att så få bloggar uppdateras men jag orkar tyvärr inte göra något åt saken själv just nu och då kan jag ju inte gärna begära det av någon annan heller. 

Njut av sommarvärmen. Det gör sannerligen jag. 

Thursday, July 17, 2014

Att säga sin åsikt

I en diskussion som handlade om att ta konflikter och att vara känslig för andras åsikter sa en vän idag till mig att kanske inte alla har samma behov av att lufta sina åsikter som jag har. Jag började fundera över vad hon sagt och försökte komma fram till varför jag vill opponera mig mot det uttalandet. Jag kom fram till att jag inte köper det. Nej, alla har inte behov av att vädra sina åsikter, men frågan är då, varför har man en åsikt och till vilken nytta? Om man inte delar med sig, diskuterar och reflekterar kring sina åsikter, vad är de då värda? 

De åsikter jag har om saker och ting är ett resultat av det liv jag levt, de diskussioner jag haft och de fenomen jag har stött på under livets gång. Jag har starka åsikter när det gäller ett par saker och någon åsikt i de flesta frågor jag tycker är viktiga. De frågor kring vilka jag saknar åsikt, saknar jag även engagemang. Av två anledningar anser jag det viktigt och till och med nödvändigt att dela med mig av mina åsikter bland vänner, i min familj, med min partner, på sociala medier och i mitt yrke. Den första handlar om att utvecklas, den andra om att förändra.

Om jag aldrig hade diskuterat mina åsikter och på det viset fått inblick i andras åsikter skulle kanske min världsbild se likadan ut nu som den gjorde när jag var 17. Kanske skulle jag ha åsikter som egentligen tillhörde andra, men som jag genom min brist på engagemang eller genom min rädsla inte skulle kunna försvara eller förklara eftersom jag aldrig prövat dem i en diskussion och sett om de håller.  Det jag tycker och tänker utvecklas ständigt, genom att jag läser, tänker och framförallt, diskuterar med andra kloka (och mindre kloka) människor. Jag kommer att ändra mig många gånger igen och jag kommer att fortsätta träffa människor som kommit längre än jag i sitt tankesmideri och jag törstar efter att höra deras åsikter. 

Den andra anledningen är kanske ännu viktigare. När jag har åsikter om den värld vi lever i, om hur vi lever och varför, i stort och smått, så är det för mig en självklarhet att vilja påverka andra att tycka likadant, eller åtminstone försöka förstå varför andra tycker annorlunda och se om det finns något i deras sätt att tänka som jag borde ta till mig. Det jag har starka åsikter kring, som att äta mindre animaliska produkter, att välja cykel och tåg istället för bil och flyg, att inte omge mig med kemikalier, att välja ekologiskt, att ge pojkar och flickor flera möjligheter eller att ha en generös invandrings- och flyktingpolitik, är så otroligt viktiga för mig. Jag tror att många av de saker jag brinner för är framtiden. Det är nödvändigt att engagera sig på något plan och jag tycker att vi alla har ett ansvar att ta för vår gemensamma planets nutid och framtid. Kan jag då sitta tyst och låta andra diskutera, hålla mun för att jag inte vill ta en konflikt eller knipa igen för att inte såra någon?

Jag tycker inte bara att det är fegt att inte stå för vad man tycker. Jag tycker att det är komplett obegripligt. Om det betyder att jag gör folk upprörda och sårade så får det nog vara så. Då har jag i alla fall gjort skillnad. 

Monday, July 14, 2014

Rainy Mondays

Det verkar som att regnet passar på att komma på måndagar den här sommaren. Då kan man sysselsätta sig genom att hänga på stadens museum, äta glass under tak på uteservering och hänga på stadsbiblioteket och läsa så många böcker man bara orkar. Om man tycker att många av mina foton sen föreställer min dotter är det för att jag tillbringar ungefär all min vakna (och sovande) tid med henne just nu. Det är bara att stå ut. 





Kom tillbaka vackra värme!

Regent öser ner utanför rutan och jag och Carla har krupit upp i soffan och tittar på sommarlovsmorgon under en filt. Det är mysigt, absolut, men jag saknar ändå den där galna, osvenska sommarvärmen. Åh vad jag njuter av att kunna sitta i skuggan och inte frysa och att aldrig behöva säga nej till Carla när hon vill bada. Nu håller vi tummarna för att sommarvärmen ska få vara kvar länge än, eller hur?




Wednesday, July 9, 2014

Santa Cruz

Direkt när vi kom in på nöjesfältet såg Carla de färgglada vagnarna i Skyliften. "Den vill jag åka". Lyckligtvis fanns det massor av karuseller som en 36 inches lång liten person får lov att åka, med eller utan chaperon.
 Det är ändå något speciellt med dessa boardwalks belägna precis vid havet. Mysigare nöjesfält får man leta efter. Inget inträde tas och ett häfte på 50 biljetter som räckte till ett tiotal karuseller kostade 350 kronor.

 Det blev ingen berg- och dalbana denna gång men Erik och jag har testat den gamla skrangliga saken förut. En upplevelse i sig!

 Ingen rädder för farten här! Den lilla tuffingen vill ha högt, snabbt eller mycket snurr.

 Men det gick bra med lite lugnare aktiviteter emellanåt också. Kolla in villorna i bakgrunden. Ganska vackert läge, även om det måste höras en del från boardwalken sommarhalvåret.

 Inför uppskjutet är nog fadern mer nervös än barnet som absolut inte vill ha pappas hjälp.

 Polisen ser sig nonchalant omkring och flyger helikopter med en hand.

 Erik försöker förgäves vinna en "dubbe" som är favoriterna just nu. Carla tycker mest synd om clownerna som tappar sina tänder.

 Utsikt från pariserhjulet i solnedgången.

Sponsrade lastbilar.

 Om man prickar in rätt sommardagar är det dessutom fantastiskt mysigt att hänga på stranden, även om Stilla havet här håller ungefär samma temperatur som Östersjön hemma.

Under vår USA-vistelse bodde vi mestadels på olika Bed&Breakfast-ställen. I Santa Cruz bodde vi bredvid boardwalken på charmiga Boca del Cielo". Här kände vi oss verkligen som hemma hos den lilla mexikanska familjen som tog hand om oss på bästa möjliga vis. Rummen är charmiga och frukosten rejäl. Att husdjuren fritt rör sig i och utanför huset gör det inte sämre om man reser med djurtokiga barn. Papegojan, hunden och katten blev snabbt favoriter.